Så har svenskarnas ekonomi förändrats under mandatperioden – två bilder av samma verklighet

– Det har blivit 10 000 kronor dyrare i månaden för en vanlig barnfamilj, säger Nooshi Dadgostar (V).

Någon minut senare:

– En vanlig tvåbarnsfamilj har fått 5 000 kronor mer i plånboken varje månad under den här regeringen, säger statsminister Ulf Kristersson (M).

I partiledardebatterna framträder två till synes oförenliga bilder av hur det har gått för "den vanliga barnfamiljen".

Frågan är hur två politiker kan landa i så olika slutsatser om samma hushåll.

Men påståendena behöver inte motsäga varandra. Politikerna talar inte nödvändigtvis om samma sak. Regeringssidan räknar gärna på inkomstsidan. Under mandatperioden har skatten på arbete sänkts, vilket har gett många hushåll mer kvar av lönen efter skatt. Oppositionen riktar i stället strålkastaren mot utgiftssidan: Mat, boende och andra delar av vardagen har blivit betydligt dyrare.

För att förstå vad som faktiskt har hänt med svenskarnas ekonomi behöver man hålla reda på båda sidorna av hushållskalkylen.

Och då går det inte att komma runt mandatperiodens stora ekonomiska prövning: inflationen.

När Ulf Kristerssons regering tillträdde i oktober 2022 befann sig Sverige mitt i den kraftigaste prisuppgången på flera decennier. Inflationen hade stigit snabbt och skulle fortsätta något ytterligare upp innan den vände ned.

Tidpunkten är viktig. Det skulle kunna vara frestande, särskilt för regeringssidan, att läsa en graf över mandatperioden som ett politiskt bokslut: hög inflation när regeringen tillträdde, låg inflation några år senare. Men en sådan slutsats skulle vara missvisande.

Inflationschocken var inte något unikt svenskt fenomen. Efter pandemin steg priserna kraftigt i stora delar av världen. Störningar i globala leveranskedjor, snabbt stigande energi-, råvaru- och livsmedelspriser i samband med Rysslands storskaliga invasion av Ukraina bidrog till utvecklingen, liksom en uppdämd efterfrågan efter pandemin.

Det syns tydligt om Sverige jämförs med EU som helhet. Kurvorna följer i stora drag samma mönster: inflationen skjuter i höjden under 2021–2022 och faller sedan tillbaka.

Detta betyder inte att svensk ekonomisk politik saknar betydelse för inflationen. Räntor, skatter, bidrag och andra beslut kan både dämpa och förstärka prisökningarna. Men den stora inflationsvågen kan knappast tillskrivas en enskild svensk regering – varken uppgången eller nedgången.

Här finns också en viktig pedagogisk poäng som ibland försvinner i debatten: att inflationen har sjunkit betyder inte att priserna har sjunkit utan att de stiger i långsammare takt.

Det är därför fullt möjligt att inflationen är låg samtidigt som hushållen fortfarande upplever att vardagen blivit mycket dyrare. Prisökningarna från inflationsåren ligger till stor del kvar.

Men prisuppgången har inte varit jämnt fördelad. Vissa delar av hushållens konsumtion har blivit betydligt dyrare än andra:

Särskilt livsmedelspriser och boendekostnader (där exempelvis el, hyror, vatten och andra bostadsrelaterade tjänster ingår) steg kraftigt under inflationsåren. Det spelar stor roll för hushållens ekonomi eftersom utgifter för mat och boende är svåra att dra ned på. För ett hushåll med små marginaler blir effekten dessutom större än för ett hushåll med höga inkomster, eftersom nödvändiga utgifter tar en större del av budgeten.

Ibland kan det framstå som att matpriserna ökat ovanligt mycket i Sverige. Det stämmer inte, utvecklingen är mycket lik den i övriga EU. Dock sjönk priserna kraftigt i april 2026 i samband med den tillfälliga matmomssänkningen från 12 till 6 procent (priserna mäts alltid inklusive moms).

Det råder alltså ingen tvekan om att hushållens kostnader steg kraftigt under 2022 och 2023.

Men prisökningarna är bara halva bilden.

För hushållens ekonomi spelar det minst lika stor roll vad som har hänt med inkomsterna.

Ett sätt att väga de två utvecklingarna mot varandra är att se på reallönens förändring: löneökningen justerad för inflation.

Den visar hur lönens köpkraft före skatt har utvecklats. Stiger lönen med 3 procent samtidigt som priserna stiger med 3 procent står lönens köpkraft (före skatt) stilla, trots att det står en högre summa på lönebeskedet. I ett sådant räkneexempel skulle reallöneutvecklingen vara 0 procent.

