Ledare: Ska svenska folket verkligen dömas av amatörer?

Mål i svenska domstolar avgörs av juristdomare och nämndemän. De första står för expertisen. De senare ska bidra till att besluten i stort ligger i linje med det som brukar kallas för det allmänna rättsmedvetandet.

Systemet innebär att det inte räcker att ställa krav på juristerna. Även de cirka 8 100 lekmännen måste hålla hög klass. Men med det är det ibland lite si och så, visar Riksrevisionens granskning.

Det handlar dels om att enskilda inte lever upp till förväntningarna – en tredjedel av de tillfrågade domstolarna uppger att nämndemännens beteende i rättssalen har påverkat domstolens trovärdighet negativt. Dels om att deras sammansättning inte speglar befolkningen som det är tänkt, exempelvis vad gäller ålder och etnisk bakgrund.

Ingetdera är särskilt konstigt.

Nämndemännen får bara en kort introduktionsutbildning på en till åtta timmar. Många efterfrågar enligt granskningen mer tid, fördjupning och erfarenhetsutbyte, vilket bör tas på allvar när Domstolsverket nu ser över utbildningen. Och som Riksrevisionen skriver är det dags att införa en rekommenderad minimilängd.

Varför inte utreda om traditionen med lekmannadomare ska förpassas till historien?

Sammansättningen är svårare att styra eftersom ingen instans har ett helhetsansvar. De lokala partiföreningarna nominerar kandidater oberoende av varandra, och kommun- eller regionfullmäktige väljer utan att göra en samlad bedömning.

Å andra sidan är det ett skäl så gott som något att ifrågasätta hur nämndemän tas fram.

Under de senaste åren har det blivit alltmer uppenbart att partierna inte lyckas sålla bort olämpliga kandidater. De utnämnda har gjort sig skyldiga till allt från hissnande argumentation i domar till grova rasistiska inlägg i andra sammanhang. Dessutom visar studier att nämndemännens politiska tillhörighet påverkar domstolsbeslut på olika sätt.

Övertrampen rimmar illa med rättsstatens principer om att nämndemän, precis som juristdomare, ska vara sakliga, neutrala och döma efter lagboken. Och det finns flera enkla saker att göra för att komma bort från ideologierna.

Till exempel – som en statlig utredning föreslagit – att tillåta andra än partierna att nominera. Gärna kombinerat med en minimikvot för andelen nämndemän som ska utgöras av dessa.

Men bäst vore att slopa den politiska kopplingen helt. Eller varför inte utreda om traditionen med lekmannadomare ska förpassas till historien?

Läs mer:

DN:s ledarredaktion: Danska forskare leker med afrikanska barns liv