Forskning om punktbränning för att förbättra marklav på Bergträskryggen

På Bergträskryggen, fem mil norr om Råneå, bränns grenar och toppar från skogsbruket på ett hygge.

Elle Eriksson är jägmästare och renägande same i Gällivare skogssameby. Hon ansvarar för forskningsprojektet som undersöker hur så kallad punktbränning kan förbättra förutsättningarna för marklav – en viktig basföda för renen under vintern.

– Den här platsen har varit en väldigt viktig betesplats för samebyn. Eftersom de förutsättningarna har försvunnit över tid hoppas vi på sikt kunna återskapa dem så att marklav trivs på den här platsen igen, säger Elle Eriksson, doktorand vid Sverige lantbruksuniversitet i Umeå (SLU).

Samarbetar med Sveaskog

Under två dagar har ett 20-tal studenter från SLU deltagit i arbetet, tillsammans med markägaren Sveaskog.

Tanken är att minska den konkurrerande markvegetationen och samtidigt urlaka näringsämnen eftersom lav behöver näringsfattig mark för att växa.

– På vissa platser eldar vi också upp mot träd. Det är för att gynna naturvärdena på den här platsen, säger Elle Eriksson.

Då hoppas professorn på resultat

Projektet är mer omfattande än en tidigare, mindre punktbränning i Luokta-Mávas sameby i Arjeplogsfjällen. På Bergträskryggen ska forskarna följa hur både marklaven och den biologiska mångfalden utvecklas efter bränningen.

– Det här gör vi i stor skala och följer upp mycket noggrannare. Dels lavbetet, dels den biologiska mångfalden i form av marksvampar som inventeras före och efter, säger Lars Östlund, professor vid SLU.

Han hoppas att lavbetet blir bättre här redan inom några år.

– Det beror på att vi har öppnat upp den här skogen som har varit lite för tät, säger Lars Östlund.