Vårdhunden Astrid återförenar Björn Palm med glädje efter sambons bortgång

En solig eftermiddag i september återförenas Björn Palm, Sara Gripenbrand och vårdhunden Astrid. Det har gått lite mer än ett halvår sedan Björns sambo gick bort i cancer.

– Det känns jättebra att få träffa Astrid igen, säger Björn, som för första gången sedan sambons bortgång är tillbaka på avdelningen.

Björn, som nu bor i Gnesta, berättar att mötet med Astrid betydde mycket för honom.

– Då blev jag lugn. Man kunde slappna av för ett ögonblick. Det här borde finnas på varje vårdinstans, säger han.

Se återföreningen och hör Björn berätta mer om vad mötet betydde för hans fru Kerstin i klippet ovanför.

Hunden måste uppfylla krav

Astrid är en fyrårig Australian Labradoodle. Hennes förare, Sara Gripenbrand, inspirerades av ett annat vårdhundsekipage och bestämde sig för att utbilda Astrid till vårdhund. Astrid har nu arbetat som vårdhund i drygt ett år.

För att bli vårdhund måste hunden uppfylla flera krav. Först genomgår den lämplighetstester, därefter väntar en ungefär ett år lång utbildning.

– Man tittar på flera saker. Hunden ska kunna gå följsamt i koppel, vara social och inte vara rädd för höga ljud. Den ska också kunna ta godis försiktigt ur handen, säger Sara Gripenbrand, som arbetar tillsammans med Astrid på avdelningen.

"Blir en glad stund"

En vårdhund ska dessutom kunna minst fem olika övningar och anpassa dem efter patientens behov. Astrid kan bland annat putta på en tärning, apportera och drag kamp. Hon kan också ställa sig på en pall, så att patienter i rullstol lättare kan klappa henne.

– Det blir en glad stund och något som är väldigt uppskattat. Ofta väcker det spontan glädje mitt i allt, säger Sara.

Hör Sara berätta mer om vad arbetet som vårdhund innebär i klippet ovan.