Gratis barnvakt finnes – varför är det okej när det sker på Tiktok?

Gratis barnvakt finnes! En som kan sjunga och dansa och roa ungarna i timmar. Som snart även börjar komma med en väldig massa dåliga förslag: Här, kolla på några superrasistiska, kvinnohatande, våldsglorifierande klipp som jag har hittat åt dig.

Inte många föräldrar skulle väl känna sig bekväma med att låta en sådan typ passa barnen flera timmar varje dag, inte när man lägger fram det så.

(Särskilt inte om personen i fråga dessutom på goda grunder kunde misstänkas samla in information åt den kinesiska kommunistdiktaturen.)

Så varför är det okej när detta sker på Tiktok?

Larmen ljuder tätt, ett axplock bara från de senaste dagarna:

Elever som överlevde skolattacken i Fagersta får i Tiktok-flödet nu upp videor som hånar dem, och hyllar mördaren (P1 Morgon 22/9).

Svenska Dagbladets fiktiva 13-åring behöver bara göra en sökning på skolmördarens namn för att några dagar senare ha ett Tiktok-flöde som består av en tredjedel hyllningar till massmördare, en tredjedel neutrala poster om massmördare, en tredjedel orelaterat material (20/9).

Och nio av tio extrema klipp med våldshyllningar får ligga kvar, även om man anmäler dem (P3 Nyheter 19/9).

Lägg därtill det vi redan vet: att algoritmerna är gjorda för att suga in användaren och skapa ett beroende. Och så den allmänna, halvgrundade känslan av att det givna formatet – korta, rappa klipp – sabbar minnet, impulskontrollen och koncentration (The Atlantic 16/9).

Jag är övertygad om att folk inom en snar framtid kommer att se på vår hantering av Tiktok som vi själva nu ser på närhistoriens slapphänta syn på barn och nikotin: Vänta, fick småungar alltså köpa cigg helt fritt på 90-talet? Och det fanns rökrutor på skolgårdarna?

”Man kan inte städa upp ett rum som är designat för att bli fyllt med skit”

Visst, det har till slut kommit krav på regleringar av Tiktok – ja, motsvarigheten till en rökruta. Men grundproblemet lär kvarstå. För att citera Carl Heath, senior forskare och ledare för digital resiliens på det statliga forskningsinstitutet Rise (SvD 20/9): ”Man kan inte städa upp ett rum som är designat för att bli fyllt med skit.”

Inte heller kan man få det rent genom att ägna sig åt partiell gränssättning, vill jag tillägga.

”Här”, lockar barnvakten. ”Ta en bit crack.”

”Okej då, ungar, gör det”, suckar de vuxna utifrån köket. ”Men bara en!”