När statyn invigdes för drygt en månad sedan hade flera års debatt – om och hur Sveriges första antirasistiska monument skulle bli till – kunnat vara slut.
Men häromveckan gick Sydsvenskans konstkritiker Linda Fagerström hårt åt hur det blev. Hon tycker inte att monumentet möter de förväntningar som väcktes av skisserna och menar att verket i det avseendet är en ”katastrof”.
Det är konstnärerna Susanna Marcus Jablonski och Santiago Mostyn som skapat ”Master narratives”, en 29 ton tung stenbumling som hålls upp av 168 bronsstavar och har placerats på Falsterboplan, platsen som i Malmömun kallas Jesusparken.
– Det var viktigt för oss att det vi skapade skulle få ta plats. Att verket skulle vara något som placerar samtalet om rasism och antirasism i offentligheten, säger filmarbetaren Manal Masri som ingick i den grupp av aktivister och kulturarbetare som tog initiativet till monumentet.
I verkets centrum, under den stora stenen, finns en svart polerad stenskiva under vilken Malmöbors nedskrivna minnen av rasism har begravts.
– Det är en så fin handling, som en ritual. Att vi lagt stadens smärtsamma minnen till ro där och låtit dem bli en del av monumentets fundament, säger Manal Masri.
Det var i ett upprop som hon, tillsammans Nicolas Lunabba, Daniel Diaz, Showan Shattak och Robert Nilsson Mohammadi, först väckte idén om en plats där Malmöborna kunde bearbeta de rasistiska dåd och skjutningar som Peter Mangs genomförde mellan 2003 och 2010.
Mangs dömdes till livstid i fängelse för två mord och åtta mordförsök. Trots att det var tydligt att hans dåd hade rasistiska motiv så dömdes han inte för hatbrott, vilket har kritiserats av både jurister och flera av de målsägande.
Manal Masris bror är en av de som överlevde Peter Mangs mordförsök. Hon skildrar hur det påverkat henne och familjen i den uppmärksammade dokumentärfilmen ”Brev till en seriemördare” (2017).
Hon hoppades att filmen skulle leda till ett offentligt erkännande av det rasistiska våldet.
– Men det hände ingenting efter att den kom, säger hon och menar att det finns mer i historien som inte får glömmas bort.
– Det handlar inte bara om det rasistiska våldet, det handlar också om strukturerna som lät det fortgå så länge.
Nina Embrin har tagit sig till Jesusparken tillsammans med maken Lars Johansson enkom för att titta på den nya statyn.
– Den är så vacker så det inte är klokt, säger hon och maken håller med.
Hon minns hur det var att bo i Malmö under tiden för Peter Mangs dåd.
– Jag minns att man tyckte att det var fruktansvärt, man började bli lite rädd för var man skulle gå och funderade på om man vågade vara ute.
Först var statyn, precis som initiativtagarna skrev i uppropet, tänkt som ett minnesmärke över Peter Mangs offer.
Nu vill Manal Masri att monumentet ska existera bortom honom. Hade hon fått välja skulle hans namn inte ens nämnas, varken i intervjuer eller i samband med monumentet.
– Monumentet bekräftar att vi vet om vad som har skett, men ännu viktigare för oss är att det ska handla om framtiden. Att det ska mana till antirasistiskt motstånd och bli en mötesplats där vi samlas, samtalar, delar kunskap. Där vi tillsammans bearbetar trauman eller sorg. En plats för nya berättelser.
Det är första gången som förbipasserande Fredrik Huhtanen ser monumentet ”komplett”. Han bor i närheten och har följt bygget.
– Jag tycker om det, det känns som att det kompletterar Jesusparken, gör den lite mer ordentlig. Det känns fint att det står här och att det är ett demokratiskt projekt som ligger bakom.
Även Malmöbon Maud ser verket för första gången. Hon är märkbart tagen.
– Jag hade inte anat att det såg ut så här av bilderna. Vilket block, säger hon och sätter sig på bänkarna som står runt monumentet.
– Det som är uppseendeväckande är att det döljer så mycket under sin yta. Jag skulle vilja veta vad som står i breven, säger hon och tycker att hon redan i vårt möte märker att statyn ger upphov till spännande samtal.
En kvinna skakar på huvudet när hon går förbi.
– Jag tycker att det ser billigt ut. Om de lade 2,4 miljoner kronor på det här verket, kunde de inte ha gjort ett snyggare staket runtomkring?
Hon vill inte uppge sitt namn och lägger inte särskilt stor vikt vid monumentets betydelse, utan retar sig mest på vad skattebetalarna fått för sina pengar.
Så måste det få vara, resonerar Manal Masri, att människor har olika åsikter om verket.
– Men oavsett kommer det att överleva oss alla och betyda olika saker för varje ny generation. Det är mäktigt.
