Som en feberdröm eller något ur en film. Så beskriver Moa Fredriksson flygresan från Köpenhamn till Ho Chi Minh-staden i Vietnam i helgen.
Dramat började ungefär tio timmar in. Moa hade just valt ut resans sista film när den avbröts av ett meddelande från flygpersonalen. Någon behövde medicinsk hjälp. De efterlyste kunniga personer ombord.
Moa blev färdig sjuksköterska för snart tre år sedan och jobbar på uppvaket på en intensivvårdsavdelning. Hon reste sig upp ganska direkt.
– Först blev jag lite chockad. Men så tänkte jag att ”just det, nu är det ju jag som är kunnig. Jag är färdigutbildad och har jobbat ett tag”, säger Moa, som tidigare har pratat med Sydsvenskan/HD.
Hennes plats låg längst bak i planet. Kvinnan som behövde hjälp hade fått en plats längst fram, i första klass. Personalen visade henne till patienten som redan låg ned i det nedfällbara breda sätet.
Moa fick snabbt en läsplatta i handen med information om de medicinska resurser som fanns i läkemedelsväskan ombord. Samtidigt kom andra resenärer fram: Tre vietnamesiska läkare och en dansk sjuksköterska.
Patienten var gravid i vecka 30. Hon hade ont, skrek och var rädd. Ungefär en månad tidigare hade hon opererat ut blindtarmen, men det här var något annat.
– Hon sa att hon behövde krysta, berättar Moa.
Inget i läkemedelsväskan skulle vara till hjälp.
Ingen av dem som samlats vid kvinnan hade tidigare erfarenhet av att förlösa ett barn.
– Man blev jättenervös. Det var jätteläskigt. Jag kan ingenting om barn eller förlossningar, säger Moa.
De tre vietnamesiska läkarna kunde knappt någon engelska, men hon och den danska sjuksköterskan kunde prata med varandra och med den gravida kvinnan. De gjorde en vaginal undersökning och kände bebisens huvud trycka på. Att den var flera veckor för tidig spelade ingen roll. Bebisen skulle komma vare sig de ville eller inte.
– Allt gick väldigt snabbt. Jag och den andra sjuksköterskan tittade på varandra. Hon frågade om jag hade gjort detta förut och jag sa ”nej”. Jag frågade henne och hon sa ”nej”. Sedan sa vi bara ”skit samma, vi kör”.
De bad flygpersonalen ta fram handdukar, men det var knappt att de hann fram. På en krystning kom huvudet. På nästa kom resten av kroppen.
En liten pojke.
– Från det att jag reste mig från min plats till att bebisen var född tog det ungefär tio minuter.
Den danska sjuksköterskan fångade bebisen och gav honom till Moa. Han började skrika direkt.
– Det var verkligen en lättnad. Det betyder att luftvägen är fri.
Tillsammans med en av läkarna torkade hon av den lilla kroppen. Det var första gången hon höll i ett nyfött barn.
– Det var väldigt speciellt. Man ville ju bara gråta, men man ville vara stark för mamman också, säger Moa och fortsätter:
– Men det var rätt kladdigt.
Medan pojken lades på sin mammas bröst hittade Moa och de andra en ansiktsmask som de använde för att knyta ihop navelsträngen innan den klipptes av. I samma veva kom ännu en läkare fram, en kvinna från Vietnam som hjälpte till med moderkakan. Även den kom ut hel.
När allt var klart kunde också pappan, som hållit sig lite i bakgrunden, komma fram och hälsa på sin son.
– Alla grät och var så lyckliga att allt hade gått så smidigt, trots omständigheterna.
Det blev en förlossning utan allvarliga komplikationer, berättar Moa. Och någon återvändo till platsen längst bak blev det inte. Flyget styrde om för att nödlanda i Myanmars huvudstad Yangon så att bebis och mamma kunde få vård.
Moa och den danska sjuksköterskan fick varsin plats i första klass, precis framför den nya familjen.
– Vi satt där med varsitt vinglas med apelsinjuice. Vi tyckte att det var jättekul. Ingen av oss hade suttit i första klass förut.
Moa har knappt hunnit smälta händelsen. För henne och kompisen gick resan vidare till Bali i Indonesien, där de nu är på surfläger. Det har varit fullt upp med vågor och semesternöjen. Hon har inte haft tid att berätta för alla hemma i Genarp, utanför Lund.
Men hon har läst lite om flygförlossningen i vietnamesiska medier. Flygbolagets ansvariga i Myanmar säger till exempel till VnExpress att både mamman och bebisen ”mår bra och är vid god hälsa”.
Moa är glad att allt gick bra. Innan de skildes åt bytte hon och den danska sjuksköterskan nummer med den nyblivna mamman.
– Hon ville kunna tacka oss när hon är i Danmark igen. Jag hoppas att jag får träffa bebisen, mamman och pappan när de är tillbaka.
