Johanna Frändén: Kan en ny fransk president helt enkelt ta hand om Putin i en judomatch?

Är det svårare att vinna OS-guld än ett presidentval?

Frågan är inte så hypotetisk som den låter.

Om ett halvår ska Frankrike välja en ny ledare och det är den tiden på femårscykeln då essäister, rabulister och djurrättsaktivister samtliga känner hur republiken kallar på dem för att offentliggöra sin kandidatur.

Få fransmän höjer på ögonbrynen när ledare för partier med namn som Patrioterna eller Den permanenta revolutionen kandiderar till presidentvalet – vi är redan uppe i ett trettiotal officiella namn. Men i veckan kom bomben som fick också de mest politiskt desillusionerade fransoser att haja till.

Från ingenstans deklarerade den femfaldige olympiske mästaren i judo Teddy Riner att han vill bli president. En mild bris gick plötsligt genom det novembergråa Frankrike.

En nationalikon i Elyséepalatset!

Det är som att Mondo Duplantis skulle bli svensk statsminister. Eller Ingmar Stenmark och Björn Borg, under den aktiva idrottskarriären. Fast större.

Den över två meter långe och nästan 150 kilo tunge 37-åringen är Frankrikes mest populäre idrottare och en av de mest omtyckta fransmännen överhuvud taget.

Teddy Riner är född på Guadeloupe, en fransk ö i Västindien, och 2024 fick han äran att tända OS-elden i Paris. Med två guld i spelen på hemmaplan blev han mer eller mindre odödlig.

Bara det första dygnet sågs videon där han kungör sin kandidatur av över 25 miljoner människor. Undersökningar har tidigare visat att nio av tio fransmän har ett ”bra intryck” av Teddy Riner.

Det här är siffror den övriga politiska klassen bara kan drömma om. Frågan är om de går att växla in i väljarstöd? Enligt en blixtsnabb opinionsundersökning efter beskedet kan 22 procent redan tänka sig lägga sin röst på OS-hjälten.

Teddy Riners parti La France qu’on veut – Det Frankrike vi vill ha – placerar sig ”vare sig till höger eller vänster”, eftersom ”sunt förnuft” ska vägleda besluten. Ungefär.

Han ska återkomma med ett partiprogram, men ambitionen är att förbättra livet för de som arbetar, göra gatorna trygga, sänka arbetsgivaravgifterna och kanske – håll i hatten – avveckla 35-timmarsveckan på fransk arbetsmarknad. (Säg att du är höger utan att säga att du är höger, och så vidare.)

Teddy Riner vill vara en president som ”förenar fransmännen och inte splittrar dem”. Idén att kandidera föddes efter OS i Paris.

”Jag såg ett helt land enas, stolt och lyckligt. Några veckor senare föll allt samman och jag tänkte: Om vi kunde göra det under två veckor måste det gå att återuppliva, för landets skull”, säger Teddy Riner till Le Parisien.

Jag tror vare sig på utopier om enade folk eller på politik som är ”varken höger eller vänster”. Livet består (tyvärr) till 95 procent av vardagsslit och när olika grupper ska samsas om ekonomiska medel uppstår alltid intressekonflikter.

Att ge upp judon finns nämligen inte i planerna för Frankrikes senaste presidentkandidat. Teddy Riners satsning mot OS i Los Angeles 2028 fortsätter

Men det går att förstå lockelsen i att rösta på en stor samlande nallebjörn, en höst då alla andra bara skriker. Över hälften av fransmännen uppgav nyligen att de känner avsmak inför hela politikerklassen. I brist på andra aptitliga alternativ kan Teddy Riners kandidatur mycket väl rita om spelplanen.

De starka männen – Bolsonaro, Trump och Orbán – tappar mark överallt inom politiken just nu. Bara Vladimir Putin håller sig krampaktigt fast vid makten i det alltmer krigströtta Ryssland. Putin har själv svart bälte i judo, något som förstås öppnar upp för någon typ av kampsportsdiplomati om Teddy Riner blir president. Om inte samtal får slut på det ryska angreppet på Ukraina får han neutralisera den ryske presidenten direkt på mattan.

Att ge upp judon finns nämligen inte i planerna för Frankrikes senaste presidentkandidat. Teddy Riners satsning mot OS i Los Angeles 2028 fortsätter ”om uppdraget och fransmännen tillåter det”.

Det finns alltså en – låt oss vara ärliga, ganska liten – möjlighet att Frankrike representeras av sin sittande president i sommar-OS om två år. Sådant har inte ens Kina lyckats med, trots att Mao Zedong på sin tid som bekant simmade snabbare än hela världseliten.

Läs också: