Sigrid Melchior: Tiden rinner ut för EU – vem ska förhandla med Putin?

När António Costa blev ordförande för Europeiska rådet för två år sedan reste han runt till EU:s huvudstäder för att ta reda på ledarnas prioriteringar och röda linjer. En av frågorna: Ska Europa prata direkt med Vladimir Putin? I så fall: Vem ska företräda Europa?

Bakgrunden är schismen mellan Europa och USA. Sedan Donald Trump blev president igen har han dragit in stödet till Ukraina och visat sig vara redo att kompromissa med Putin. Ukraina och Europa kräver att inga uppgörelser görs utan dem.

Just nu pyr oron i Bryssel och Europas huvudstäder.

Både Trump och Putin säger nämligen att ett framtida fredsavtal också ska omfatta "en förändrad europeisk säkerhetsstrategi". Det betyder i praktiken att Ryssland ska få bestämma över sina grannländer, till exempel om Ukraina ska få gå med i Nato eller EU. Det är helt otänkbart för Europa.

Efter veckans fredssamtal i Abu Dhabi vill USA nu att Europa deltar i nästa förhandlingsrunda för att kunna diskutera detta.

På fredagen träffas EU:s 27 ledare på ett toppmöte i Dublin, Irland. Där kräver Italiens premiärminister Giorgia Meloni att man utser ett gemensamt sändebud så att Europa kan tala med en röst.

Den första frågan är om uppdraget ska gå till en person eller flera.

Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj vill att en person företräder Europa och att han eller hon utses innan månadens slut.

Tysklands förbundskansler Friedrich Merz förespråkar i stället en trio från Europas mäktigaste länder: Tyskland, Frankrike, Storbritannien, eventuellt tillsammans med Italien. Detta ogillas av andra stora länder och av länderna i öst, framför allt Polen.

I EU-korridorerna spekuleras nu om Giorgia Meloni själv vill ta ledarrollen. Italienskan har i så fall mycket som talar för henne: Hon har politisk tyngd och en stark personlighet, och saknar egenintressen som kan krocka med Europas eller Ukrainas intressen. Dessutom har hon tidigare visat sig kunna stå upp mot Trump.

I samma anda talas det om Danmarks statsminister Mette Frederiksen.

En annan fråga är vilken roll EU ska spela.

Som representant för de 27 EU-ledarna vore António Costa på ett sätt perfekt – då slipper man dragkampen mellan länderna. Men i verkligheten frågar sig många om den lågmälde och okände portugisen med knackig engelska har vad som krävs.

Dessutom är Europas säkerhetspolitik en fråga för hela kontinenten, inklusive länder som Storbritannien och Norge som inte är med i EU.

När samtalen med Putin nu rycker närmare verkar Bryssels diplomater överens om en sak: Man kan inte skicka fram en ledare från ett land med gräns mot Ryssland. Dels skulle personen inte accepteras av Ryssland som opartisk förhandlare, dels ses de från europeiskt håll som sårbara, eftersom gränsländerna utsätts för hybridhot från Ryssland mer än andra länder.

Det skulle utesluta Finlands president Alexander Stubb, som annars ses som en skicklig diplomat med goda personliga kontakter med Trump. Detsamma gäller Norges statsminister Jonas Gahr Støre. De bägge nordborna tog nyligen ett eget initiativ till ett telefonsamtal med Putin, vilket också har kritiserats från flera håll i Europa eftersom det inte varit förankrat.

Men det är bråttom nu. Om Europa vill vara med vid förhandlingsbordet när kontinentens framtid avgörs, måste ledarna snart bestämma vem det är som ska sitta på den stolen.