Regeringskaoset: Skarpare röda linjer i Sverige än övriga Norden

Socialdemokraterna under Magdalena Andersson har inspirerats av Danmarks statsminister Mette Frederiksen (S) och ändrat sig i migrations- och kriminalpolitiken för att nå mittenväljare. Strategin har gjort att S tappar röster till partierna på vänsterkanten.

– Mette Frederiksen vet att även om hon tappar väljare åt vänster kan hon behålla makten, men hon kan inte göra det om hon tappar över skiljelinjen, till Dansk Folkeparti. För de kommer aldrig att stödja henne som statsminister, säger Kasper Møller Hansen, professor vid Köpenhamns universitet.

Till skillnad från sina svenska partikamrater har de danska socialdemokraterna genom åren släppt in vänstern i styret. Precis som S i Norge och Finland.

Efter danska valet i våras tog det 69 dagar innan Mette Frederiksen kunde presentera en ny regering. Koalitionen består av partier både till vänster och höger om Socialdemokratiet. Den kombinationen ser just nu omöjlig ut för Magdalena Andersson.

En anledning är Centerpartiets stenhårda motstånd mot V-ministrar. Men S vill helst inte heller ha med V.

– Jag vet inte om någon som följer svensk politik de senaste veckorna tycker att Vänsterpartiet i alla lägen har agerat konstruktivt, sade Magdalena Andersson på en pressträff i söndags.

Inför valet sade hon att V har ”en lång resa” att göra innan partiet kan sitta i en regering.

S-källor som DN talat med lyfter gärna fram att det oftast går bra att samarbeta politiskt med V, men man har inte glömt att partiet gick samman med SD och avsatte Stefan Löfven 2021. Att V sedan röstade fram en moderat talman har inte hjälpt relationen.

Vissa nämner också att svenska V har en mer komprometterande historia med kommunismen än andra nordiska vänsterpartier. Dessa tröttnade dessutom tidigare på rollen att vara stödpartier. Svenska V valde länge strategin att påverka utifrån, inte från insidan.

– Det har varit en mognadsprocess att vilja gå in i en regering, säger en V-källa.

I Mette Frederiksens fyrpartiregering ingår V:s systerparti Socialistisk Folkeparti. Koalitionen har dessutom parlamentariskt stöd av två partier som står ännu längre till vänster, Enhedslisten och Alternativet.

– När det formella regeringsunderlaget togs fram inkluderades även stödpartierna, vilket säkrade att vissa av deras prioriterade politiska frågor kom med. Ett exempel är kravet på avgiftsfri tandvård, berättar Kasper Møller Hansen.

Han talar om en anda av att ge och ta – partierna till vänster accepterar att S vänder sig högerut i skattefrågor om de får gehör i till exempel sina klimatfrågor.

– Vi har en kultur av konsensus och pragmatism, vilket innebär att vi ändå kan finna gemensam grund i många frågor där det råder djupa meningsskiljaktigheter.

Att det finns flera partier på vänsterkanten ger också Mette Frederiksen möjligheten att ta in det mindre radikala partiet i regeringen och hålla de andra utanför. Enhedslisten och Alternativet är å sin sida inte heller lika angelägna att sitta med i en regering som Socialistisk Folkeparti.

Johan Strang, Nordenprofessor vid Helsingfors universitet, för ett liknande resonemang om dansk pragmatism som Møller Hansen.

– I Danmark var det ett jättelåst läge efter senaste valet. Lars Løkke, som i vart fall i sin retorik var minst lika envis som svenska Centerpartiet är, gav till sist med sig.

Den piprökande Lars Løkke Rasmussen är partiledare för Moderaterne. Han har tidigare varit statsminister och är nu utrikesminister. Det var han som i början av året skickades till USA för att diskutera Grönland med vicepresident JD Vance.

– För honom handlade regeringsförhandlingarna ideologiskt om utrikespolitik – herregud, vårt lands territoriella integritet är hotad, vi har krig i Europa, vi behöver en regering som är förnuftig, säger Johan Strang.

Han anser att den argumentationen är mer begriplig än Centerpartiets.

– Vad är de ute efter? Vad är målsättningen med ideologin de vill driva igenom?

Johan Strang säger att när politiken i Danmark handlar om att lösa praktiska problem blir den i Sverige i stället till ideologi som kläs i ord som folkhemmet eller nyliberalism och leder till låsningar

– De röda linjerna i Sverige verkar vara mycket, mycket skarpare.

I valet 2010 hade S, V och MP ett nära samarbete. Det gick inte bra. De rödgröna förlorade till dåvarande alliansen.

I sin eftervalsanalys skrev Socialdemokraterna att S-väljare som inte gillade MP och V gick till andra partier. S skrev också att MP i viss mån legitimerades som regeringsparti och gjorde det lättare att ta steget från S till MP.

Samma resonemang om att legitimera ett parti hörs nu om V i regeringsfrågan.

Johan Strang förstår inte Socialdemokraternas argument gentemot Vänsterpartiet. Han tycker det är tvärtom.

– Om man är rädd för att tappa väljare är det lättare att ha dem innanför regeringen än utanför.

Han tar åter Danmark som exempel. Där har Socialistisk Folkeparti varit närmast utrotningshotat efter att man har ingått i en regering.

– Socialdemokraterna i Sverige är mer vana vid att regera själva. De andra socialdemokratiska partierna i Norden har en större vana att ingå i koalitioner och vara tvungna att förhandla med andra, konstaterar Johan Strang.