Tre rödgröna ungdomsförbund förhandlingsredo – men CUF säger nej

– Kasta in alla partiledare i ett rum, lås dörren och låt dem inte komma ut förrän de är klara.

Det säger My Kårlycke, ordförande för Ung Vänster.

Hon är, i likhet med Moska Hassas (SSU) och Anton Bylin (Grön ungdom), frustrerad över att de fyra rödgröna partierna inte kommit längre i processen att bilda regering. Hon hade velat se att partierna möttes mer.

– Om jag var partiledare hade jag varit ännu tydligare. Jag hade sagt rakt ut att antingen träffas vi nu i samma rum och pratar, eller så får de andra partierna vara väldigt tydliga med att det är ett extraval de vill ha.

Förra fredagens seminarium där C bjöd in V, S och MP ser hon som ett steg på vägen, men kallar det ett ”spel för gallerierna” så länge partierna inte sätter sig ned och förhandlar.

– Det är under all kritik om man inte kan sitta i samma rum, säger hon.

Ändå är hon tveksam till om de röda linjerna mellan C och V skulle gå att sudda ut genom att träffas. Att C vill börja med sakpolitiken ser hon som ett tecken på att de vill använda V:s mandat för en regering utan dem.

– C måste inse att V är större än dem, säger hon.

Varför ska inte V släppa på kravet om ministerposter, få igenom sakpolitik och underlätta det låsta läget?

– Vi har varit stödparti åt olika S-regeringar så många gånger utan att få utfallet vi vill. Vi har helt enkelt testat det förut, säger hon.

Grön ungdom har lobbat för att moderpartiet ska börja med ett rödgrönt budgetsamarbete innan det finns ett färdigt regeringsunderlag, något de nu har fått napp för, berättar språkröret Anton Bylin.

– Alla fattar att något kommer behöva förändras med de röda linjer som finns. C och V får gärna ha kvar sina åsikter, men de röda linjerna behöver pausas så att vi kan börja förhandla sakpolitik för att få ihop en egen budget i tid, säger han.

En majoritetsregering kommer i det här läget kräva tillitsbygge mellan centerpartister och vänsterpartister, tror Anton Bylin, som erkänner att moderpartiet MP just nu har relativt sett goda förutsättningar för regeringssamarbete.

– V:s strategi får beskrivas som ett försök att pressa Centerpartiet tills de viker sig helt, och efter det ska man samarbeta i fyra år. Det är inte nödvändigtvis en situation som bäddar jättebra för ett tillitsfullt samarbete.

Själv tycker han att även de rödgröna ungdomsförbunden borde träffas, inte minst för att CUF och Ung Vänster ska få en bättre bild av varandra, vilket CUF-ordförande Emelie Rossheim inte skriver under på.

”Jag är emot Nooshi Dadgostar och Ida Gabrielssons teater, men trots det är sannolikheten större att vi tre kommer överens, än att CUF och Ung Vänster gör det. Ung Vänster vill göra en Swexit, det är omdömeslöst och saknar verklighetsförankring”, skriver hon till DN.

Hon är nöjd med att Centern håller fast vid att inte ingå i någon regering med ”ytterkantspartiet” Vänstern. Givet valresultatet är hennes drömregering i stället en där Elisabeth Thand Ringqvist tar med sig S och MP och närmar sig KD och L:

”Helt enkelt en mittenregering med S, C, KD, MP och L där hon (Simona Mohamsson) är varmt välkommen att driva socialliberal politik utan inflytande från ytterkanterna”, skriver hon.

Moska Hassas är ordförande för SSU, och precis som Anton Bylin tycker hon att de fyra partierna ska börja sitt samarbete genom en gemensam budget. Hon lyfter precis som My Kårlycke strategin ”låsa in sig”.

– Vi vill förhindra en övergångsbudget från Tidö. De röda linjerna från C och V skapar ett regeringskulturkrig där vem som får vilken ministerpost hamnar i fokus i stället för sakpolitiken, säger hon.

Vad hade du gjort annorlunda i Magdalena Anderssons ställe?

– Jag tycker S gör rätt i att träffa de andra partierna under premissen att diskutera sakpolitik. SSU:s krav mot S är att vi vill ha en regering ledd av Magdalena Andersson som har en hög reformtakt och en stark agenda. Det är inget vi sticker under stol med, att vi varit kritiska till när tempot tidigare varit för lågt.