Galghumorn går inte att ta miste på, när byaåldermannen Kjell Rönnbäck fräser iväg på sin sexhjuling.
– Ska vi håva självlysande fiskar i framtiden?
Han vill visa hur sikhåvning går till, en traditionell fiskemetod som går i arv bland boende i trakten. I sommar har det inte varit som vanligt längs Kalixälven.
Stillsamt fiske varvas med livliga diskussioner.
– Jag fick en chock när brevet kom, säger Kjell Rönnbäck.
Brevet han refererar till kom från Bergsstaten, myndigheten som utifrån minerallagen fattar beslut om prospektering och utvinning. Det amerikanska företaget Edelheid Holdings LLC planerar att leta efter uran, yttrium, koppar, nickel och kobolt i Kamlunge.
Regeringen vill att olika fyndigheter i svensk berggrund ska utvinnas i högre grad än i dag. Konkurrenskraften på världsmarknaden måste öka, enligt energi- och näringsminister Ebba Busch (KD).
– Tar man klimatfrågan på allvar och vill se fler arbetstillfällen, då måste man börja älska gruvor, sade hon till DN i fjol.
I juli presenterade regeringen en ny nationell mineralstrategi. Där står att utvinning av uran kan ske ”som primärt ämne och som biprodukt i samband med metallproduktion”. Förbudet mot uranbrytning upphörde vid årsskiftet, och det kommunala vetot är borttaget.
Kjell Rönnbäck lever mitt i målkonflikten. Säsongens sikhåvning blir för honom en slags motståndshandling.
– Skulle det komma en gruva är det ju bara att flytta. Det är ett jätteområde de har fått tillstånd för, på ömse sidor om älven, säger han.
Siken vilar i ”håvgrubbor”, gropar i bottensedimentet, längs vandringen till lekplatserna uppströms i älven. Kjell Rönnbäck drar håven genom vattnet.
Kamlungeforsen dånar.
Någon kilometer bort, på en annan håvningsplats, står Anders Söderholm. Han kommer från en av grannbyarna.
– Som pojke började man med met- och kastspö. Det gjorde ju grabbarna i byn förut, man fiskade helt enkelt. Sedan blev det håvning, säger han.
Har du hört talas om uranplanerna?
– Ja, jag trodde först att det var ett skämt.
Det finns två tillstånd för undersökningar inom Kalix kommun: Kamlunge och Pålänge. Kommunalrådet Susanne Andersson (S) oroar sig för fisket, friluftslivet, turismen och vattenkvaliteten.
– Älven är en del av vår identitet. Därför är det så oerhört viktigt för oss att direkt säga nej till prospektering, provborrning och gruva, säger hon.
Kommunen har överklagat och hänvisar till att planerna krockar med översiktsplanen. De styrande i Kalix har slagit fast att strandnära landsbygd, friluftsliv, kulturmiljö, besöksnäring, Natura 2000 och vattenförsörjning ska utvecklas i älvområdena.
– Platsen är givetvis helt olämplig för en gruva, säger Susanne Andersson.
Ditt parti vill ha kärnkraft. Varför säger ni nej?
– Det är klart att man måste se över olika platser, men det här är en av fyra nationalälvar i Sverige och ett Natura 2000-område med bevarandemiljöer för kultur och natur.
I Norrbotten finns uranet i urberget och inte som i Jämtland i alunskiffer. Skillnaden är att brytning i alunskiffer skulle ske i dagbrott, medan brytning i urberg sannolikt skulle ske i gruvgångar och schakt.
Även i Jämtland är frågan en del av valrörelsen.
– Mitt parti vill ha ett förbud mot brytning i alunskiffer, inte bara ett veto, fram tills dess att det finns redovisade säkra metoder, säger Effie Kourlos (C), kommunalråd i Östersund.
Regeringen har öppnat för ett nytt kommunalt veto för brytning i alunskiffer, vilket utreds under hösten. Men det skulle i så fall inte gälla Kalix, som har en annan geologi.
– Vetot är egentligen det viktigaste, att vi får tillbaka det, säger Susanne Andersson.
