Sanningskommissionen: Kritiken mot forskningsantologin visar varför arbetet behövs

Jonny Hjelm riktar kritik mot den forskningsantologi som tagits fram av Sanningskommissionen för det samiska folket. Kritiken förtjänar att tas på allvar. Samtidigt visar den tydligt varför kommissionens arbete behövs.

Sanningskommissionen tillsattes av regeringen 2022. Uppdraget har varit att kartlägga och granska den politik som förts gentemot det samiska folket, synliggöra och sprida kunskap om samernas erfarenheter, öka den allmänna förståelsen för hur historiska oförrätter påverkar dagens villkor för samerna, samt sprida kunskap om kommissionens slutsatser om konsekvenserna av den förda politiken.

Det arbete som överlämnas till regeringen den 30 september består av tre delar. Den forskningsantologi som Hjelm hänvisar till är en av dessa. Därtill kommer kommissionens slutrapport med granskning av den politik som förts och uppmaningar till regeringen, samt en berättelsebok bestående av vittnesmål från samer runt om i landet.

Hjelm menar att antologin ger alltför stort utrymme åt renskötande samer och för lite åt andra samiska erfarenheter. Denna relevanta fråga beaktar vi återkommande i vår samlade granskning. Historiskt har statens politik i hög grad riktats mot, och fokuserat på renskötselns förutsättningar och villkor, vilket också präglat forskningen. Antologins tyngdpunkt speglar delvis detta kunskapsläge, och visar därmed att både forskarsamhället och den bredare allmänheten behöver lära sig mer om samisk historia, kultur och samhällsliv i hela dess bredd: om samer i och utanför den renskötande kontexten, om olika språk, näringar och erfarenheter.

Det handlar inte om att åsidosätta vetenskapliga krav, utan om att bredda perspektiven och låta fler röster komma till tals.

Hjelm ifrågasätter också vissa av de perspektiv och metoder som används i antologin. Även här finns skäl till fortsatt samtal. Men hans kritik illustrerar samtidigt varför det är viktigt att öppna upp för fler sätt att bedriva forskning. Under lång tid har forskning om samer huvudsakligen formulerats av andra än samerna själva. I dag pågår internationellt ett arbete för att ge större utrymme åt urfolks erfarenheter, kunskapstraditioner och forskningsmetoder.

Det handlar inte om att åsidosätta vetenskapliga krav, utan om att bredda perspektiven och låta fler röster komma till tals. Denna omställning kan upplevas som onödig och obekväm för den som inte ser behovet av förändring, vilket är ett mönster som känns igen där etablerade perspektiv utmanats.

Sanningskommissionens uppdrag har aldrig varit att skriva den slutgiltiga berättelsen om samernas historia. Tvärtom hoppas vi att arbetet ska inspirera till mer forskning, fler perspektiv och fortsatt diskussion. Kunskap växer genom samtal, prövning och ibland också genom kritik.

Om Hjelms artikel leder till att fler läser antologin, tar del av de berättelser som samer delat med sig av och engagerar sig i frågor om statens relation till det samiska folket, då har den också bidragit till något viktigt. För sanningskommissionens arbete handlar ytterst inte om att stänga en diskussion, utan om att öppna den.