Ingmar Nevéus: JD Vance måste ta avstånd från Trump och samtidigt hylla honom

Redan ett par dagar före mellanårsvalet märktes det i min dator. Mejlen jag har fått från Donald Trump hade plötsligt en ny avsändare: JD Vance.

Vicepresidenten tackade mig för mina "otroliga ansträngningar" inom Maga-rörelsen och uttryckte samtidigt oro för vad som kunde hända om "patrioter" som jag valde att stanna hemma på valdagen.

I ett annat mejl blev jag ombedd att svara på frågan om USA skulle säga nej till socialism. Det fanns två svarsalternativ: "Ja, Maga!" eller "Nej, jag är marxist!".

Naturligtvis är det inte JD Vance som personligen har skrivit dessa mejl. Jag och hundratusentals andra får dem för att vi har besökt valmöten med Trump. De riktiga avsändarna är olika republikanska aktionskommittéer.

Men de är ett av många tecken på att valrörelsen inför presidentvalet 2028 redan har smygstartat. Och att partistrateger känner efter hur en Vance-kandidatur kan fungera.

Att JD Vance själv vill bli Trumps efterträdare är den sämst bevarade hemligheten i Washington. Samtidigt finns många hinder på hans väg till Vita huset.

Det första, uppenbara, är att en stor majoritet av väljarna just har förkastat Trumps politik. Valet var en misstroendeförklaring inte bara mot presidenten, utan även mot vicepresidenten.

Samtidigt som Trump reste runt i USA och bad väljarna "låtsas" att han stod på valsedeln gjorde Vance samma sak, men inför långt glesare publikled.

Han har försökt lägga sig till med en stil som liknar chefens, inklusive grova personliga påhopp mot motståndare.

Som när han pekade ut Texasdemokraten James Talarico som homosexuell och sade att han "inte skulle vilja se hans sökhistorik". Eller när han genast omfamnade Republikanernas tv-reklam i Ohio, där mamman till demokraten Amy Acton pekade ut sin dotter som lögnare. Trots att mamman för 50 år sedan förlorade vårdnaden om sin dotter efter att hennes man hade utnyttjat dottern sexuellt.

Sådana osmakligheter fungerar ofta för Trump. Men när Vance uttalar dem flyger det liksom inte.

Under de senaste veckorna har jag talat med trogna Trumpväljare som säger att de tänker rösta på JD Vance 2028. Men de säger det utan något större engagemang.

Om vicepresidenten vill bli president, vilket alla bedömare tror, måste han under de närmaste två åren gå en balansgång som är mycket svår.

Han måste visa att han inte tycker exakt likadant som Trump. Till exempel om kriget i Iran, som han privat har motsatt sig och som han efter valet pekade ut som anledningen till Republikanernas förlust.

Men eftersom Trump kommer att vara en republikansk gudfader under dessa två år, och troligen längre än så, måste han också se till att vara lojal mot honom.

I Trumps värld kräver det knäfall och smicker, ständigt tal om att han är "den störste presidenten någonsin" som borde få Nobels fredspris.

Som om inte detta var nog visade mellanårsvalet att den koalition av väljare som förde Trump till makten 2024 har vittrat samman och kanske var en engångsföreteelse.

Latinoväljare, svarta män, unga väljare – listan är lång på grupper som rörde sig vänsterut i detta val. Att vinna tillbaka dem är en uppgift Republikanernas nästa presidentkandidat måste ta sig an.

Om Vance kandiderar 2028 måste han alltså för det första behålla stödet från dem som anser att Trump alltid har rätt. Det är på sin höjd 30 procent av väljarkåren.

Men han måste också locka fler väljare. Och hans beteende hittills tyder snarast på att han söker dem till höger om Maga. Han har flörtat med grupper vars dagordning kan beskrivas som ganska extrem och antisemitisk.

Eller så väljer han att röra sig mot mitten. Vilket gör att han riskerar att förlora många av Trumps mest lojala anhängare – och kanske stödet från presidenten.

För tio år sedan jämförde Vance Trump med Hitler. Sedan omvändes han och blev presidentens främsta vapendragare. Att han skulle byta åsikt offentligt ännu en gång verkar inte troligt. Det skulle inte heller väcka respekt hos vanliga väljare.

Andra tänkbara republikanska presidentkandidater skyndar sig nu att distansera sig från Trump. Medan Vance får finna sig i att vara ett ansikte för den politik väljarna nyss förkastade.

Inflytelserika tyckare dömer ut hans chanser.

"JD Vance är troligen rökt", löd en rubrik i New York Times på måndagen. Kanske är det önsketänkande från den liberala tidningen. Men vicepresidenten har en svår uppgift framför sig.

Läs mer:

Rådet till JD Vance: Kandidera inte till president

Vad har Usha Vance offrat för att vara USA:s "second lady"?