Sedan mitten av 1990-talet har Sverige haft en lång period av stigande reallöner. Löneökningarna har år efter år varit större än prisökningarna. Det är i mångt och mycket det som ligger bakom att svenska hushåll haft en stigande levnadsstandard.

Inflationschocken bröt den utvecklingen. När priserna sköt i höjden 2021 och 2022 följde lönerna inte med och reallönerna föll kraftigt. På kort tid raderades flera års tidigare reallöneökningar ut.

Reallönen har dock återhämtat sig. Reallönerna är högre i dag än när regeringen Kristersson tillträdde i oktober 2022. Det innebär alltså att lönerna sedan dess har ökat mer än priserna. Däremot är reallönenivån fortfarande lägre än 2021 före inflationschocken.

Men inte heller reallönen ger hela bilden av vad som har hänt med hushållens ekonomi. Den beskriver hur lönen före skatt och transfereringar har utvecklats i förhållande till priserna. Hur mycket pengar som faktiskt hamnar i plånboken påverkas också av bland annat hur skatter och bidrag förändrats.

Att sänka skatten på arbete är ingen ny politik. Sedan början av 2000-talet har regeringar oavsett politisk färg gått i den riktningen. Tidöpartierna har fortsatt på den inslagna vägen. Mellan 2022 och 2026 har alla med en månadslön från omkring 17 600 kronor och uppåt fått sin genomsnittliga skattesats sänkt med minst en procentenhet. För inkomster från ungefär 28 200 kronor och uppåt handlar det om en sänkning på mellan 2 och 2,6 procentenheter.

Skattesänkningarna gör att hushållens reallöner efter skatt har vuxit mer än reallönen före skatt.

För att komplettera bilden har DN även gjort simuleringar för sju exempelhushåll och jämfört deras ekonomi – år för år – sedan 2019. Vi valde detta utgångsår eftersom det var det sista året före pandemin och de ekonomiska störningar som sedan följde.

Kalkylen fungerar som ett slags resultaträkning för hushållet: på ena sidan finns löner, pensioner, bidrag och skatter, på den andra kostnader för bland annat boende, mat och andra nödvändiga utgifter. Det som återstår visar hur hushållets ekonomiska utrymme för andra utgifter har förändrats.

Beräkningarna visar ett tydligt gemensamt mönster. För de flesta hushållen krympte det ekonomiska utrymmet kraftigt under inflationsåren 2022 och 2023, för att därefter återhämta sig. Men återhämtningen ser olika ut. År 2026 har flera av exempelhushållen ett större ekonomiskt utrymme än 2019, medan den ensamstående barnfamiljen fortfarande har ett mindre utrymme.

Jämför man i stället 2026 med 2022, året då den nuvarande mandatperioden inleddes, har samtliga exempelhushåll ett större ekonomiskt utrymme i fasta priser förutom en ensamstående arbetslös.

Men 2022 är också ett speciellt startår. Inflationen var mycket hög och elpriserna exceptionella, samtidigt som elstödet för de höga priserna betalades ut först året därpå.

Det illustrerar hur avgörande valet av startpunkt kan vara. Genom att välja ett jämförelseår som stödjer den egna slutsatsen går det att få samma ekonomiska utveckling att framstå som mer eller mindre fördelaktig.

Så har svenskarna blivit rikare eller fattigare under mandatperioden?

Svaret beror på vad man mäter.

Vardagen har blivit betydligt dyrare, till stor del av skäl som ligger utanför finanspolitikens kontroll. Men samtidigt har lönerna procentuellt stigit mer och skatten på arbete dessutom sänkts. Reallönerna, både före och efter skatt, är således högre i dag än när regeringen Kristersson tillträdde i oktober 2022.

Samma bild syns i DN:s typhushåll. Samtliga sju, förutom det arbetslösa enpersonshushållet, har 2026 ett större ekonomiskt utrymme, när hänsyn tas till prisökningarna, än 2022.

Men det betyder inte att alla svenskar har blivit rikare. Utvecklingen beror på vilket hushåll man tillhör, vilka inkomster och utgifter man har – och inte minst vilket år man väljer att jämföra med. 2022 var ett ovanligt svagt år för hushållens ekonomi. Jämför man istället med tiden före inflationschocken blir bilden betydligt mindre entydig.

Läs fler Fakta i frågan:

Hur mycket pengar har gått till friskoleägare i stället för till eleverna?

Har dagens pensionärer sämre ekonomi än tidigare generationer?

Stämmer det att invandrare bär upp välfärden?

Har läget i utsatta bostadsområden blivit sämre eller bättre?

Hur mår miljön – bortom klimatet?

Löser polisen allt fler brott?

Dränerar vårdapparna den övriga vården på pengar?

Har Sverige blivit en sämre sportnation?

Vilka invandrare integreras snabbast?