Händelseutvecklingen de senaste dagarna har orsakat stor besvikelse inom Vänsterpartiet. Förra veckans samtal mellan de fyra rödgröna partierna uppfattades som lovande. Efter beskeden från i tur och ordning Jimmie Åkesson (SD), Elisabeth Thand Ringqvist (C) och Magdalena Andersson (S) är läget ett helt annat.
Ilskan mot S och C är utbredd och V-ledningen är orolig för att det ska ytterligare försämra relationerna mellan de rödgröna. I ett internt mejl uppmanar kommunikationschefen Anna Herdy alla att avhålla sig från att göra uttalanden i medierna.
"Vi befinner oss i ett mycket känsligt läge i regeringsbildningen. För att vi ska kunna hålla fast vid vår linje och sätta press på Centerpartiet är det viktigt att vi håller ihop och är samordnade i vår kommunikation", står det i mejlet.
En som ändå uttalar sig är Salar Rashid, ordförande för Vänsterpartiet i Skärholmen – där V blev näst största parti i de flesta distrikten. Han upplever att människor han möter har blivit trötta på det politiska spelet kring regeringsbildningen.
– Jag tror det har retat upp betydligt mer känslor här i ytterstan hur C har kidnappat hela den här processen. Att vi inte får vara med i en regering är befängt, säger han.
DN:s V-källor i partitoppen är lika frustrerade. De menar att om den rödgröna sidan ska ha någon möjlighet att komma vidare måste Centerpartiet först bestämma sig. Gå till höger och bilda en borgerlig regering som behöver stöd av SD? Eller söka en lösning tillsammans med S, V och MP?
V uppfattar det som "utpressning" att Centern kräver att både S och M ska presentera politiska erbjudanden om hur Sverige ska regeras.
Vänsterpartisterna fruktar nu att C kommer slopa sina röda linjer mot SD: då är regeringsbildningen redan avgjord till Kristerssons fördel. Flera centrala V-källor räknar kallt med att det kan bli så.
Ett annat alternativ som oroar vänsterpartisterna är att C pressar S till en uppgörelse som blir ännu mer högerpräglad än januariavtalet. Besvikelsen inom V handlar också om att Socialdemokraterna, som en källa uttrycker det, "spelar med i det här C-spelet".
My Kårlycke, ordförande för Ung Vänster, tycker att S går rakt in i en centerpartistisk fälla. Hon avfärdar Magdalena Anderssons regeringsalternativ som verklighetsfrämmande – eller som hon säger: "delulu".
– De måste sluta med det här självskadebeteendet där de gör precis det som Centern vill.
Dessutom är den regeringskonstellation som S-ledaren föreslog på söndagen en "högerregering", enligt My Kårlycke.
– Och det kommer vi aldrig någonsin att acceptera.
Trots de höga insatserna finns inga tankar inom V-ledningen om att själva backa, enligt vad DN erfar. Kravet på ministerposter ligger fast. Snarare har envisheten förstärkts av det yttre trycket.
Inför kongressen i våras skrev Salar Rashids lokalförening en motion om att V inte borde sätta ministerposter före sakpolitik. I dag säger Salar Rashid att han har stort förtroende för partiledningens linje.
– En sak är solklar: Vi vill ju att våra mandat och våra röster ska räknas. Vi kan fortfarande tycka att sakpolitiken ska få avgöra men det här har gått helt överstyr, säger han.
En annan som tidigare motsatte sig ultimativa krav på ministerposter är Sara Carlsson Hägglund, ordförande för V i Göteborg. Nu sluter hon och distriktet upp bakom partiledningen:
"Ska Vänsterpartiet stödja en regering ska vi också ingå i den. Nu ligger bollen hos Centerpartiet som behöver ta ställning till vilken politisk riktning de vill se" skriver hon i en kommentar till DN.
Även om V-ledningen skulle vilja ändra sig om sina röda linjer så är de bakbundna av det beslut som fattades på kongressen i våras. Den enda formella möjligheten att byta linje i ministerfrågan är att kalla till en extrakongress, vilket enligt stadgarna måste ske två månader i förväg.
Den andra möjligheten är att V-ledningen helt enkelt kör över kongressen. Det skulle sitta väldigt långt inne, bedömer en V-veteran med lång erfarenhet av partiets inre liv. Visst har sakpolitiska målsättningar ibland slopats i förhandlingar ändå, men ministerkravet är av ett annat slag: väldigt specifikt och samtidigt fundamentalt strategiskt.
Även Ung Vänsters ordförande My Kårlycke har tidigare uttalat sig om att sakpolitik ska gå före ministerposter. Men nu tycker hon att V-ledningen gör rätt som håller fast vid sina krav.
– Uppenbarligen har ju de verktyg som man har använt tidigare inte fungerat, och då är det bra att man också testar nya. Vi tänker absolut inte nöja oss med någon mesig mittenpolitik, säger hon.
