
Reflektioner efter valrörelsen om medmänsklighet, nätets hatstormar och det ökade valdeltagandet i invandrartäta områden.
Krönika om valrörelsens kontraster: från äldreboendets matkris i Älmhult och politisk respekt till näthat mot Hammarkullens mammor och det glädjande ökade valdeltagandet i utsatta områden.
AI-generated summary
Artikeln reflekterar över tonen i den svenska valrörelsen, näthat motminoriteter samt valstatistiken för utsatta områden.
Mitt under den värsta valyran förra veckan bröt ett nyhetsklipp igenom bruset i mina sociala medier.
Av oklara skäl hade mat inte levererats till de demenssjuka på ett äldreboende i Älmhult. Då åkte Erdina Glavas, en av de anställda, till Maxi, handlade och lagade mat åt de boende hela helgen, skrev Smålandsposten.
På frågan var hennes initiativkraft kom ifrån svarade hon med total självklarhet att ”den kom från hjärtat”. Men vad tyckte hon då om att matleveransen hade missats? försökte reportern. ”Jag känner inte till deras arbetsmiljö. De är människor också”, sade hon.
Allt detta levererat med världens charmigaste bosniska brytning – man kan bli salig för mindre.
Nästa dag såg jag ett annat klipp, nu från Smålänningen, där regionpolitiker fick frågan vad de respekterade mest hos sin största politiska motståndare. Några sekunders förvirring följde och därefter stora leenden.
Moderaten och sverigedemokraten berömde vänsterpartisten Kerstin Wiréhn för att hon alltid är ärlig. ”Det är ingen som kan ifrågasätta hennes hjärta”, instämde kristdemokraten. Wiréhn själv tyckte att det var bra att sverigedemokraten alltid var tydlig.
Båda dessa klipp har lyckats fånga exakt det jag saknat under valrörelsen – värme, respekt och ja, hjärta.
I veckor inför valet har jag främst sett hat och oförsonlighet. Jag brukar läsa kommentarsfält kopplade till olika politiska utspel, som ett sätt att ta in och försöka begripa även mer ofiltrerade tankar och åsikter. Men i takt med att valtemperaturen steg blev det nästan outhärdligt.
Ett reportage där jag intervjuat kvinnor från föreningen Mammor från Hammarkullen som arbetade för att få fler att rösta i sitt område väckte starka känslor. När artikeln spreds i sociala medier blandades hejarop med grova kränkningar.
”Vi är en del av Sverige”, sade de i min artikel. ”Valboskap”, skreks det om och om igen i kommentarsfälten. Hur överbryggar man detta?
När de själva inte syns eller hörs, reduceras de till passiva brickor i de allt mer hjärtlösa politiska debatter som de står i fokus för
Mammorna visste att de skulle utsättas för hat när de gick ut i tidningen, men de gjorde det ändå. Att ta plats och föra sin egen talan var för viktigt, sa de.
Många hade inte orkat – de senaste åren har jag haft allt svårare att få människor från invandrartäta områden att ställa upp på intervjuer. Det handlar inte bara om bristande tillit till medier, utan till hela det svenska samhället.
När de själva inte syns eller hörs, reduceras de till passiva brickor i de allt mer hjärtlösa politiska debatter som de står i fokus för.
Därför var det på ett sätt uppfriskande att höra Jimmie Åkesson säga i SVT:s partiledardebatt att muslimer och andra invandrare skulle kunna avgöra valet. I det scenariot fick plötsligt gruppen en agens – en politisk makt.
Kort efter valet gjorde vi på DN en sammanställning som visade att valdeltagandet i utsatta och särskilt utsatta områden har ökat med fyra procentenheter. Urvalet är för litet för att dra några säkra slutsatser om hur det kan ha påverkat resultatet.
En del menar att det inte borde spela någon roll – alla vi bidrar till att avgöra valet. Jag håller med. Men att en grupp som år efter år haft lågt valdeltagande verkar ha vänt trenden är stort och förtjänar att lyftas fram. De kan behöva höra att de kan göra skillnad.
Jag vill tänka på det som ett trevande försök att lita på Sverige – en utsträckt hand. Förhoppningsvis finns det någon på andra sidan som kan ta emot den.

The article questions concerns about Sweden's low birth rate and suggests that immigration can be a more cost-effective solution than waiting for newborns to become taxpayers, as immigrants can start working and contribute more quickly.

Culture heads from the big four newspapers discussed in P1 that culture needs more tax money and that children must learn to read, but warned that consensus leads to laxity of thought and that the next minister of culture risks being embraced just to raise the grants a little. The article argues that more disagreements are needed about the task of culture and what 'upgrading' means, and highlights Parisa Liljestrand's efforts for private financing of culture as a way forward that risks being missed due to ideological opposition from the Social Democrats.

The author reflects on his family's history as Kurdish immigrants in Sweden and describes how language and identity change over generations through everyday life, not through political decisions. Integration is seen as a mutual, ongoing process where both immigrants and society change, and where clear categories such as 'us' and 'them' are slowly blurred.

Ed Sheeran is being criticized after having concert promoter Robert Kraft cancel rapper Macklemore for pro-Palestinian statements. After a wave of band defections, Sheeran has donated money to Gaza, described as opportunism.

A journalist talks about being on a death list drawn up by a suspected terrorist right-wing extremist in 2022, about ten years of threats and influence from the rise of the Sweden Democrats, and about the relief after the 2022 election when the party backed down by three percentage points.

An analysis of why students at elite schools such as Manilla School voted for the Nordic Resistance Movement in the school election. The author discusses connections between family history, anti-Semitism and ironic provocations in a privileged environment.