Föreställ dig att du är en oskyldig svensk förläggare och poet som sitter i en liten cell med lampan tänd dygnet runt någonstans i Kina. Du nekas all kontakt med din familj. Du får varken läsa tidningen eller titta på tv. Du får inte läsa böcker fastän du är en bokslukare. Du nekas till och med ha kontakt med svenska diplomater. Du har inte fått några nyheter om nära och kära på flera år. Du vet inte vad som händer i världen. De enda du träffar är fängelsevakter som sällan säger ett ord. Dagarna går, månaderna går, åren går, på exakt samma sätt.
Svensken i fängelsecellen vi syftar på är Gui Minhai. När han vaknar i sin cell i dag har det passerat exakt 4 000 dagar sedan han frihetsberövades av agenter i Pattaya i Thailand och fördes landvägen till Kina. Han sitter i fängelse bara för att han har ägnat sig åt oberoende förlagsverksamhet i Hongkong men på diktaturprosa har Gui Minhai ”dömts” till 10 års fängelse för att ”tillhandahålla information till utländsk makt”. Ingen har sett den fabricerade ”domen”.
Sveriges regering har inte lyckats träffa en svensk medborgare i kinesiskt fängelse på mer än åtta år, men de träffar gärna den ena kinesiska ministern efter det andra
Att en svensk publicist sitter 4 000 dagar i kinesiskt fängelse betyder också 4 000 dagar av misslyckad tyst diplomati. Sveriges regering har inte lyckats träffa en svensk medborgare i kinesiskt fängelse på mer än åtta år, men de träffar gärna den ena kinesiska ministern efter det andra. Så sent som i juli i år rullades den röda mattan ut när Kinas utrikesminister Wang Yi besökte Stockholm. Tala om att svika en medborgare!
Den 62-årige Gui Minhais styrka och uthållighet är imponerande. Han använder fängelsetiden till något kreativt och positivt. Och hans poesi har blivit bättre. Det var i fängelset han memorerade diktsamlingen Jag ritar en dörr på väggen med fingret och lyckades skicka verket till sin dotter Angela. Ett faktum som inger obehag: Att Gui Minhai förmodligen inte ens vet att hans hyllade diktsamling är publicerad på svenska och kinesiska, att den översatts till tyska i sin helhet och att flera dikter har översatts till engelska och spanska. Just detta faktum avslöjar tydligt anatomin i den diktatur som Kinas enväldige härskare Xi Jinping har byggt.
Gui Minhais öde har berört många i Sverige. Civilsamhället har ställt upp mangrant för honom. Yttrandefrihetsorganisationer har ordnat minst tjugo manifestationer för Gui Minhais frihet utanför Kinas ambassad i Stockholm. Gui Minhai har erhållit Tucholskypriset, International Publishers Associations prestigefyllda pris Prix Voltaire. Bokmässan i Göteborg har i många år reserverat en stol för Gui Minhai. Nils van der Poel (numera Svensson) har skänkt sin OS-medalj till Gui Minhai.
Men medan civilsamhället kämpar för göteborgaren Gui Minhai finns inte samma engagemang hos kommuner, regioner och regeringen. Kulturnämnden i Göteborg sade nej till att Grönsakstorget döps om till Gui Minhais torg. Ingen spårvagn har döpts till Gui Minhai.
Alla i Sverige bör ställa upp för en svensk medborgare och press- och yttrandefrihet. Det fria ordet är inte givet. Vi måste kämpa för det varje dag och överallt
Det är synd. Alla i Sverige bör ställa upp för en svensk medborgare och press- och yttrandefrihet. Det fria ordet är inte givet. Vi måste kämpa för det varje dag och överallt.
Det var mycket glädjande när region Stockholm bytte namn på busshållplatsen utanför Rysslands ambassad till Fria Ukrainas plats. Varför kan inte samma region döpa busshållplatsen Museiparken vid Kinas ambassad på Djurgården till Gui Minhais plats? En sådan handling skulle tvinga de kinesiska diplomaterna att tänka på Gui Minhai varje dag. Alla kinesiska turister och svenskar som söker upp Kinas ambassad i Stockholm skulle bli nyfikna på vem kulturpersonligheten Gui Minhai är.
Kom igen Stockholm, hedra Gui Minhai med en busshållplats!
Läs mer:
