Ny dokumentärfilm om israelisk militärs övervakning i Gaza visas i Venedig

Efter förra årets mest upprörande och hjärtskärande Venedigfilm, ”Hind Rajab. Rösten från Gaza” – om en liten palestinsk flickas desperata telefonsamtal innan hon dödas av israeliska soldater – kommer ännu en omskakande dokumentär om kriget i Gaza.

Brittiska ”Naza”, som tillkom sent i Guldlejontävlingen, är regisserad av den israeliska reporter- och regiduon Yuval Abraham och Rachel Szor. Med starka vittnesmål inifrån Israels militära underrättelsetjänst skildrar filmen strukturerna och teknologin bakom det systematiska dödandet av civila palestinier. Samma regissörer står också bakom den Oscarsbelönade dokumentären ”No other land”, om kampen mellan palestinier, bosättare och israelisk militär på den ockuperade Västbanken, där våldet eskalerat brutalt sedan den filmen gjordes.

”Naza” rör sig kring avslöjanden som redan tidigare, bland annat, publicerats i The Guardian. Den brittiska tidningen har också samproducerat filmen tillsammans med ”The zone of interest”-regissören Jonathan Glazer. Titeln refererar, enligt The Guardian, till en israelisk akronym för beräknad collateral damage i samband med bombräder, det vill säga hur många civila som militären kalkylerar ska dö i en given bombattack med Hamas som mål.

– Mycket av det vi visar i filmen är känt och har dokumenterats förr, även av palestinska journalister. Men vi tyckte att det var viktigt att man skulle få höra de här rösterna och sätta in dem i ett sammanhang som man inte kan göra i text, säger Rachel Szor om filmen som mycket effektfull utspelar sig nattetid på en takterass i Tel Aviv.

Kameran växlar mellan digitalt anonymiserade vittnen som låter sig intervjuas och fönster där man ser vanliga israeler leva sina liv.

Bredvid Rachel Szor på presskonferensen efter filmen sitter Yuval Abraham. Han tillägger:

– Liksom i vår förra film ”No other land” är målet att dokumentera brott begångna av den israeliska staten. Genom att intervjua tjugofyra personer från underrättelsetjänsten och militären kan vi skildra hur massövervakning systematiskt har använts för att döda Gazabor. Vi kände, som privilegierade israeler, ett ansvar och ett behov av att utnyttja de möjligheter vi hade att ta kontakt med källor på insidan och be dem berätta.

Han berättar också att det egentligen inte var svårt att få svar om hur mobilövervakning och kartläggning av privata bostäder i Gaza använts i bombningarna.

– Som grävande reporter har jag lärt mig att man ibland bara måste ställa frågor, men det är lite förvånande att så många ändå valde att ställa upp. Jag tror att det handlar om att vi bara ställde raka tekniska frågor om hur de arbetat. Vissa uttryckte samvetskval och andra stolthet, men för oss var inte individerna det viktiga utan det systematiska i själva massdödandet.

Abraham menar också att filmen fyller ett hål i det vakuum som uppstått mellan israeliska nyhetsmedier som ignorerar kriget och det som verkligen händer i Gaza.

– Medan vi sitter här i Venedig så fortsätter dödandet i Gaza. 75 000 människor, lågt räknat, har redan dött. Nyligen bombade israelisk militär en skola. Vi måste bryta den här tystnaden, menar Yuval Abraham.