På bilderna i en färgglad broschyr poserar leande ungdomar bredvid boskap och traktorer. Genom Jordbrukare-Ungdomens Förbund, JUF, erbjuds unga från andra länder att få praktisera på svenska jordbruk. I broschyren står det att praktikanten blir "en del av familjen" på gården och högst ska arbeta åtta timmar om dagen.
En av dem som ville prova bondeäventyret i Sverige var Mykola från staden Vinnytsia i centrala Ukraina.
Tillsammans med en kompis hade han förberett sig inför resan, övat på engelska och fått höra att arbetet på svenska gårdar brukade vara välorganiserat, med rimliga arbetstider och bra inkomster.
Så när Mykola kom till en större gård i mellersta Sverige via JUF var känslan positiv. Bondgården producerar bland annat spannmål och mjölk och en känd glasstillverkare har i en kampanj berättat om deras samarbete.
Mykola och andra praktikanters vittnesmål dementeras av gårdens ägare, men ukrainaren säger att hans förhoppningar om lärande och praktik snabbt grusades.
I stället för för en åttatimmars praktikdag enligt JUF:s riktlinjer säger Mykola att han och kompisen fick arbeta tolv timmar i sträck, ofta längre. Han berättar att de mjölkade kor, skötte kalvar och utförde allt tänkbart kroppsarbete som fanns på gården.
– Det var väldigt hårt jobb, särskilt nattskiftet. Det var tungt för armarna, för kroppen. Det värkte i alla muskler efteråt, allt gjorde ont, säger Mykola och säger att de under ett tolvtimmarspass bara hade en paus, för mat.
Trots att de båda unga männen intalade sig själva att de var starka nog att klara av arbetet, märkte de hur deras kroppar snabbt förändrades. Mykola visar oss en bild på sig själv från gården, där han föser en ko framför sig. Det syns tydligt hur mager han är.
– Jag gick ner över 20 kilo på två månader. Min kompis tappade ännu mer i vikt, berättar han.
Efter ett halvår av slit på gården i Mellansverige fick Mykola och hans vän nog och vände tillbaka till Vinnytsia. Mykola berättar att han då hade fått problem med magen, utslag och andra hudbesvär på grund av den pressade arbetssituationen i Sverige. Enligt Mykola behövde både han och vännen sjukvård för att komma i form igen.
En ung man från Tanzania som vi kan kalla för John har en liknande historia. Precis som Mykola kom John till gården som praktikant via JUF.
John är utbildad på högskolenivå inom lantbruk och ville få en bild av storskaligt jordbruk.
– Jag hoppades på en del pappersarbete och datorjobb. Det blev lite annorlunda …
Han jobbade först som mjölkare. Enligt John började passen klockan fyra på morgonen och han fick då stå upp på ett hårt underlag i tolv timmar i sträck. Han berättar att det bara var på lunchen han fick vila.
– Efter bara några dagar kände jag smärta i bland annat ryggen, axlarna och bröstet.
John säger att han inte bara jobbade vardagar, utan även många helger. Han berättar om en hård arbetsmiljö, där chefen kunde skrika på honom och övervakade praktikanterna med kamera.
– Om chefen såg på kameran att någon hade stått sysslolös en stund så kunde de dra av timmar från lönen.
John berättar att han sedan fick en arbetsledande funktion på gården, men ändå samma praktiklön. Eftersom praktiken är uppdelad i tre perioder på sex månader, förklarar John att han och andra praktikanter inte vågade klaga – då skulle de inte få fortsätta nästa period.
DN har varit i kontakt med flera andra personer som kommit som praktikanter till gården. Precis som Mykola och John vittnar de om långa pass, hårt jobb, övervakning och felaktig lön.
Pelle Sunvisson, migrantorganisatör på syndikalistiska fackavdelningen SAC, säger att det ofta har varit 10-15 utländska praktikanter på gården. Han visar en förlikning från i år där facket kunnat kräva tillbaka sammanlagt nära tio miljoner kronor till arbetare på lantbruket.
– Det har inte funnits någon organiserad praktik där. Vissa delar av gårdens verksamhet har helt och hållet styrts av praktikanter, säger han.
Han berättar att fackanslutna praktikanter på gården jobbar rätt tider efter förlikningen, men att praktikanter fortfarande behandlas illa.
Pelle Sunvisson förklarar att problemet med utnyttjade, utländska praktikanter är utbrett. På precis samma sätt som på gården där Mykola och John arbetat har SAC drivit eller kommer att driva ärenden om praktikanter på sex andra lantbruk. Det handlar bland annat om en grönsaksodling där praktikanter jobbade långa arbetspass med besprutning utan skydd och en blomsterodling där praktikanter jobbat övertid utan att få vare sig lön eller övertidsersättning.
– Det finns flera gårdar där hela verksamheten har skötts av praktikanter, säger han.
DN pratar också med en ung praktikant från Uganda, som berättar att han haft ansvaret för all mjölkning på en gård i sydöstra Sverige. Mannen säger att han har jobbat långa pass under nätter och helger och ändå bara fått praktiklön.
– De utnyttjar sitt enorma maktövertag. Praktikanterna ska ställa upp och jobba nätter och alltid vara tillgängliga. Det är ett förhållningssätt till människor som är hemskt, säger Pelle Sunvisson.
Ägaren till gården där Mykola och John arbetat dementerar bestämt praktikanters påståenden om långa pass, rädsla, kameraövervakning och fel lön.
– Pengar har de alltid fått. De har fått jobba så mycket de har velat. Övertidsersättningen fanns inte med först, men är reglerad i efterhand i fackliga förhandlingar.
De säger att de jobbat tolvtimmarspass.
– Nej, de har jobbat tio timmar. Anledningen till att de fick jobba mer var att de ville det.
Ägaren till gården säger att kameraövervakning används av säkerhetsskäl, för att se om något händer med djuren.
Praktikanterna säger att de jobbat, inte haft en riktig praktik.
– Det är klart de får lära sig saker, det är därför de har fått komma hit. Och det har ju inte kommit några klagomål under tiden.
De säger att de inte vågat klaga för att få fortsätta praktiken.
– Det är klart att de får klaga. Om det är relevant så är det relevant.
Magdalena Birgersdotter, vikarierande förbundssekretare på Jordbrukare-Ungdomens Förbund, säger att hon bara fått några enstaka indikationer på problem för praktikanter.
Men vi har pratat med flera praktikanter som jobbat mycket mer än vad de borde, som känt sig utnyttjade när de utfört tungt arbete utan extra lön. Känner du igen den bilden?
– Överlag känner jag absolut inte igen den bilden. De flesta av våra praktikantvärdar är mycket måna om sina praktikanter och ser dem som en del av sin familj.