Kalixbon Linda Frohm (M), gruppledare i opposition, tycker att de som protesterar går händelserna i förväg.
– Debatten har kommit att handla om huruvida man är för eller emot en gruva. Men vi är ju över huvud taget inte där, säger hon.
Det aktuella är provborrning efter olika mineraler och även uran, påpekar hon. Mycket få prospekteringsförsök leder i slutändan till en gruva.
– Vi tycker att det är rätt att ta reda på vad som finns i marken, säger Linda Frohm.
Sverigedemokraterna för ett snarlikt resonemang.
– Vi är för provborrningar. Ska vi ha kärnkraft så behöver vi uran. Varför ska vi inte använda inhemskt uran? Men sedan är det inte säkert att det finns mängder som gör det värt att bryta, säger Kristina Karlsson (SD), gruppledare i Kalix.
Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) svarar skriftligt på DN:s frågor.
Hon skriver att ”det uranveto som fanns innan regeringen avskaffade det hindrade aktivt aktörer från att ta tillvara den uran som ändå bröts i redan befintliga gruvor, i stället var aktörerna tvingade att deponera det som särskilt avfall”. Ministern uppger att hon har stor respekt för lokalbefolkningens oro, men pekar på den svenska miljölagstiftningen.
”Vi har Europas och kanske världens högst ställda krav på gruvbrytning, skulle det föreligga risker för älven eller grundvattnet så sätter vår miljöprövning omedelbart stopp”, enligt Romina Pourmokhtari.
Höstens utredning om ett möjligt kommunalt veto specifikt för alunskiffer, är enligt ministern tillsatt för att alunskiffern ”medför alldeles särskilda villkor som skiljer sig från andra gruvor”.
”De viktiga metaller och mineral som finns i marken i Sverige är helt avgörande för att Sverige, men också hela Europa, ska kunna ställa om bort från fossila bränslen”, skriver hon.
Miljömässigt är det bättre med brytning lokalt än i ”mindre utvecklade länder”, anser Romina Pourmokhtari. Uran till svensk kärnkraft kommer i dag från Australien, Kanada, Namibia och Kazakstan. Anrikningen sker framför allt i Frankrike, Nederländerna och Storbritannien.
Sverige har i dag sex kärnreaktorer i drift fördelade på tre kärnkraftverk. Staten ska gå in som ägare, aviserade statsminister Ulf Kristersson (M) nyligen, i utbyggnaden som under mandatperioden har varit en profilfråga för Tidöpartierna.
Vid Kamlungeforsen packas det upp nytryckta affischer och flygblad. Gruppen ”Nej till urangruva i Kalix” samlar både partipolitiskt aktiva och andra som bor i nejden. De vill understryka att det ska vara en opolitisk medborgargrupp.
– Vi pratar ju mycket i egen sak, men det finns ett syfte med en nationalälv och Natura 2000. Det finns skäl till att kommunen och länsstyrelsen vill satsa på de här områdena, säger Mårten Öhman, tidigare samhällsbyggnadschef i Kalix.
En eventuell gruva ligger långt fram. Varför håller ni på med det här nu?
– Vi vet att det är en framgångsfaktor att säga nej med en gång. Det handlar om att bygga opinion så att beslutsfattare förstår att vi inte accepterar det här, säger Einar Knudsen (MP), kandidat till kommunfullmäktige.
Gruppen säger sig ladda som inför ett maratonlopp. Flera refererar till ”den förra älvstriden”, en miljörörelse som på 1980-talet stred för att hålla älven fri från vattenkraft.
– Historiskt har det alltid funnits en rädsla för att älven ska byggas ut med dammar, säger Monika Söderlund.
Även hon bor i trakten.
– Vi som lever nära älven måste alltid ha beredskap för att det kommer nya tider, och människor som fattar andra beslut, säger hon.
Kalixälven är en av fyra nationalälvar i Sverige, i miljöbalken skyddad från reglering för elproduktion.
– Det var i den kampen som jag genuint förstod att människan är en del av ekosystemet. Vi är beroende av älven men älven är också beroende av oss, den kan inte föra sin talan. Det är vi som behöver ta ansvar för framtiden, säger Monika Söderlund.
