Ett val är nära förestående. Vi röstar på riksdagen, region (före detta landstinget) och kommunen. Sannolikt känner de flesta av oss till någon riksdagsman och kommunpolitiker. Men kunskapen om namnen på regionens valsedlar är mycket lågt eller obefintligt.
Man kan uttrycka att detta viktiga val går under radarn, och de valda tycks trivas i anonymiteten. Det är allvarligt då det berör en av valets viktigaste frågor – vår sjukvård.
Vi tillhör Västra Götalandsregionen (VRG). Den omsätter drygt 80 miljarder kronor och har 57 000 anställda, där hälso- och sjukvård står för 77 procent av omsättningen. Kollektivtrafik och kultur tar en mindre del av kakan.
Det innebär att VGR är en av landets största arbetsgivare. Jämför gärna med västsvenska Volvo Cars som har ca 43 000 anställda och omsätter 357 miljarder kronor. Av alla dessa 57 000 anställda är det bara 7 000 undersköterskor, 11 000 sjuksköterskor och 6 000 läkare.
Spontant låter det som väldigt låga tal när sjukvården tar hela 77 procent av omsättningen. Vad gör alla de övriga?
Regionen har en egen budget och eget ansvar, vilket i huvudsak finansieras via regionskatten på 11,48 procent. Det innebär att en medborgare med en nettoinkomst på 400 000 kronor per år betalar in drygt 44 000 kronor i skatt per år till regionen.
Trots att politikerna sätter skattesatsen saknas det ofta pengar, och man ropar ständigt på regeringen för att den vägen få mer. Bland annat för att få ner vårdköerna, där man ofta inte klarar vårdgarantin på 90 dagar. Inte undra på att det är öppet mål för privata vårdgivare som erbjuder en helt annan effektivitet och bemötande.
Saknas pengar skär man gärna ner på den vårdande personalen, som i många fall gör heroiska insatser med ofta dubbla skift. Självfallet svårt att behålla och rekrytera med sådan personalpolitik. Många slutar eller väljer att jobba i Norge, där man uppskattas, alternativt att man väljer att jobba som stafettsköterska eller stafettläkare.
Sverige är uppdelat i 21 regioner. Västra Götalandsregionen har 15 regionråd. Det är politiker i regionfullmäktige som har cirka en miljon kronor i årsinkomst.
Trots mitt politiska intresse känner jag inte till någon av dessa personer och vad de gör. Regionstyrelsen förvaltar regionfullmäktiges beslut och styrs av hela 149 arvoderade fritidspolitiker – en koloss på lerfötter.
Den 12 november 2024 var en svart dag i VGR:s historia. Då kraschade Millenniumprojektet, ett nytt övergripande journalsystem. Trots att revisorerna varnat för stora brister i flera år valde man att stenhårt gå på planerad startdag. Då låg den kalkylerade kostnaden på 5,5 miljarder kronor och bedömare tror att den framtida kostnaden är det dubbla för att hitta ett nytt system.
Nyligen har VGR godkänt en kostnad på 657 miljoner kronor i ”avtalsenlig uppsägningskostnad” med leverantören Oracle. Man blir skräckslagen hur okunnigt denna upphandling har genomförts och att det är ett stort antal inblandade som borde ta sitt ansvar. Man valde att sparka regiondirektören (högsta tjänstemannen), men många fler borde fått lämna.
Enkelt uttryckt: Det var alltför många inkompetenta kockar där ingen stod upp för att stoppa denna soppa. Okunniga politiker kostar pengar.
Nio andra regioner jobbar med systemet Cosmic till helt andra pengar och som i det stora hela fungerar väl. Men det intresserade inte politikerna i VGR.
Regionerna, som styrs av mängder av politiker med begränsade kunskaper och fyraåriga mandat, har med råge överlevt sig själva. Det är dags att avveckla regionerna och införa statlig, jämlik sjukvård. Titta gärna på Norge!
