Isobel Hadley-Kamptz: Varför skulle Ryssland sluta med sina hybridattacker när vi aldrig slår tillbaka?

I tio år har det talats om rysk påverkan på den brittiska folkomröstningen om att lämna EU. Först nu säger en brittisk premiärminister öppet att det stämmer. Andy Burnham, som tog över som Labourledare i somras, berättar att han tidigt ställde frågan om rysk inblandning i omröstningen. Svaret han fick inifrån säkerhetsapparaten var ja – Ryssland sökte aktivt kapa banden mellan Storbritannien och EU.

Det är ingen hemlighet att Kreml försöker destabilisera och så split inom och mellan västvärldens demokratier. Ibland blir mekanismerna extra tydliga, som när Ukraina häromdagen bombade ryska datacenter och aktiviteten kring bland annat högerextrema Alternativ för Tysklands konton på X därefter störtdök. Var det tusentals ryska botkonton som försvann? Men visst, det kan förstås ha varit ett rent sammanträffande.

Ibland blir mekanismerna extra tydliga, som när Ukraina häromdagen bombade ryska datacenter och aktiviteten kring högerextrema Alternativ för Tysklands konton på X därefter störtdök

Det ryska hybridkriget sker dock inte bara på internet. Europeisk säkerhetstjänst varnar för allt grövre attacker, däribland mord på civila på höga positioner i försvarsindustrin. Redan 2024 avslöjade amerikansk säkerhetstjänst ryska mordplaner på Armin Papperger, vd på tyska försvarskoncernen Rheinmetall, men nu gäller hoten också ledande personer på exempelvis små drönarföretag. Planerna behöver inte ens lyckas för att ha effekt och minska viljan hos enskilda bolag att leverera vapen till Ukraina.

Enligt EU-diplomater och tjänstemän som pratat med Politico blir en större rysk hybridattack med dödlig utgång allt mer sannolik. Det var en ren slump att den bestyckade drönaren som i juli träffade ett flygplan i Leipzig inte exploderade. Det var också en lycklig tillfällighet att branden hos drönartillverkaren Milrem Robotics i Estland i augusti upptäcktes så tidigt.

Men ställd mot en fiende som hela tiden trappar upp gråskalekriget kan Europa inte förlita sig på tur. Vi måste också våga ställa oss frågan: När Kremls aktörer gång på gång ägnar sig inte bara åt politisk påverkan och psykologisk krigföring utan också åt sabotage, mordbrand och mordplaner på europeiska civila, utan att det får några konsekvenser – varför i all världen skulle de sluta?

Givetvis måste vi stå fast vid vårt stöd till Ukraina, men inte bara av omsorg om ukrainarna. Kriget riktas mot oss också. De nya EU-sanktionerna är ett steg i rätt riktning, även om Donald Trump samtidigt gör det han kan för att stärka den ryska krigskassan.

Om EU äntligen lyckas föra över de frysta ryska tillgångarna till Ukraina hotas däremot Putins imperieambitioner på riktigt. Annars sitter vi bara här och väntar på nästa attack.

Läs mer:

Isobel Hadley-Kamptz: Våldtäktskulturen lever och frodas – fallet på Cornell är bara ett exempel

Isobel Hadley-Kamptz: Med valförlusten har borgerligheten en chans att hitta tillbaka till sig själv