Intern splittring inom Tidö-partierna när Jimmie Åkesson kritiserar samarbetspartier

Den här veckan tog Jimmie Åkessons tålamod slut. Nu ger han sig på både Liberalerna och Kristdemokraterna. Inför ett till synes oundvikligt nederlag för Tidö-sidan är det ointressant för SD att vara lojalt med de andra högerpartierna. SD-ledarens korta vårflirt med Simona Mohamsson handlade om att rädda mandat för en regering med SD-ministrar. När det inte ser ut att fungera är Jimmie Åkesson den siste som sörjer om Liberalerna åker ur riksdagen.

Ebba Buschs blinkande till Magdalena Andersson och hennes tvetydiga svar om eventuellt samarbete med S har länge surrat som en irriterande fluga runt Åkessons huvud. Ebba Busch har – i motsats till Kristersson och Mohamsson – ännu inte lovat Jimmie Åkesson en plats i regeringen om Tidö vinner. Den förhandlingen återstår, hävdar Busch.

Som om oredan i Tidö inte var tillräcklig passar Ebba Busch på att underminera Moderaterna och finansminister Elisabeth Svantesson. KD-ledaren tror inte på Svantessons prognoser och Moderaterna vet enligt Busch inte hur de ska finansiera sina vallöften.

”Då måste man ställa sig frågan: Går det att lita på KD, går det att lita på Ebba Busch?” Jimmie Åkessons fråga är retorisk. Hans budskap är mera en uppmaning än en fråga: Väljare som vill vara säkra på att deras röster inte blir ett stöd för Magdalena Andersson ska låta bli att rösta på KD och välja SD i stället.

Det finns anledning för Ebba Busch att se upp. Många av hennes väljare står nära Jimmie Åkessons och när han ryter till kan de dra undan mattan för henne. Det är därför Busch känner sig nödgad att ta ett steg tillbaka och ta en fika med Jimmie Åkesson. Hennes valkampanj är en intrikat dans på slak lina, där hon ömsom signalerar lojalitet åt höger och ömsom signalerar beredskap att samarbeta vänsterut.

Det är andra gången på en vecka som Jimmie Åkesson försöker avskräcka väljare från att rösta på ett av hans samarbetspartier. Först var det Liberalerna som skulle nobbas, igår var det Kristdemokraterna. Återstår att se hur länge Moderaterna finner nåd hos SD-ledaren.

Det är kannibalernas tid i högerblocket, nu konkurrerar partierna hårdare inom det egna laget än de gör med motståndaren. Ridån ser ut att gå ner och det är ”rädda sig den som kan” som gäller. När kampen om regeringsmakten är förlorad handlar det i stället om att vinna striden om ledarskapet i den kommande oppositionen.

Frågan är vem som är kapten på Tidö-skutan?

Ulf Kristersson trodde i våras att han hade skaffat sig en suverän konkurrensfördel i valet. Moderatledaren hävdade att han – i motsats till Magdalena Andersson – hade ett gemensamt lag där alla partier var överens om att samarbeta under hans ledarskap.

Det budskapet fungerar inte längre - lagandan har ersatts av fyra partier som satsar på sig själva och öppet försöker ta röster från varandra. Oenigheten inom Tidö dominerar nu valdebatten i stället för att – som Kristersson hoppades – handla om splittringen i oppositionen.

Jimmie Åkesson antydde i går att Tidö-partierna planerar gemensamma utspel före valdagen. Och hotade samtidigt med att inte vara med. Vi får se hur det går. Även om de fyra fikar ihop igen kan det som sagts den senaste veckan inte göras osagt.