Sveriges markförsvar kritiseras som otillräckligt – bara en halv brigad redo till 2030

Den viktigaste delen av det svenska markförsvaret är brigaderna. Vi har i dag trots alla tidigare löften från politikerna endast en och halv brigad utrustade och knappt bemannade. 2030 är den nya tidshorisonten för färdiga brigader. När Tidöregeringen tillträdde för fyra år sedan övertog den något som beskrivits av analytiker som ett försvar i fickformat och det har inte ändrats sedan dess.

Förutom att det är kraftiga förseningar att få de fåtaliga förbanden färdiga är det oklart vad deras uppgifter är, men alla uttalanden från regeringen och Försvarsmakten visar att de inte i första hand är för Sverige utan att de är avsedda främst för östra Finland, Baltikum och eventuellt Polen.

Med vad ska vi då försvara vårt eget land? Svaret från både politiker och Försvarsmakten är att det hamnar på hemvärnet som ska ha det "markterritoriella ansvaret för hela Sverige" (Försvarsmaktens hemsida).

Hemvärnet, med sina 22 000 man, ska således försvara landets 450 000 kvadratkilometer, vilket framstår som rent löjeväckande. Hemvärnet är viktigt genom sin lokalkännedom och folkförankring, men har vare sig utbildning, vapen eller numerär för att möta och slå en angripare.

Med den nya försvarsdoktrinen ska insatser i Natos styrkor utomlands ha prioritet före det egna landets försvar. Förutom hemvärnet har politiker talat om att skapa "territorialförband", som ska komplettera hemvärnet men i första hand vara till för att säkra transitering av utländska styrkor genom Sverige för insats i Finland och Baltikum. Dessa "territorialförband" finns fortfarande inte annat än på papperet.

Att Sverige står utan ett eget territorialförsvar är något som regering och opposition talar tyst om och inte vill ha någon uppmärksamhet kring. En av få debattörer som påtalat bristen på diskussion om de stora och avgörande säkerhetspolitiska frågorna är Anne-Marie Pålsson som i Sydsvenskan den 18 augusti påtalade att säkerhetspolitiken inte fanns med inför valet och att "det är som om vi inte ha med dem att göra".

En av de viktigaste frågorna borde vara vem som ska försvara Sverige. För att Nato ska komma komma till undsättning krävs både konsensus bland 32 stater och att de sedan är beredda att skicka militär hjälp och inte bara diplomatiskt eller civilt stöd. Att USA ska ställa upp är högst osäkert.

Om vi skulle få militärt stöd kommer svenska regeringen ha minimalt inflytande på hur och var kriget förs. Det avgörs i stället i Washington, Berlin, London och Paris utifrån dessa makters egenintressen.

Finland har klargjort att man aldrig kan förlita sig på sådana "garantier" och har därför behållit ett starkt territorialförsvar. Sverige borde komma till samma insikt.

Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar