Valresultatets otydlighet och den politiska efterspelet

Oppositionen vann och regeringssidan förlorade, lyder rubrikerna. ”Adjö, Tidö”, tjuter vänstern glatt. Och visst är det så att Sverige lagt sin röst och att vi har ett resultat, men vad det säger är desto mindre klart. Att regeringsunderlaget fick drygt 50 000 färre röster än övriga partier vet vi också, liksom att dessa övriga partier på något sätt själva vill vara med och styra och ställa. Utöver det råder dock närmast fullständig förvirring, om vad resultatet egentligen säger oss och vad 6 829 278 svenskar egentligen röstade fram för regering.

Ledande socialdemokrater tycker Ulf Kristersson (M) är småsint som inte erkänner sig besegrad eller låter gratulera Magdalena Andersson (S) till segern. De menar att Sverige underkänt hans regering och politik, och i stället röstat på dem varpå Kristersson alltså förlorat. Och en god förlorare ska givetvis gratulera sin överman.

Den avgående statsministerns avvaktande är dock förståeligt, för det är faktiskt svårt att se Andersson som någon vinnare eller ens Kristersson som någon förlorare. För samtidigt som S tappade 2,3 procentenheters stöd till rekordlåga 28 procent, ökade Moderaterna med 0,7 procentenheter. Faktum är att regeringspartierna ökade med 2,3 procentenheter mot förra valet, vilket är nästan historiskt då ansvarstagande regerande sällan belönas av väljarna.

Partier som står för borgerliga ideal som individens frihet, personligt ansvar, marknadsekonomi, äganderätt, lag och ordning och låga skatter samlade övertygande 55,8 procents stöd mot vänstersidans 42,5 procent. Hade bara Centerpartiet inte surrat sig så hårt vid anti-SD-masten, hade Anderssons S varit valets stora förlorare. Det hade också medfört att det allmänborgerliga Sverige och dess borgerliga väljare fått den regering som landet och dess invånare faktiskt tycks ha röstat för.

Det är rätt och rimligt av Kristersson att avvakta med gratulationerna av Andersson, då det är tveksamt om hon ens vunnit och att han själv förlorat. Detta får tiden utvisa och Andersson bevisa, i kommande lindrigt talat utmanande regeringspusslande.