Yasin släpper nytt album med kärlekslåtar och samhällskritik

När Sveriges störste hiphopartist gjorde minicomeback i somras var det med en lika konfrontativ som nykter lägesrapport:

"Svensk rap har blivit tjurfäktning och alla vet vem som är matadoren"

Ja, först kom "Matadoren", sedan kom "1991" – en sex minuter lång singel där Yasin på ett minst sagt imponerande sätt berättar sin livshistoria och drar linjer mellan 90-talet och i dag. Det är en låt som, i valrörelsens Sverige, mästerligt sätter ord på sorgen kring samhällsutvecklingen, med gängkriminalitet, växande utanförskap och rasism.

"Det är 2025 nu, och 2026 snart/Att läsa om dödsvåld har blivit så självklart"

Nu följer ett album – det första "riktiga" på över tre år, dessutom under det nya skivbolaget Atlantic.

Ni kan historien vid det här laget, hur allt har blivit så sårigt. Ifjol skulle han ha medverkat på festivaler i Umeå, Borlänge och Kristianstad – men säkerheten satte stopp.

Vi befinner oss fortfarande i en situation där en av Sveriges främsta musiker inte kan spela live.

En stor del av plattan kan rentav kategoriseras som kärlekslåtar

Huvudpersonen själv bor sedan flera år utomlands med fru och barn, men har inte slagit sig till ro. "Your turn in blue" blir ett slags vykort från tillvaron som familjeman. En stor del av plattan kan rentav kategoriseras som kärlekslåtar. Yasins mamma får en central plats i nämnda "1991". "Lilla flicka" är – precis som det låter – en pappas kärleksförklaring till sin dotter. Klubbexperimentella "Vänta" samt något jolmiga "Best friends" blir hyllningar till livspartnern, liksom "Beroende personlighet" (en fortsättning på "Har dig" från "Poesi pistoler & sex"-plattan?).

Produktionen är överlag snygg och proffsig – trycket i "SF90"! – men tyvärr finns en transportsträcka för mycket, lite väl många lugna beats som glider in i varandra, för att "Your turn in blue" ska bli ett gjutet rapalbum. Som att musiken inte alltid håller texternas nivå. Det åskådliggörs kanske tydligast på avslutande "Konstatera". Refrängen känns daterad, men sårbarheten i versernas självreflektioner är av yppersta klass:

"Det ni får är Yasin på еn teaterscen, ni ger han blommor och går hem, men för mig är inte akten över bara för jag går ner bakom kulissen / Det jag har kvar är psykisk ohälsa, paranoia och manier"

På sina höjder är Yasin alltjämt bäst.

Bästa spår: "1991", "Matadoren"

Läs mer:

Kritiksnack: "Yasin gör sig redo för att bli mainstream på riktigt"

Boken om Yasin kommer nära den skygge rapparen