DN har tidigare skrivit om att den som får sitt bank-id spärrat inte har möjlighet att överklaga åtgärden till en oberoende instans.
Att få bank-id spärrat är ett mycket vanligt klagomål till Konsumenternas Bank- och finansbyrå, som ger vägledning i bland annat bankfrågor. Många som hör av sig dit om spärrade bank-id är frustrerade över att det inte är möjligt att överpröva sådana ärenden hos Allmänna reklamationsnämnden, ARN. Det är en myndighet som ska pröva tvister mellan konsumenter och företag.
ARN kan bara enligt sin instruktion pröva ärenden med banker som gäller tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner. Men bank-id ses inte som en grundläggande funktion enligt bestämmelsen i betaltjänstlagen.
I de fall där bankkunder har försökt driva frågan hos ARN har ärendet inte tagits upp. DN rapporterade om en 78-årig kvinna som fick sitt bank-id spärrat av Länsförsäkringar. Hon insåg vid kontakt med ARN att det inte fanns någon möjlighet att driva frågan dit.
När DN frågar branschens samarbetsorganisation Bankföreningen om problemet lämnar man bara en kort skriftlig kommentar:
”Vi kan inte uttala oss om bankernas enskilda produkter och tjänster. Precis som ARN påpekar i din artikel ses inte bank-id som en grundläggande funktion enligt bestämmelser i betaltjänstlagen. Det finns alltid en möjlighet att vända sig till domstol om man vill få en rättslig prövning.”
Det senare rådet är dock inte helt lätt, menar experter som DN talat med.
Fredrik Jörgensen, jurist vid företaget Rättsakuten, konstaterar att en kund i så fall själv måste starta en civilrättslig process mot banken.
– En sådan talan skulle kunna bygga på att banken saknat stöd i avtalet för spärren eller för att vägra ett nytt bank-id. Att banken gjort en alltför schablonmässig bedömning eller att beslutet blivit orimligt långtgående i förhållande till det som faktiskt hänt, säger han.
Samtidigt konstaterar Fredrik Jörgensen att bankerna har ganska stort utrymme att spärra bank-id vid misstanke om bedrägeri, missbruk eller säkerhetsrisk.
– Kunden behöver därför inte vinna bara genom att visa att han eller hon själv varit brottsoffer. Frågan blir snarare vilket underlag banken haft, om bedömningen varit individuell och om den fortfarande är motiverad när tiden går, säger han.
Han menar att om en person utsatts för ett bedrägeri och därefter i praktiken stängs ute från bank-id under lång tid bör det kunna krävas att banken kan förklara varför personen fortfarande utgör en risk.
– Ett spärrat bank-id går normalt inte att återställa. En rättslig process skulle därför sannolikt handla om bankens skyldighet att medge ett nytt bank-id än om att häva den gamla spärren, säger Fredrik Jörgensen.
Men en rättsprocess mot en bank kan bli en dyrbar historia.
– Den ekonomiska risken ska inte underskattas. I ett vanligt tvistemål gäller som huvudregel att den som förlorar får betala både sina egna och motpartens skäliga rättegångskostnader. Mot en bank kan det bli betydande belopp, säger Fredrik Jörgensen.
Han tycker det är märkligt att ett beslut som kan påverka en persons möjlighet att använda banker, myndighetstjänster och andra centrala samhällsfunktioner saknar en oberoende överprövning.
Fredrik Nordquist, jurist och biträdande chef för Konsumenternas Bank- och finansbyrå, pekar också på osäkerheten för en konsument att driva frågan juridiskt.
– Konsumenter brukar generellt vara väldigt restriktiva med att vända sig till domstol. Många ser det inte som ett realistiskt sätt att pröva tvister. Det beror främst på att det är förenat med en ekonomisk risk om man förlorar tvistemålet, säger han.
