Techtitanernas tid är här. Egentligen har den varit här länge, men sällan har de förmögna profeterna varit så synliga och så frispråkiga om framtiden som nu. På sistone har prognoserna varit så dystra att verkligheten till slut tycks redo att överträffa dikten.
Inte undra på att mäktiga nördmoguler blivit de rörliga bildernas nya favoritämne.
Nyligen fick dokumentären ”Musk” världspremiär på filmfestivalen i Venedig. Senare i höst väntar filmer som ”The social reckoning”, Aaron Sorkins uppföljare om Mark Zuckerberg och Facebook efter hyllade ”The social network” (2010), följd av Luca Guadagninos omtalade ”Artificial” med Andrew Garfield i rollen som Open AI-ledaren Sam Altman.
Även i tv-serievärlden är ämnet hett. I den första säsongen av den kommande antologiserien ”War” skildras separationen mellan en techgigant (Dominic West) och en filmstjärna (Sienna Miller). Skilsmässodramat framstår nästan som symboliskt för gnisslet mellan tech- och filmvärlden, där det nu våras för porträtt av teknikprofiler. Det handlar knappast om några hyllningar. Svartmålningar, skulle figurerna själva förmodligen hävda. Ser vi den skapande människans offensiv mot maskinerna? Håller techtitanen på att bli vår tids stora filmskurk?
”Vi måste sakta ned farten med vilken vi förbättrar AI-modellernas förmågor.” Så skrev Dario Amodei, vd för branschjätten Anthropic. Överraskande nog fick vädjandet stöd av både Elon Musk och Sam Altman. Tanken är knappast ny, särskilt inte bland filmälskare som sett HAL 9000 spåra ur i ”År 2001 – ett rymdäventyr” (1968) och Skynet orsaka domedagen i ”Terminator”-filmerna. I en BBC-intervju 2014 uttryckte sig Stephen Hawking lika tydligt som dystopiskt: ”Utvecklingen av verkligt avancerad artificiell intelligens kan bli mänsklighetens undergång.”
Samma år hade ”Ex machina” premiär. Den brittiske ”The beach”-författaren Alex Garland regidebuterade med en klaustrofobisk techthriller där Domhnall Gleeson får känslor för Alicia Vikanders AI-drivna android, skapad av Oscar Isaacs teknikmogul. ”Under de senaste åren har jag blivit alltmer fascinerad av artificiell intelligens och särskilt av vår växande rädsla för den”, skrev Garland senare i The New York Times.
Intresset delades av fler filmskapare. Romantiska ”Her” (2013) fick sällskap av ”Transcendence” (2014), ”Automata” (2014) och ”Chappie” (2015). Barnen fick sin dos i ”Big hero 6” (2014) och vuxenbebisarna i ”Avengers: Age of Ultron” (2015). ”Bland filmskapare var AI-festen redan i full gång när vi dök upp”, konstaterade Garland.
Men för honom är inte tekniken det mest intressanta. Vi omger oss frivilligt med apparater vi knappt förstår, men det är inte maskinerna som driver någon agenda. Det handlar om människorna bakom dem, ”konsumenterna som vill köpa maskinerna och tillverkarna som vill sälja dem”. Storskurken stavas kapitalism.
Garland återvände till liknande frågor i ”Devs” (2020), ett miniseriemysterium om ett Silicon Valley-företag som utvecklar kvantdatorer och en vd vars visioner är minst lika skrämmande som tekniken. Det som fascinerar honom är mindre techledarnas personlighetsdrag än den messianska aura som tillskrivs dem av konsumenter, medier och anställda.
Kopplingen mellan techledare och religiös ikonografi är väletablerad. I cyberpunkklassikern ”Blade runner” (1982) omges företagsledaren Eldon Tyrell av en närmast gudalik aura och hans replikanter påminner om fallna änglar.
Även om techledaren som gudsgestalt är äldre än Musk gör Tesla-grundaren sitt bästa för att leva upp till rollen. Han bygger självstyrande bilar, drömmer om att kolonisera Mars och håller sina väckelsemöten i form av inlägg på sin medieplattform X.
Alex Gibneys dokumentär gör ingen hemlighet av sin syn på huvudpersonen, framställd som en fara för demokratin snarare än som visionär innovatör. En inflytelserik dollarbiljonär som på allvar tycks mena att vi lever i en enda stor simulering skapad av framtidens människor (?). Att Musk redan före premiären kallat regissören för ”en fruktansvärd människa” och hotat med rättsliga åtgärder har knappast mildrat konfliktlinjerna.
Aaron Sorkin intar en, åtminstone på ytan, mer diplomatisk hållning till Mark Zuckerberg. Om ”The social network” handlade om Facebooks tillblivelse ska ”The social reckoning” enligt Sorkin handla om vad plattformen blivit. Filmen kretsar kring visselblåsaren som avslöjade att Meta kände till delar av sin samhällspåverkan utan att agera. ”Jag kan inte döma Mark Zuckerberg medan jag skriver”, säger Sorkin i en intervju med Vanity Fair. ”Man måste skriva karaktären som om de inför Gud argumenterar för varför de borde släppas in i himlen.”
Problemet med verklighetsbaserade techtitanporträtt är förstås att personerna fortfarande lever – och om avbildningen retar upp fel människor kan det stå filmskaparna dyrt.
En god utgångspunkt för att skapa nyanserade rollfigurer, då de bästa antagonisterna sällan ser sig själva som skurkar. Gråzoner är mer intressanta än svartvitt och spelfilm erbjuder en unik möjlighet att utforska dem. Problemet med verklighetsbaserade techtitanporträtt är förstås att personerna fortfarande lever – och om avbildningen retar upp fel människor kan det stå filmskaparna dyrt. ”Vi har inte hört ett ord från någon annan än deras advokater”, berättar Sorkin. ”Var försiktig, säger de bara.”
Just försiktighet har präglat Hollywoods hantering av Guadagninos ”Artificial”, om de dramatiska dagarna då Sam Altman först avsattes och sedan återinsattes som Open AI-vd. Filmen producerades av Amazon MGM, som misstänksamt nog övergav projektet kort efter nyheten om Amazons miljardinvestering i Open AI. Trots positiva testvisningar spreds en beröringsskräck bland studiorna och filmen hamnade i distributionslimbo tills Neon säkrade dess framtid.
Om mördarmaskiner länge var hoten på bioduken riktas nu blickarna mot människan bakom. Nog med kusliga datorröster och rödlysande ögon, ettor och nollor, moln och algoritmer. I höst får ondskan mänskliga ansikten.
Hur ska man då kort summera denne nya filmskurk? Jag frågar Chat GPT och får svaret: ”Den välvillige visionären, han är manipulativ, intelligent och makthungrig.” Tack, det visste vi redan.
Men hur ser han ut? ”Välvårdad”, ”slank”, ”lätt leende”, ”ger ett intelligent och kontrollerat intryck”, ”karismatisk utstrålning”.
Jag gissar att Chat GPT ännu inte sett den nya ”Musk”-dokumentären.
