Sverigedemokraterna, säkerhetsrisker och det normaliserade politiska spelet

Expos avslöjande, veckan före valet, att Sverigedemokrateran Gustav Gellerbrants sambo har beklämmande drag av rysk infiltratör, är ett sådant som i en normal värld borde sänkt ett svenskt parti. I stället uppstod en märklig halvtystnad.

Gellerbrant är en verklig makthavare. En av Tidöavtalets arkitekter och chefen för SD:s samordningskansli i Regeringskansliet. Sambon, som tycks ha haft siktet inställt på ett toppjobb i svensk politik länge, har anställning på konstitutionsutskottet.

Det är inte första gången SD gör en dylik rekrytering. 2016 avslöjades det att en man vid namn Egor Putilov, eller Yuri Popov, eller Alexander Friback, eller möjligen Martin Dahlin, kombinerat rollen som SD-tjänsteman på riksdagskansliet med att skriva debattartiklar under falsk identitet.

Efter att det uppdagats att desinformatören inte var den han utgett sig för bestraffades Putilov av partiet – med en ny roll som chefredaktör på propagandakanalen Samnytt. Även i fallet med Gellerbrants sambo tog SD självklart ansvar. Gellerbrant blev, med omedelbar verkan, pappaledig.

Vem vet? Om de tar i med hårdhandskarna kanske sambon blir vd på Riks.

Moderater brukar säga att de kan säkerhetsfrågor. Men under en av modern tids säkerhetspolitiskt svåraste mandatperioder har Tidöstyret varit som en politisk thriller, författad av Lasse Åberg. Rena rama ”Sällskapsresan i Kreml”.

Sonen till vår migrationsminister rekryterades av den militanta nazistsekten Aktivklubb.

Statsministerparet som nu valkampanjar med att vara emot slöseri av din skattepeng har unnat sig av densamma som vore de Ceaușescus från Wish.

Friskolefester, gymutrustning, hönshus.

Kristerssons bästis, Henrik Landerholm, utsågs till säkerhetsrådgivare och skapade omedelbar Papphammarstämning. Borttappade sekretessbelagda dokument. En kvarglömd mobiltelefon på Ungerns ambassad. Efterträdaren hade tjänsten i några timmar innan läckta dickpics dök upp på redaktionerna.

Journalisten Lisa Röstlund lyckades ta sig förbi Säpo, hela vägen in i statsministerparets sovrum, genom att med falsk identitet anmäla sig för gratis trädgårdsarbete på deras gård. När de där två för en gångs skull gjorde något som inte kostade skattebetalarna en spänn var det på bekostnad av rikets säkerhet.

Då försökte ministern för civilt försvar – en man vars uppdrag är att motverka desinformation – misstänkliggöra journalisten genom att påstå att hon var köpt av andra intressen. En påverkansoperation från några miljöengagerade morsor som sålt hennes bok om klimatjournalistik – en skuggfinansiering Röstlund säkert kan räkna hem i hundralappar.

Lustigt nog har Carl-Oskar Bohlin, som normalt inte saknar brickor i alfapetpåsen, knappt haft ett ord att säga om fallet med Gellerbrants sambo. Däremot har ministern med uppdrag att motverka konspiratoriska Kapitoliumstormningar redan lyckats anklaga sossarna för valfusk.

Så har vi då Jimmie Åkesson.

På sitt bröllop 2024 festade partiledaren inte bara med KD:s Ebba Busch, islamhataren Richard Jomshof och Youtubestalkern Nick Alinia. På gästlistan fanns också ledaren för kriminella mc-gänget Comanches.

Det kan man ha åsikter om. Men ovan nämnda Gellerbrant sa till Ekot att festgästen var ”en liten sak” som inte påverkade Tidösamarbetet. SD-toppen borde veta. Han var nämligen också på bröllopet – tillsammans med sin nyblivna sambo.

På SD-ledarens baluns hittade vi alltså, i utdrag, följande säkerhetspolitiska Hårgadans:

Ledaren för ett kriminellt mc-gäng, en counterjihadist, en ”nazistpyssling”, en fangirl till Kreml, hennes sambo regeringsarkitekten, vår vice statsminister samt, givetvis, i festens centrum: brudgummen.

Som manifestation av det nya normala i Tidösverige är det här gänget alldeles utmärkt.

Men snälla, låt mig slippa skriva om dem i fyra år till.