Gruppvåldtäkt på Cornell visar på våldtäktskulturs beståndsdelar

Det är mycket som är vidrigt med den misstänkta gruppvåldtäkten på Cornell, ett av USA:s mest ansedda universitet. Det var i oktober 2024 som en ung kvinna gick på en fest på en ”fraternity”, en manlig studentförening. Hon har berättat om hur hon serverades stora mängder alkohol, trots att hon legalt inte hade åldern inne, om hur hon blev redlöst berusad och erbjöds drogen ketamin. Det började, efter vad hon själv beskrivit, med samtyckt sex mellan henne och två män inne i föreningshuset. Därefter strömmade det dock till fler och fler män, som både tvingade henne till sex och att ta mer droger.

I en gruppchatt med 57 män i föreningen lade någon ut ett meddelande om att det fanns ”gratis fitta” i huset, något som möttes med entusiasm och hejarop. Inte en enda av de 57 männen sade ifrån eller tillkallade hjälp för att avstyra det som enligt kvinnan nu utvecklats till en pågående gruppvåldtäkt.

I en gruppchatt med 57 män i föreningen lade någon ut ett meddelande om att det fanns ”gratis fitta” i huset, något som möttes med entusiasm och hejarop

När kvinnan efteråt anmälde övergreppen till Cornells egen polisstyrka strök poliserna ner hennes vittnesmål i sin rapport till åklagarmyndigheten, och tog bland annat bort att hon beskrev det som en våldtäkt och att hon tvingats ta droger. Föga förvånande väcktes därför heller inget åtal. Efter universitetets egen utredning relegerades två av de sju misstänkta förövarna, medan de andra fick gå kvar och få sina tjusiga examina. När kvinnan själv valde att hoppa av sin utbildning vägrade dessutom Cornell att återbetala hennes studentavgifter och omöjliggjorde därmed för henne att plugga någon annanstans.

Alltihop är som en närmast övertydlig illustration av det som kallas våldtäktskultur. Från själva övergreppet via hanteringen från polis och universitet fram till slutresultatet: att konsekvenserna för offret blir långt värre än för de misstänkta förövarna.

När kvinnan nu stämt männen och universitetet har fallet väckt berättigad vrede, både mot de utpekade och mot hela systemet som skyddat dem. En ny åklagare har tagit upp fallet igen och kanske kan kvinnan nu faktiskt få rättvisa.

Samtidigt har sociala medier exploderat, på två sorgligt förutsägbara sätt. Å ena sidan har tusentals kvinnor vittnat om liknande erfarenheter och om händelser som hade kunnat leda dit om inte slumpen varit på deras sida. Å den andra har internets radikalhögerkloaker fyllts av hat och hot mot kvinnan och bild och personuppgifter har publicerats såväl på henne som på andra kvinnor som misstagits vara hon.

Nio år efter #metoo har vi inte kommit längre än så.

Läs mer:

Isobel Hadley-Kamptz: Med valförlusten har borgerligheten en chans att hitta tillbaka till sig själv

Isobel Hadley-Kamptz: Ernstbergers korthus faller samman förvånande enkelt