Sigrid Melchior: Rädslan för Le Pen kan avgöra kampen om EU:s pengar

Kvällen före torsdagens EU-toppmöte var det en presskonferens som särskilt lockade Brysselmedierna: den franska ytterhögerns drottning Marine Le Pen – trots att hon själv inte skulle delta på toppmötet.

Inför ett stort pressuppbåd kallade hon EU-ledarnas försök att komma överens om EU:s nästa sjuårsbudget före det franska presidentvalet för ”illegitimt” och ”ett försök att förekomma demokratiska val”.

Och visst är det franska valet en informell tidsfrist för EU-ledarna. EU-budgeten går visserligen ut först i slutet av 2027, men när valrörelsen väl dragit i gång i början av nästa år lär det bli omöjligt att få med Frankrike på en uppgörelse.

Var sjunde år ska EU klubba en gemensam, gigantisk budget. På torsdagens EU-toppmöte gjordes ett trevande försök att komma överens om ett nytt kompromissförslag, men det blev ett tydligt nej.

Sverige, Danmark, Tyskland och en handfull andra rika länder i norra Europa vill banta budgeten, främst i jordbruks- och regionalstödet, för att ha råd med försvars- och industrisatsningar.

De relativt fattiga länderna i Öst- och Centraleuropa värnar i stället en stor EU-budget och vägrar sådana neddragningar.

Bilden kompliceras: Länder som exempelvis Frankrike och Belgien tillhör den rika gruppen men vill också att EU finansierar nya satsningar med gemensamma lån eller nya EU-skatter.

Det enda som förenar alla länder är att de just nu är missnöjda.

Men historien visar att EU-ländernas ledare till slut kommer överens, oavsett hur låst läget kan verka.

Alternativet är nämligen värre: att den förra budgeten rullar på, år efter år, utan möjlighet att finansiera nya EU-satsningar.

Historien visar också att EU-ledarna aldrig ruckar på sina positioner förrän i sista stund.

Därför blir troligen ett EU-toppmöte runt årsskiftet den avgörande sammandrabbningen. Då kommer länderna att börja kompromissa.

Till det avgörande toppmötet packar stats- och regeringscheferna dubbelt så många rena skjortor och blusar som antalet mötesdagar kräver, tömmer sina kalendrar och låter de tillresta diplomaterna sova i skift i mötesrummen. Sedan kör de på tills ingen orkar längre – och klubbar den bästa möjliga dealen.

För svensk del handlar det då om att prioritera mellan två starka önskemål: hålla nere den svenska EU-avgiften eller styra inriktningen på budgeten dit man önskar. Historiskt sett brukar den svenska regeringen då välja skattebetalarna – och släppa kraven på en ”modern” EU-budget.

Skräckscenariot, som ingen vill säga rakt ut, är att Marine Le Pen blir Frankrikes nästa president och med veto i handen skjuter hela EU:s budgetförhandling i sank.

Hon vill stoppa EU:s stöd till Ukraina. Och har redan flaggat för att hon tänker halvera den franska EU-avgiften 2027, alltså helt sonika strunta i reglerna som gäller för den nuvarande långtidsbudgeten – en öppen provokation och inbjudan till EU-fajt.