Gruvkommunernas ekonomiska kris: Krav på del av mineralintäkter

Om några timmar väntar ett eftermiddagsskift i Kaunis Irons järnmalmsgruva för Sanna Jatko. Men först en promenad med hundarna Zelda och My. Trion går längs med huvudleden genom byn Korpilombolo, i Pajala kommun.

Hon bor i en del av landet där den så kallade gröna omställningen har väckt hopp om nya jobb och fler invånare. Parallellt kämpar gruvkommunerna Kiruna, Gällivare och Pajala ekonomiskt samtidigt som orterna har lägst arbetslöshet i landet.

I Pajala kommun finns gruvbolaget Kaunis Iron. Förra året omsatte de 1,7 miljarder kronor men gjorde en förlust på 639 miljoner kronor. Bolaget förklarade det bland annat genom världsläget, till exempel lägre priser på järnmalm. I grannkommunerna Kiruna och Gällivare redovisade det statliga gruvbolaget LKAB en vinst på 8,7 miljarder kronor vilket gav staten nära två miljarder kronor i utdelning.

Förra året gick Pajalas budget knappt ihop och 2024 gick kommunen back med 32 miljoner kronor.

– Det är konstigt. Ekonomin borde vara bättre när vi har ett gruvbolag som ger kommunen många arbetstillfällen. Men kommunen står på ruinens brant, säger Sanna Jatko.

I dag får gruvkommuner inga direkta intäkter för en gruva. Mineralersättningen, som bolaget betalar för att utvinna mineral, går till staten och markägarna.

Kommunerna får skatteintäkter genom arbetarnas löner men en etablering kan också få kringeffekter, menar Linda Wårell, biträdande professor i nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet

– Kringliggande verksamheter, som underentreprenörer, behövs under hela gruvprocessen, det innebär jobb och ett bra näringsliv. Får kommunen fler invånare genom nya arbetstillfällen kan det bli stora kringeffekter som gynnar andra näringar.

Men det kräver att människor flyttar till jobben.

– Blir det en fly-in, fly-out-situation får inte kommunen in skatten och arbetarna kanske inte spenderar inkomsten i kommunen heller.

I Korpilombolo konstaterar Sanna Jatko att husen i Tornedalen nog är billigare än på andra platser. Men samtidigt har sophämtning, vatten och avlopp blivit dyrare, säger hon.

Hon stannar till vid det gamla badhuset som är omgärdat av stängsel. Badhuset tvingades stänga för att driften var för dyr. Ideella krafter försökte rädda det men under 2026 ska byggnaden jämnas med marken. En del av rivningen finansieras med pengar som hade kunnat öka socialnämndens budget.

Bakom badhuset hörs upprymda röster från skolbarn. Skolan finns kvar, men Sanna Jatko är orolig för sina barns framtid. Det har hon varit länge. På grund av det engagerade hon sig i Socialdemokraterna under 2018, men hoppade av kort efter valet.

– Framtidstron i samhället sviktar. Tänk om det blir ett stålbad för kommunen så att de släcker ned byarna. Allt utom Pajala centrum.

I Finland infördes en gruvmineralskatt år 2024. Den beräknas på värdet av metallen i det mineral som bryts. Under 2025 och 2026 bidrog skatten till att gruvkommuner får 60 procent av skatteintäkterna. Resten går till staten.

Men skatten har också fått följder. Enligt det svenska gruvbolaget Boliden har de pausat en gruvinvestering i kommunen Sodankylä. Skatten gör att kostnaderna drar i väg, menar bolaget.

I Norrbotten är kommunalråden i gruvkommunerna Pajala, Kiruna och Gällivare överens om att orterna behöver ersättas för de kostnader som kommer av gruvverksamheten. Men exakt hur systemet ska se ut lämnar de till staten att bestämma.

– Om en kommun har en gruva ska det synas i kommunkassan, det kan inte fortsätta som vi har det nu, säger Gällivares kommunalråd Birgitta Larsson (S).

I Pajala lutar sig kommunalrådet Birgitta Rantatalo (S) över mötesbordet inne på sitt kontor. Gardinerna som hänger i fönstret har hon köpt själv.

Hon radar upp utmaningarna: en åldrande befolkning och fly in-fly out-personal i gruvan är två saker som gör att färre bär samhällskostnaderna.

– Vi står för merkostnader med den samhällsservice som gruvdriftens behov kräver utan att ha full täckning. Kommunen behöver få tillbaka för de naturresurserna som tas härifrån.

– Men det är en balansgång mellan att kräva skälig ersättning och att inte döda gruvprojekt som vi vet bygger på lönsamhet.

Kommunen har höjt VA-avgifterna, tagit bort gratis kaffe för anställda och skjutit investeringar till framtiden. Kommunalrådet hoppas att skolorna i byarna ska överleva.

– Staten behöver ta ett större ansvar om vi ska kunna fortsätta att bo i den här landsändan. Förhoppningsvis tycker de att det är viktigt eftersom vi har naturresurser som alla skriker efter.

Hur känns det att leda kommunen?

Kommunalrådet tystnar. Sedan rinner tårarna.

– Jag sa ja till det här uppdraget för att jag älskar den här kommunen, jag har alltid varit skriven här. Att tänka på vad som kan hända om det fortsätter så här är jobbigt.

Hon drar händerna under ögonen.

– Jag är en ganska optimistisk människa ändå, trots tårarna. Ni ska inte tro att vi ger upp.