– När vi hade våra framgångar i början på 2000-talet hade vi inte den strukturen i svensk hockey att vi kunde bära någon frukt av det. Men skulle vi få en landslagsframgång nu – och dagens landslagsspelare blir ännu större förebilder än vad de redan är – tror jag att intresset skulle explodera. Och den här gången är vi redo för det, fortsätter hon.
På fredag inleds årets hockey-VM och i höstens tre landslagsturneringar har Damkronorna visat att de fortsätter att ta steg åt rätt håll.
– Med de spelarna vi har, och med de förutsättningarna vi har ska vi vara med och tävla om medalj varje turnering. Sedan vet vi alla att saker kan hända under ett mästerskap som gör att man inte lyckas, men det förändrar inte att målsättningen är medalj, säger Erika Holst.
Väntan på Damkronornas nästa mästerskapsmedalj har varit lång. Senast det hände var i VM 2007. Då var Erika Holst lagkapten, och den här landslagssäsongens utropstecken 18-åriga Tilde Grillfors var inte ens född.
Men efter en rad tunga år – där svensk damhockey kämpade i motvind – började förändringens vindar blåsa både i Sverige och internationellt. SDHL, högsta inhemska ligan, växte i kostymen. Samtidigt som konkurrensen på hemmaplan blev allt bättre startade för snart tre år sedan den nordamerikanska damhockeyligan PWHL. Något som ger de bästa svenska spelarna en möjlighet att utvecklas ytterligare.
I kombination med att Svenska ishockeyförbundet gjorde en mer medveten satsning började det märkas även på landslagsnivå.
I OS i Milano i februari i år, som var dåvarande förbundskaptenen Ulf Lundbergs sista mästerskap som ansvarig, spelade Sverige för första gången en medaljmatch sedan OS 2014.
Visserligen slutade bronsmatchen med förlust i förlängningen mot Schweiz, men den svenska OS-insatsen underströk att Damkronorna tagit steg åt rätt håll.
– ”Uffe” och hans gäng gjorde ett jäkla bra jobb, berömmer Erika Holst.
Nu är det hennes ansvar att ta det vidare.
På många sätt känns det som en självklarhet att Erika Holst en dag skulle bli förbundskapten. Under sin framgångsrika tid som spelare var hon en given ledare, och med sina 323 landskamper är hon den svenska spelaren som har spelat flest.
Men vägen från isen till båsen krävde en omväg.
Efter att hon hade avslutat sin aktiva karriär jobbade hon under några år som utvecklingsansvarig för damhockeyn på Svenska ishockeyförbundet innan hon 2017 lämnade hockeyns värld för att jobba som säljare.
– Efter att ha spenderat hela mitt liv i hockeybubblan tror jag att det var väldigt nyttigt för mig att ta klivet ut från den och vara en del av den så kallade vanliga världen på ett annat sätt. Det gav mig nya perspektiv, säger Erika Holst.
– Men när Kim hörde av sig kände jag att längtan tillbaka fanns där. Det är ju här jag hör hemma, fortsätter hon med ett leende.
Den tidigare stormålvakten Kim Martin Hasson hade 2021 anställts som sportchef i Frölunda när de inledde sin satsning på damhockey, och hon ville ha Erika Holst som huvudtränare när laget gjorde sin första säsong 2022/2023.
Holst sa ja, och under fyra säsonger basade hon i Frölundas bås.
När hon i våras tog över som ny förbundskapten för Tre Kronor dam var cirkeln sluten.
Vad är mest givande med att vara tränare?
– Att få vara runt spelarna, se deras glöd och försöka hjälpa dem att nå sina mål. När man märker att spelarna köper de saker som vi vill förmedla, och ser deras glädje när de märker att de utvecklas, är så häftigt, säger Erika Holst.
Innan hon tackade ja till jobbet som förbundskapten ville hon dock vara säker på att hon skulle få bygga sitt eget ledarteam. Något hon fick klartecken för.
– Grunden är naturligtvis att det ska vara kompetenta människor i varje roll, men sedan måste man också fungera bra tillsammans som grupp. Under ett mästerskap är man tillsammans i flera veckor och det kan bli väldigt intensivt, konstaterar hon.
– Om ledarteamet inte lirar tillsammans märker spelarna det direkt, och ska vi ta de där medaljerna som vi pratar om krävs det ett stabilt och tryggt team där det finns en enorm tillit.
Vanligtvis får en ny förbundskapten nästan ett år på sig innan det är dags för ett mästerskap. Erika Holsts startsträcka har varit betydligt kortare.
I och med att damernas VM från och med i år kommer att avgöras på hösten i stället för våren har hon bara haft ett halvår på sig innan allvaret väntar.
– Jag har köpt att det är så här, och med det som utgångspunkt i stället försökt se fördelarna med att det avgörs i november – som till exempel att många spelare säkert är mer fräscha.
På fredag eftermiddag släpps pucken i VM-arenan i Herning, och för förbundskapten Holst och hennes spelare väntar tuffaste utmaningen i premiären när de ställs mot stornationen Kanada.
Läs mer:
