Polisens skarpa kritik mot Leif GW i Brattåsutredningen

Något som indikerar att någon efter morden dragit in henne i ladugården och då lämnat avtrycket. Vilket i sin tur innebär att dna:ts innehavare inte direkt kan bindas till att också ha utfört morden, menar Leif GW Persson.

Vädrar missnöje

Uppgiften om vad dna-spåret som säkrats i Brattås utgjorts av är något som polisen medvetet valde att inte offentliggöra under förundersökningen. Det för att hålla just den centrala detaljen i utredningen hemlig om någon misstänkt skulle gripas och höras om saken.

Polisens utredningsledare Josefine Perming Tengqvist går nu för första gången ut och vädrar polisens missnöje om att uppgiften om dna-spåret blev allmänt känt i och med SVT:s publicering. Och det gör hon i nya SVT-dokumentären ”Dna-spåret: Dubbelmordet i Brattås” med Carina Bergfeldt som programledare.

– Att han berättar om den enda exklusiva detaljen vi har i utredningen, att dna:t sitter på en strumpa, det ger också en utmärkt förklaringsmodell för en misstänkt, säger Josefine Perming Tengqvist.

SVT hittar ingen tidigare publicering

SVT har letat men inte kunnat hitta någon mediapublicering om dna-spårets placering före intervjun den 8 april förra året.

Men kriminologiprofessorn står på sig:

– Ja, det har varit känt skitlänge! Att man har säkrat ett dna på den där strumpan. Det är inte jag som gått ut med den uppgiften. Den uppgiften blev känd redan 2005, säger Leif GW Persson.

I en senare mailväxling med honom skriver hon till SVT:

”Den enkla förklaringen är väl att polisen är orolig för att hovrätten skall fria honom och redan har börjat leta efter någon som de kan skylla ifrån sig på.”