Lisa Magnusson: Hur kunde Sverige göra så här mot Banthita?

Vad händer med tonårsutvisningarna?

Det råder bred politisk konsensus om att de måste upphöra – åtminstone är det inget parti som vågar opponera sig: det folkliga motståndet är helt enkelt för stort. De flesta vill inte slita upp skötsamma ungdomar med rötterna och utvisa dem därför att de råkat bli myndiga. (Några av oss tycker rent av att ungdomar inte ens måste vara mönsterelever med ett starkt fritidsengagemang i scouterna för att ha rätt att stanna med sina familjer.)

Riksdagen beslutade i oktober att sätta stopp för de här utvisningarna. Ändå fortsätter de. Enligt Migrationsverkets presschef, Ulrika Karlsson, krävs "ett väldigt tydligt och avgränsat mandat" för att sluta med detta (SvD 30/10). Jag förstår inte hur mycket tydligare besked man behöver ha? Borde dessutom inte motsatt princip gälla, när det handlar om så livsavgörande beslut som involverar så unga och utsatta personer: man pausar tills allting klarnat?

Och hur går det med dem som redan skickats på porten? Såsom 20-åriga Banthita, som DN berättade om häromdagen. Hon utvisades ensam till Thailand som 18-åring i december 2024. Kvar i Sverige är hennes mamma, lillasyster och bonuspappa – hennes biologiska far är sedan länge död. Hennes mamma får tårar i ögonen när hon berättar om hur dottern ringer två, tre gånger om dagen och gråter (DN 6/11).

"Vår familj är splittrad. Jag förstår inte att man kan göra så mot en familj. Ska jag som svensk medborgare inte kunna bli förälskad i en person från ett annat land och ta hand om hennes barn?" säger hennes bonuspappa i intervjun.

Kommer hon att få komma tillbaka? Beskeden från Migrationsverket har varit flera och motstridiga.

Den ventil som Tidöregeringen införde, för att hjälpa de redan utvisade att få komma tillbaka, gäller bara fram till 21-årsdagen, vilket betyder att tiden förmodligen håller på att rinna ut för Banthita. Dessutom har nu försörjningskravet skärpts, vilket också kan försvåra för hennes återvändande hem till Sverige. Kommer hon att få komma tillbaka?

Beskeden från Migrationsverket har varit flera och motstridiga: ventilen fungerar alltså inte, för passagen är igenkloggad av oklarheter.

Det räcker inte att Sverige unisont skakar beklagande på huvudet. Det måste till en reell förändring också.

Det här gäller verkliga liv, verkliga familjetragedier, verkliga trauman för ungdomar som borde tänka på saker i stil med vilken utbildning de ska gå och vad de ska ha på sig på festen i helgen – inte på när de ska få träffa sin mamma igen.