Jan Egeland om krisen i Afghanistan: "Fattigdomen är ohygglig"

Den humanitära krisen i Afghanistan blir bara värre, enligt Jan Egeland som för femte gången på fem år befinner sig i landet.

– Fattigdomen är ohygglig, vi pratar om akut nöd, säger han på telefon från Kandahar, i södra Afghanistan.

De senaste tre åren har en redan alarmerande situation förvärrats. En anledning är att sex miljoner afghaner har kastats ut från framför allt Pakistan och Iran. Många av dem är födda i utlandet och har aldrig varit i Afghanistan. De anländer till ett land som helt saknar resurser att ta emot dem. Det finns inte bostäder eller skolor, hälsovården brister.

– De kommer tomhänta till ett land där redan många miljoner är i akut behov av hjälp. Det är en katastrofal situation, säger Jan Egeland.

Familjer får bo i bostäder som ibland saknar tak och bara har väggar av papp. Hårdast drabbade är kvinnor och barn. Talibanerna har infört en rad regler som begränsar deras möjligheter till skolgång, arbete och rörlighet.

Samtidigt har biståndet till Afghanistan minskat drastiskt, med 70 procent på tre år, och hjälporganisationer på plats arbetar med begränsade resurser.

Jan Egeland konstaterar att USA och andra Nato-länder i samband med det dramatiska uttåget ur Afghanistan för fem år sedan lovade att de inte skulle överge civilbefolkningen. Då hade landet befunnit sig i ett krig i 20 år, som inleddes efter terrorattacken den 11 september i USA. Kort efter uttåget tog talibanerna återigen makten i Afghanistan. Sedan dess har befolkningen övergivits, menar Egeland.

– De kvinnor och flickor som USA lovade att hjälpa är helt bortglömda.

Talibanernas inledande signaler om att de skulle vara mer öppna och humana än när de styrde med strikta sharialagar 1996–2001 visat sig vara tomt prat. Kort efter att de tillträtt infördes en rad restriktioner, som särskilt drabbar flickor och kvinnor. Barn tillåts bara gå i skolan till sjätte klass och kvinnor är utestängda från en rad yrken. Påbud om hur kvinnor ska klä sig har gått ut och kontrolleras av moralpolisen, som också straffar män som inte har skägg.

Sverige, och de flesta andra länder i väst, har avbrutit den diplomatiska kontakten med Afghanistan sedan talibanerna kom tillbaka till makten. Det är fel väg att gå, enligt Jan Egeland. Han tycker att fler diplomater borde resa till landet och försöka påverka talibanerna.

– Det enda sättet att förbättra situationen för kvinnor och barn i Afghanistan är att slåss för dem här på plats, och inte vid ett seminarium i New York, Genève eller någonstans i Skandinavien. Det är därför jag är här nu, för att prata med talibanerna i Kabul och Kandahar.

Det går att påverka talibanerna, menar han. Exempelvis har hans organisation flera kvinnliga hjälparbetare, trots att regimen gick ut med dekret om att de skulle förbjudas att arbeta för ideella organisationer.

Nu försöker han påverka de styrande talibanerna så att flickor ska få gå i skolan, vilket de lovade när de tillträdde. Svaret han får är att flickor ska utbildning när ”de rätta förutsättningarna” finns för att undervisningen ska vara i enlighet med religionen. Ett problem är att talibanerna vill att flickor ska undervisas av kvinnliga lärare. Samtidigt blir antalet kvinnliga lärare färre efter att talibanerna förbjudit kvinnor att gå lärarutbildningen.

"Jag pratade med en mormor vars barnbarn hade sålts som barnbrud för 100 dollar."

Under sitt besök i Afghanistan har Jan Egeland träffat familjer som inte har råd med vare sig mat eller att skicka barnen till skolan. Han har mött barn som arbetar.

En del föräldrar säljer till och med sina barn.

– Jag pratade med en mormor vars barnbarn hade sålts som barnbrud för 100 dollar. Så djup är fattigdomen, berättar han.

Jan Egeland uppmanar Sverige och andra europeiska länder att öka det humanitära biståndet till Afghanistan.

– Behovet har ökat. Ni bör också skicka diplomater hit och be om ett möte med talibanerna. Vill man hjälpa kvinnor och flickor i Afghanistan måste man vara på plats.

Han förstår att länder inte vill ge utvecklingsbistånd till talibanregimen. Men det går att se till att pengarna går direkt till de behövande, utan mellanhänder, menar han.

– Vi ger exempelvis kontanter direkt i handen till mödrar. Inget av våra medel går via de talibanska myndigheterna.