”Trådar” blir Nordiska museets största utställning sedan den uppmärksammade basutställningen ”Nordbor” invigdes 2024. Bakom satsningen ligger flera års arbete med att samla föremål, bygga berättelser och knyta internationella kontakter.
I centrum står tråden – bokstavligt och symboliskt. Genom omkring 400 föremål, textilier, redskap, fotografier och filmer skildras hur ull och lin blivit till tyg och kläder, och hur textilkunskap burit samhällen genom årtusenden. Utställningen, som öppnar i början på nästa år, bygger på museets egna samlingar och inlån från museer i USA, Italien, Grekland och Norden.
För Sanne Houby-Nielsen, styresman för Stiftelsen Nordiska museet, är det mer än en historisk utställning. Hon beskriver den som ett sätt att belysa aktuella frågor om hållbarhet, överkonsumtion och hantverkets värde.
En av höjdpunkterna är antika grekiska vaser som visas i Norden för första gången. Särskild uppmärksamhet riktas mot en omkring 2 500 år gammal lekyt, en antik grekisk oljekruka, inlånad från The Metropolitan Museum of Art i New York.
Oljeflaskan tillskrivs Amasismålaren, en grekisk krukmakare och vasmålare verksam i Aten vid mitten av 500-talet f Kr. På vasen avbildas flickor och kvinnor vid en stående vävstol – ett motiv som fått stor betydelse inom textilhistorisk forskning.
– Det är ju liksom textilhistoriens Rembrandt, säger Sanne Houby-Nielsen.
Utställningen rymmer också den så kallade Penelopevasen, som är särskilt aktuell när berättelsen om Odysseus åter är i fokus genom Christopher Nolans film.
– Penelope, Odysseus hustru i grekiska mytologin, avbildas här vid sin vävstol – inte bara som den väntande makan, utan som en symbol för kvinnlig kunskap, arbete och produktion, säger hon.
Houby-Nielsen framhåller att vaserna inte bara är exklusiva lån, utan också har stark koppling till Nordiska museets historia. För hundra år sedan uppmärksammade forskare vid museet sambanden mellan nordisk textiltradition och antikens bildvärld.
Utställningen för samman dessa antika motiv med nordiska och arktiska föremål, bland annat vävstolar från Sverige, Norge, Färöarna och Grönland. Just mötet mellan föremål från olika tider och platser ger, enligt Houby-Nielsen, utställningen dess särskilda kraft.
Samtidigt finns en tydlig samtidskritik. ”Trådar” vill påminna om att textilier en gång var livsviktiga och högt värderade, medan kläder och tyger i dag ses som slitvaror. I utställningen lyfts också nya rörelser fram – producenter och hantverkare i Norden som arbetar med naturmaterial och hållbara metoder.
Ett annat viktigt spår är kvinnornas roll. Houby-Nielsen återkommer till hur textilkunskap genom historien burits av kvinnor och flickor, samtidigt som deras arbete sällan fått samma status som annan produktion.
Hon beskriver ”Trådar” som en upprättelse för dem vars arbete varit avgörande, men länge förbisett.
– Det här är kvinnlig textilkunskap som genom årtusenden har burit upp samhället och det privata hushållet, säger hon.
Förhoppningen är att besökaren ska lämna utställningen med ny kunskap om historien, men också med en annan syn på textilier i vardagen. Enligt Houby-Nielsen ska den väcka respekt för materialen, hantverket och människorna bakom dem.
