När Emma, som egentligen heter något annat, började som dagelev i årskurs sju på Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket (SSHL) trivdes hon till en början bra. Men ganska snart upplevde hon att pengar och status hade en stor betydelse bland eleverna.
– Hur rika är dina föräldrar? Har du något hus utomlands? Sådant var viktigt. De vill måla upp sig som skolan som kungen och Olof Palme gick på, säger Emma.
Elever som bodde på skolans internat fick också en högre status, menar hon.
Mot slutet av sjuan upplevde Emma att stämningen bland eleverna förändrades. Emma minns särskilt en diskussion där några ifrågasatte ”hur dåligt det egentligen är att säga N-ordet”.
– De började säga rasistiska skällsord runt mig och andra icke-vita elever, bara för att se reaktionen. Reagerade man för stort blev man utfryst, säger hon.
Enligt Emma uppstod de största problemen när någon ”tjallade” på andra elever, särskilt elever med högre status. Något som bidrog till problemet var att skolledningen kunde berätta för den anmälda eleven vem som sagt till, säger Emma.
– Om det kommer ut vem som hade gått till lärarna blev den personen trakasserad. Alla elever, särskilt internateleverna, vet att de ändå inte får några verkliga konsekvenser. Det är nästan som att eleverna styr skolan och personalen bara är där.
2024 började Emma första året på gymnasiet på Sigtunaskolan. Hon säger att hon berättade för lärarna att hon sett hur en annan tjej i klassen frystes ut. När det kom fram att hon hade berättat började i stället hon själv att isoleras och trakasseras, säger Emma.
– Det märktes tydligt att elever med annan sexuell läggning, annan hudfärg och annan ekonomisk bakgrund kränktes allra mest.
Hon blev inte förvånad när hon läste att tre elever nyligen häktats vid skolan, misstänkta för bland annat grovt sexuellt ofredande, grovt olaga tvång samt grov misshandel. Däremot blev hon förvånad över att det kom ut.
– Jag är väldigt orolig för att de elever som berättat om vad de utsatts för kommer att bli utfrysta nu. Jag vet hur det känns och det var traumatiserande. Jag vill inte att det här ska hända någon mer elev, säger Emma.
I november 2024, berättar Emma, skedde en händelse som hon beskriver som särskilt allvarlig.
– En grupp elever jagade mig från skolan till busstationen och skrek bitch och hora efter mig. Det var mörkt ute och jag blev verkligen så rädd. Jag fick gömma mig i en kompis trädgård tills att de hade gått, säger hon.
DN har tagit del av en mejlkonversation mellan Emmas mamma och skolan från novembereftermiddagen. ”Jag är på väg hem nu, så jag ska titta till busshållplatsen” och ”Jag pratade med henne och kommer att följa upp med henne i morgon” skriver en ur skolans personal till Emmas mamma under kvällen.
Kort efter händelsen, när Emma återvände till skolan för att skriva ett prov, blev hon omringad av elever i kafeterian. I ett mejl från skolan till Emmas mamma framkommer att en medarbetare sett eleverna den dagen i kaféet, och att hen inte kände att ett ingripande behövdes men att hen ”konstaterade att Emma mycket väl kan ha känt sig hotad eller trängd i situationen”.
Efter händelserna kände Emma att hon inte kunde gå tillbaka till skolan utan att få panikångest. Hon berättar att hon stannade hemma i nästan två månader. Emmas mamma, som tog ledigt för att vara hemma med sin dotter, säger att hon aldrig kommer att glömma den hösten.
– Vår en gång så glada, självsäkra och studiebegåvade dotter höll på att falla samman. I stället för att sitta i ett klassrum, lära sig, skratta och planera sin framtid satt hon hemma och stirrade tomt på väggarna, säger hon.
I en mejlkonversation kort efter händelsen skriver skolledningen att de ”inlett ett likabehandlingsärende och kommer att göra en grundlig utredning för att gå till botten med detta”. Till Likabehandlingsgruppen ska skolans ärenden av allvarligare karaktär gå när kränkningar inte upphör.
Den handlingsplan som gruppen drygt en månad senare skickade till Emmas mamma erbjöd henne att byta klass och delta i ett medlat samtal med en av de personer som hon uppgett trakasserat henne, visar mejlet.
”Medan andra i en liknande situation kanske hade krävt att mobbarna skulle stängas av, nöjde vi oss med att be om en ursäkt. Men vi nekades till och med detta” skrev Emmas mamma i ett brev till skolan. Skolans svar var att en ursäkt oftast ges ”som en del av ett samtal mellan flera parter”.
Skolan skrev även att de genomfört ”regelbundna samtal” med de inblandade eleverna, men att de inte kunde dela med sig av detaljer med hänvisning till sekretess. ”Förekomster av olämpligt beteende hanteras, och det förebyggande arbetet pågår löpande, bland annat genom regelbundna elevsamtal” skrev skolan i mejlet till mamman.
När handlingsplanen låg fast bestämde sig familjen för att skolan inte längre var en trygg miljö. De var rädda att trakasserierna skulle bli ännu värre.
Emma bytte gymnasium mitt i läsåret och trivs i dag bra, även om minnena från Sigtuna har satt spår.
– Min dotter har gått vidare. Jag är inte säker på att jag någonsin kommer att göra det. Jag kommer alltid att ångra att jag skickade henne till SSHL, säger mamman.
Innan Emma bytte skola skickade hennes mamma ett mejl till skolchefen Sofia Kinberg. Där förklarade hon vad som hade hänt hennes dotter. Brevet besvarades aldrig, enligt mamman.
Sofia Kinberg svarar inte på DN:s specifika frågor kopplat till Emmas fall, men skriver i en kommentar att ”det är oerhört allvarligt att det förekommit kränkningar”. Hon skriver även att skolan har ett omfattande arbete för att motverka kränkningar.
”Jag vill upprepa att vi uppmanar alla att berätta om sina upplevelser” skriver Kinberg.
Hon skriver även att ”skolan har en lång historia” och att hon har en förståelse för att det som händer nu väcker ”minnen och tidigare upplevelser av olika slag”.
”Jag kan bara säga att det är oacceptabelt med kränkningar oavsett när de skett men inte kommentera enskilda fall” skriver hon.
