Mertid blir övertid för personliga assistenter – branschen varnar för ekonomisk kollaps

I höstas varslade Kommunal om stridsåtgärder för privatanställda personliga assistenter. Ett av kraven var att mertid skulle ersättas som övertid.

Fack och arbetsgivare har nu kommit överens om att från och med den 1 oktober likställa mertidsersättning med övertidsersättning inom kollektivavtalet för personlig assistans. Det kommer att få stora ekonomiska konsekvenser för en redan hårt pressad bransch.

Personlig assistans befinner sig i ett akut ekonomiskt läge. Ersättningen har år efter år halkat efter löner och verkliga kostnader, samtidigt som kostnaderna för att bedriva assistans ökar.

För personer med de största hjälpbehoven blir situationen särskilt allvarlig. När assistansen måste finnas dygnet runt följer höga kostnader för kvällar, nätter, helger och högt kvalificerad bemanning.

Och nu kommer alltså ytterligare ett slag mot ekonomin: mertid blir övertid och ger rätt till sådan ekonomisk ersättning. Arbetsgivarorganisationerna Fremia och Vårdföretagarna har båda varnat för att assistansersättningen inte ger ekonomisk täckning för de ökade kostnaderna.

För många verksamheter kan detta bli droppen. Därför måste agera nu – inte efter nästa utredning, inte nästa år och inte när fler seriösa anordnare redan har lagt ner.

I utfrågningen "Rädda assistansen" med riksdagspartierna inför valet ställdes frågan om regeringen bör ändra Försäkringskassans direktiv så att personer med omfattande OB- kostnader lättare kan få förhöjt timbelopp. En majoritet av partierna säger ja.

Vänsterpartiet är positivt till att se över reglerna. Miljöpartiet kan tänka sig att ändra direktiven. Liberalerna är öppna för förändringar. Centerpartiet vill se över den restriktiva tillämpningen. Kristdemokraterna är positiva till att fler ska kunna få förhöjt belopp. Sverigedemokraterna vill förtydliga regelverket så att omfattande OB-kostnader som huvudregel ska kunna ge förhöjt timbelopp. Socialdemokraterna öppnar för ändrade direktiv om dagens regler inte fungerar som tänkt.

Det här är alltså inte längre en fråga om huruvida politikerna ser problemet. Det gör de. Frågan är om regeringen är beredd att göra något åt det innan det är för sent.

Sverige behöver tänka om. I Norge har man valt en modell där ersättningen ska täcka de faktiska lönekostnaderna för personlig assistans, inklusive tillägg för obekväm arbetstid. Det är en betydligt rimligare princip.

Obekväm arbetstid är ingen valfri kostnad. Den uppstår därför att en människa behöver sin assistans på kvällar, nätter och helger. Den kostnaden ska inte behöva tas ur samma ersättning som ska betala den ordinarie assistansen.

Vi vill därför att OB-kostnaden lyfts ur schablonen och ersätts fullt ut utifrån den faktiska kostnaden. Det skulle skapa en mer rättvis och förutsägbar finansiering och framför allt skydda dem som har de största hjälpbehoven och de högsta personalkostnaderna.

Behovet av assistans försvinner inte när klockan blir 19. Då ska inte heller finansieringen göra det.

Den långsiktiga lösningen är en rejäl höjning av assistansersättningen och en indexering som följer löner och kostnader. Men den långsiktiga reformen hjälper inte den verksamhet som redan nu står inför ökade kostnader.

Staten kräver kollektivavtal, högre löner, bättre arbetsvillkor och säker bemanning – men finansieringen följer inte med.

Då återstår i praktiken tre alternativ:

● Verksamheten går med förlust.

● Assistansen försämras.

● Eller anordnaren lägger ner.

Det här handlar inte om hur stor vinsten för en assistansanordnare ska vara, utan om huruvida det över huvud taget går att bedriva personlig assistans. Och i slutändan handlar det om något ännu viktigare: om människor med omfattande funktionsnedsättningar kommer att kunna få den assistans de har rätt till.

Den 1 oktober är bara några veckor bort. Därför uppmanar vi regeringen att:

● Ändra direktiven till Försäkringskassan redan i höst.

● Säkerställ att OB-kostnader ersätts fullt ut efter faktiska kostnader.

● Se till att assistansersättningen klarar de ökade personalkostnaderna.

Och framför allt: Låt inte människor med de största hjälpbehoven betala priset för ett finansieringssystem som inte längre går ihop.

Politikerna har inför valet den 13 september fått frågan och flera har pekat på problemet. Nu behöver regeringen agera.

Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar