Vesna Prekopic: Grupptrycket i Järva är givetvis ett demokratiproblem

Rapporterna och debatterna om valfusk och otillbörlig valpåverkan i framför allt Borlänge och Järva fortsätter att ta medialt utrymme och kritiken mot mediernas rapportering har stundtals varit hård. I en DN-krönika (9/10) kallar Johannes Klenell Peter Wennblads ledartext i SvD, som tar upp incidentrapporter och vittnesmål om påverkan, för försåtlig. Men Klenells egen text skulle kunna anklagas för samma sak, eftersom han inte tycks särskilt intresserad av att ta upp sådant som talar för att titta mer noga på vad som skett i Järva.

Klenell skriver visserligen: ”Sociala påtryckningar inom grupper och församlingar verkar ha förekommit” men lägger till: ”de flesta anger konkreta skäl till hur de röstat. Oro för rasism, hyrorna, jobben, välfärden. För det straffas de med omyndigförklaring.”

Det är sant att de skälen finns till att V och S gått exceptionellt mycket framåt, men andra skäl finns också. Det är synd att han inte nämner SR-reportaget ”Rinkebyborna om varför Vänsterpartiet ökat kraftigt: ”Vi har samma fiende” (7/10), publicerat två dagar innan hans krönika, av Katarina Gunnarsson och Anna Hellers. Där talar de nämligen med människorna i Rinkeby, inte bara om dem, och de ger en bild som delvis bekräftar Wennblads text. Även om inte regelrätt valfusk förekommit har väljare förmåtts rösta på vissa partier av lokala auktoriteter.

Är det ett problem då? När skribenten Qaisar Mahmood tar sig an ämnet (DN 28/9) menar han att ”indignationen hos politiker och ledarskribenter gäller något större än några hundra kryss. Den gäller att väljare med utländsk bakgrund har samlat sina kryss kring någon med samma ursprung, och lyckats.” Nej, det handlar inte om att väljare samlar sina kryss i en riktning utan varför de gör det. Frågan är om det skett av egen fri vilja eller om de har påtvingats någon annans vilja.

Även om inte regelrätt valfusk förekommit har väljare förmåtts rösta på vissa partier av lokala auktoriteter.

”Vi är ett folk som håller ihop”, säger Hassan som intervjuas på Rinkeby torg av Gunnarsson, och förklarar att den somaliska gruppen i Rinkeby är bra på att mobilisera sig och prata ihop sig, i föreningarna, på torget och i moskén. Som de gjorde för att lyfta partiet Nyans förra valet, berättar han.

Och så intervjuas somaliska Sarah, som själv berättar om grupptrycket och att hon är mer kontrollerad av männen i Rinkeby än i sitt hemland. ”Ibland känns det inte som att jag bor i Sverige, utan i Afrika.” säger hon.

Det är inte olagligt att försöka påverka människor att rösta på ett visst parti eller en viss kandidat, det är det en valrörelse är till för. Men det här handlar om socialt grupptryck som i praktiken gör det svårt att våga stå emot auktoriteter och välja själv. Det är givetvis ett enormt demokratiproblem.

Röster som Sarahs måste få höras mer, istället för att försvinna eller förminskas i fokusförflyttningen som sker när opinionsbildare ägnar sig åt ideologisk positionering. Tack och lov finns reportage som Gunnarssons och Hellers, där de människor som sakfrågan gäller får säga sitt. Sedan är det upp till oss andra att lyssna på dem.