
En analys av hur den högerextreme politikern har format om israelisk politik och vunnit stöd bland unga väljare.
Porträtt av Israels säkerhetsminister Itamar Ben-Gvir, vars politiska resa från högerextrem aktivist till regeringsmedlem har väckt internationell kritik och splittrat israelisk politik.
AI-generated summary
Itamar Ben-Gvir har en bakgrund i den högerextrema Kach-rörelsen. Han blev minister i Netanyahus regering efter valet 2022.
För fyra år sedan visste få svenskar vem han var. Sedan dess har namnet ”Ben-Gvir” blivit ett rött skynke över världen. Israels ockupationspolitik och stenhårda tag personifierad, persona non grata i såväl Australien, Kanada, Norge, Spanien och Irland. För att bara nämna några av de länder som har utfärdat sanktioner mot Israels säkerhetsminister.
Itamar Ben-Gvir har fått gripna aktivister att knäböja, han har propagerat för dödsstraff genom att gå runt med en pin i form av en hängsnara på kavajen och han tar varje chans han får att promenera runt utanför al-Aqsa-moskén, i strid mot sin egen premiärministers uttryckliga vilja.
– Jag reagerar med avsmak på detta fruktansvärda uttalande, sa den svenska utrikesministern Maria Malmer Stenegard (M) i augusti, efter att Ben-Gvir hade sagt att Israel borde ”döda 30 eller 40 människor i Gaza varje natt”.
Hon är varken den första eller den sista utrikesministern att reagera på den extrema ministern. Han som ansågs alldeles för extrem även med israeliska mått för bara några år sedan.
Itamar Ben-Gvir fyllde 50 i maj och har varit politiskt aktiv sedan han var tonåring. Rörelsen han började sin karriär i, Kach, var främst känd för sin antiarabiska rasism. Ur den bildades det högerextrema partiet Kahane Chai, som terrorstämplades och förbjöds i mitten av 90-talet, efter att dess ledare hade hyllat hebronmassakern där 29 muslimska bedjare dödades och 125 skadades i februari 1994. Den som utförde massakern var den israeliske bosättaren Baruch Goldstein.
Ben-Gvir, som är uppväxt i den israeliskt ockuperade delen av den palestinska staden Hebron, hade länge ett fotografi av Goldstein hängande i sitt vardagsrum. Han har bland annat beskrivit Goldstein som ”en hjälte, en rättfärdig man och en läkare som under sitt liv räddade judar”.
Hur tog sig en terroristhyllare hela vägen in i den israeliska regeringen? Benjamin Netanyahu är en konservativ högerpolitiker, men Ben-Gvir är mer extrem än Netanyahu i alla tänkbara avseenden. Inför valet 2022 framstod det för de flesta som otänkbart att Netanyahu skulle kunna ingå ett samarbete med en politisk paria som han.
Han leder partiet Otzma Yehudit vilket betyder ”judisk makt” men makten började nalkas först när partiet hösten 2022 blev en del av partigruppen ”Religiösa sionister” efter att ha slagit sig ihop med två andra högerextrema och ultraortodoxa partier. Annars hade Ben-Gvir troligen inte tagit sig in i knesset.
Nu, däremot, har han splittrat partigruppen och går ändå mot fördubblat stöd, på egna ben.
– Han kallas ”Tiktok-ministern” för han är så stor på Tiktok. Hans fans är unga människor som inte tar del av information någon annanstans än på Tiktok, säger 19-åriga Ari, som valarbetar åt oppositionspartiet Tillsammans i centrala Jerusalem.
Ben-Gvir följs främst av unga män. Varje gång han är ute och kampanjar dansar horder av ynglingar iklädda tröjor med trycket ”RAK BNGVR”, ”bara Ben-Gvir” – ett svar på det bland oppositionella tröjtrycket ”FCK BNGVIR” – omkring honom. De älskar hans konfrontativa, provokativa stil. Att han visar med handling att han vill ”ta tillbaka” al-Aqsa-moskén på det judarna kallar för Tempelberget från muslimerna. Att han skryter om hur palestinska fångar knappt får mat i fängelserna sedan han kom till makten.
På ett valmöte i Tel Aviv nyligen räknade han just palestinska fångar som en av sina ”segrar” sedan han kom till makten. En annan var den lag han drivit igenom om dödstraff för palestinier dömda för terroristbrott och han tog också åt sig äran för att terrorattackerna mot israeler har blivit färre under hans mandatperiod.
Han nämnde däremot inte Hamas terrorattack den 7 oktober 2023, som också inträffade under samma period.
– Jag beundrar att han pressar Netanyahu från den mjuka högerpolitikern han har varit till att ha blivit en stark högerpolitiker. Om det inte vore för Ben-Gvir tror jag inte att vi hade eliminerat Nasrallah, Haniyeh eller någon av de andra terroristerna som har dödats under det här kriget, säger Ben-Gvir-supportern Gavriel till Haaretz på valmötet.
Inför det förra valet var målet att komma in i knesset. Till följd av att Benjamin Netanyahu inte kunde ta makten utan att samarbeta med ytterhögern, blev Ben-Gvir även minister. Under fyra år har han pressat landet allt längre högerut.
Nu har han nya mål. I nästa regering kräver Itamar Ben-Gvir att bli försvarsminister.
Benjamin Netanyahu har slagit ifrån sig den begäran. Men för bara drygt fyra år sedan slog han ifrån sig att över huvudtaget samarbeta med Ben-Gvir.
AI outlook — possibilities, not facts
Ben-Gvir kräver posten som försvarsminister i nästa regering.
Likely · Within months

Ukrainian President Zelenskyy is trying to influence the US envoy ahead of new tripartite talks with Russia. At the same time, the Kremlin is demanding NATO's troop presence in Europe, while Ukraine refuses to compromise on its military capabilities and territorial integrity.

Aleksandar Vučić has lost power in Serbia to the opposition Student List. The victory marks a regime change similar to that in Hungary, but the new movement lacks clear leadership and a unified foreign policy line regarding the EU and Russia.
France is characterized by widespread discontent and a conflict between necessary economic reforms to reduce the national debt and the French's resistance to austerity, which often leads to confrontations.

After widespread student protests following the deadly roof collapse in Novi Sad, new elections are held in Serbia. Longtime leader Aleksandar Vučić is being challenged by the Student List in an election that could decide the country's future and EU integration.

French police have banned most demonstrations in Paris after widespread rioting. Despite restrictions, tens of thousands gathered to protest school policies and living conditions, leading to new clashes with law enforcement.

Massive demonstrations are taking place in several European countries. In Spain, there are protests against pension reforms, in France and Italy against the high cost of living, and in Albania the resignation of the prime minister is being demanded amid allegations of corruption.