Sveriges förtalslagar kritiseras för att förbjuda sanna uttalanden

Svar till Maximilan Härm:

Förtal betyder i allmänt språkbruk, och i större delen av världen, att man far med osanning om någon i syfte att få denne att framstå i dålig dager. Detta är med rätta olagligt. Sverige är dock udda i och med att det här är olagligt att i offentligheten uttala sig negativt om någon, oavsett hur sanningsenligt uttalandet är.

Anta att en riksdagsledamot åtalas och fälls för ett brott. Om alla var lika inför lagen skulle det vara omöjligt att berätta om det, det skulle vara förtal. Men i Sveriges lag finns det ett undantag för när ”yttrandefrihetsfrälset”, alltså journalisterna, uttalar sig om så kallade offentliga personer. Och tur är det, annars skulle inga missgrepp av makthavare kunna avslöjas.

Det som är nödvändigt på riksplanet kan även vara nödvändigt lokalt. Anta att en granne har en aggressiv kamphund och att du är orolig för dina barn. Den som då om omtanke om sina grannar berättar för sin grannskapsförening att grannen i fråga tidigare blivit fälld för vållande till kroppsskada med en annan hund riskerar då att fällas för förtal. Den fällande domen är en offentlig handling, men det är ändå olagligt att sprida den.

Jag har svårt att se att någon (utom möjligtvis en eller annan journalist eller jurist) tycker att detta är en god ordning.

Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar