Vad krävs för att Ukraina ska kunna vinna kriget mot Ryssland?

Utan snabb förstärkning kan Ukraina inte längre försvara sig effektivt. Mot Ryssland ballistiska robotar har Ukraina inget tillräckligt motmedel. Inte heller lyckas man oskadliggöra de jetmotorförsedda shahed-drönarna, som Ryssland har börjat massproducera. Att utveckla en metod för att skjuta ned dem i stor skala tar minst fyra månader.

Under sina resor till allierade länder upprepar president Volodymyr Zelenskyj sin tacksamhet för det militära och finansiella stöd Ukraina fått, och vädjar om mer. Det har han gjort i flera år nu.

Anta att Ukraina fick allt det ville ha. Skulle det räcka för att få Moskva på knä, eller i vart fall att kompromissa?

Högst på Ukrainas militära önskelista står luftvärn som Patriot, för att skydda sig mot missiler, glidbomber och jetmotordrivna shaheder. Där står också mer av satellit- och radarsystem. De kan göra det möjligt att hitta och attackera vapenfabriker, logistik och avfyrningsramper också långt inne i Ryssland. Starlink är ett alternativ, men det finns även europeiska alternativ. Att förstöra produktionen av robotar vore betydligt mer kännbart än att sikta på enskilda missiler.

På listan står fler kryssningsrobotar för sådana operationer – de finns som tysksvenska Taurus, amerikanska Tomahawk eller Ukrainas egen Flamingo. Där står hjälp med att freda Svarta havet, där de intensiva attackerna sedan i somras nu förhindrar nästan all export.

Där står övrig materiel – terrängfordon, bepansrade bilar, drönare, reservdelar och sjukvårdsutrustning.

– Om Ukraina hade fått ordentlig hjälp redan 2014, eller 2022, hade vi inte varit där vi är i dag. Så blev det inte – men tänk om vi lade in en högre växel nu? säger en svensk försvarsexpert med inriktning på erfarenheterna från Ukraina, som vill vara anonym.

Att kriget måste bli mer kostsamt och kännbart för Ryssland framhålls av samtliga experter DN talar med.

Ryssland har visat att det är berett att betala ett högt pris. Hela den ryska ekonomin har ställts om, och i antal människoliv är förlusterna svindlande: Omkring 1,3 miljoner ryska soldater har dött eller skadats sedan februari 2022, enligt flera uppskattningar. Just nu dödas eller såras cirka 1 300 varje dygn.

Men ett större militärt stöd räcker knappast. Ett ökat ekonomiskt tryck är lika centralt, och något som ofta lyfts även av ukrainska militärer.

Trots att EU lagt 21 sanktionspaket påverkas alltjämt bara vissa delar av den ryska handeln. Isoleringen av Ryssland måste bli mer effektiv och omfatta hela sektorer, anser Taras Chmut, ukrainsk krigsanalytiker och chef för organisationen Come back alive, som stöttar Ukrainas försvarsmakt.

Man kan skärpa sanktionerna mot ryska banker och finansinstitut – och mot banker i andra länder som har kontakt med dem. Den energiexport Ryssland fortsatt har kan strypas, och de länder som drabbas hårdast skulle kunna kompenseras.

Man kan gå mycket hårdare åt den ryska skuggflottan, och också bestraffa de grekiska rederier som gjort stora pengar på handel med ryska fartyg, menar Fredrik Löjdquist, chef vid Centrum för Östeuropastudier och Rysslandsexpert vid Utrikespolitiska institutet.

Europas och USA:s press på Kina och Indien att sluta stödja Ryssland har varit tam – komponenter från dessa länder är nödvändiga för att Ryssland ska kunna producera till exempel Iskanderrobotar.

Ett annat förslag som nämns är att öka pressen på elektronikföretag i väst och att skärpa kontrollen av var deras produkter hamnar. När Ukraina analyserar bitar av nedfallna ryska drönare och robotar hittar man så gott som dagligen komponenter med ursprung i väst.

En sammantagen ekonomisk och militär ansträngning skulle bli kännbar för Ryssland.

Men även diplomatiskt finns outtömda vägar.

Tongångarna var försiktigt positiva efter det senaste mötet mellan Trump och Zelenskyj, i samband med FN:s generalförsamling i New York, men bakom orden tycktes inget ha förändrats.

Reella fredsförhandlingar i närtid är osannolikt – tvärtom pekar det mesta på att Ryssland ökar pressen på Ukraina över vintern. Ändå tyder mycket på att amerikaner, ryssar och ukrainare samtliga har intresse av att få igång trepartssamtalen, menar Fredrik Löjdquist:

– Tänkbara teman skulle kunna vara vapenstillestånd för energiinfrastrukturen och sjöfarten över Svarta havet.

De amerikanska medlarna Steve Witkoff och Jared Kushner har dock hittills misslyckats och beskrivits som okunniga och direkt pinsamma. När Kushner nyligen medverkade på länk på en internationell konferens i Kiev möttes hans kommentarer av hånskratt från publiken. Att USA:s medverkan behövs ifrågasätts inte, men bland experter finns en enighet om att europeiska aktörer skulle kunna spela en större roll.

– Kanske under ledning av Finlands president Alexander Stubb. Han har själv tagit upp Helsingforskonferensen 1975, där man slog fast att suveräna staters gränser är okränkbara. Även om Ryssland bröt den överenskommelsen kan själva formatet vara intressant. Man kan tänka sig att en regional stabilitet diskuteras på en större konferens som är svår för Putin att tacka nej till, säger Isak Svensson, professor i freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet och tillägger:

– Visst finns många reservationer, men man måste i alla fall försöka den diplomatiska vägen – också. Det betyder inte att man är emot militärt stöd.

I Ukraina har de flesta sin uppfattning klar: Så länge Vladimir Putin sitter vid makten är det inte möjligt att komma överens med Kreml. De ser inte att ett fredsavtal skulle innebära mer än respit innan nya anfall. ”Den enda långsiktiga lösningen är en total rysk kapitulation”, förklarade flera befäl nära fronten för mig nyligen. De tror att Ryssland kan byta väg bara om landet erkänner sig besegrat, som Tyskland gjorde efter andra världskriget.

Men Taras Chmut ger inte mycket ens för utsikterna till en grundläggande förändring i grannlandet:

– Ryssland är inte Tyskland, ryssar är inte tyskar. Det enda sättet att få ett slut på aggressionen vore en rysk kollaps där Ryssland delas upp i mindre bitar.

I hans röst finns ingen optimism.

De historiska parallellerna är skeva, menar Isak Svensson. Tyskland gav upp efter att ha angripits av de allierade; ingen intervention i Ryssland har varit aktuell. Att Ryssland dessutom är en kärnvapenmakt gör saken en helt annan.

Så vad skulle bita på Putin?

Att gemene man måste köa i timmar för att köpa några liter bensin? En attack mot centrala Moskva, som får den ryske presidenten att se svag ut? Bägge, tror Fredrik Löjdquist, men betonar att det viktigaste är att visa att stödet till Ukraina är villkorligt, långsiktigt och stabilt. Det kan förändra kostnadskalkylen för Ryssland.

Men var gränserna går och hur stora risker Ryssland är villigt att ta – militärt, politiskt och ekonomiskt – vet vi inte. Europas riskaptit har hittills varit avsevärt mindre.