På tomten bakom stationen där 71-årige Volodymyr Bilenko går och sopar står ett utbrunnet köpcentrum. Under anfallet gömde han sig tillsammans med kollegorna i den nya betongbunkern som ligger knappt hundra meter bort.
– Jag har aldrig hört ett så högt ljud tidigare. Först en Shahed-drönare som fick marken att skaka, sen en till. Det var rök överallt, säger han.
Volodymyr mötte upp räddningsarbetarna när de kom till platsen. Då hörde han det bekanta ljudet som under de senaste veckorna spridit skräck i Zaporizjzja. Det ilskna surret från en FPV-drönare. Det är en typ av drönare som styrs med handkontroll och som kan jaga enskilda människor.
– Jag tog brandsläckaren och sprutade mot den, en brandman tog sin slang och gjorde likadant. Då flög den iväg.
Fram till för några månader sedan var Zaporizjzja skonat från FPV-drönare, men nu har Ryssland lyckats utveckla modeller med räckvidd nog att nå hela vägen från fronten till storstaden med omkring 700 000 invånare.
Numera sitter ett nät uppspänt över Volodymyrs bensinstation, precis som på många andra i området, för att skydda mot dessa drönare.
Varje dag angriper Ryssland civil infrastruktur i Ukraina med långdistansvapen. Rör man sig på vägarna i regionen är det tydligt att mackarna här har varit måltavlor länge. Av vissa finns bara rester kvar.
Totalt har över 350 bensinstationer i landet förstörts i anfall med drönare och robotar sedan 2022. Länge skedde det bara i öst, men i takt med att den ryska förmågan att ta sig förbi luftvärnet ökat har man nu börjat angripa andra regioner.
Ukraina är ett stort land till ytan, men det är sällan långt till närmaste bensinmack. Totalt finns nästan 8 000 stationer i landet, nästan tre gånger så många som i Sverige. Att skapa någon form av bränslekris eller logistiska problem för Ukraina genom att slå ut mackar är en omöjlig uppgift för Ryssland.
Kremls syfte är i stället att sprida oro och skräck bland den ukrainska befolkningen, enligt Lesja Zjarska, ordförande för det statliga drivmedelsbolaget Ukrnafta.
– Vårt nätverk av stationer är för stort för att det ska kunna lamslå oss. De anfaller oss för att terrorisera människor. Det är ren grymhet, säger hon.
Vi träffas på en bensinstation intill den stora motorvägen som leder söderut från Kiev. På andra sidan vägen ligger en annan station i spillror. Den angreps av en rysk jetdrönare under morgonen den 29 september och totalförstördes.
Aska yr runt i luften och en doft av brandrök sticker i näsan. Det enda som går att urskilja från stationsbutikens interiör är ett grilljärn någon släpat ut på asfalten.
Skyddsbarriären av sandsäckar som omgärdar stationen har hundratals små splitterhål. Ingen dödades i anfallet, sannolikt tack vare denna konstruktion, som skyddade bilarna i rusningstrafiken bara ett tiotal meter bort.
Om några veckor kommer det att stå en ny bensinstation här. Dessutom byggs en betongbunker på området, ett av 200 nya skyddsrum som Ukrnafta ska färdigställa till årsskiftet. Till dessa ska personalen, precis som Volodymyr och hans kollegor i Zaporizjzja, kunna ta sig när drönare och robotar hotar i närheten.
De senaste veckorna, då flyglarmet varit aktivt under långa perioder varje dag, har bensinstationerna tvingats hålla stängt. Med anledning av de riktade attackerna bedöms risken med att hålla öppet under larm vara för stor.
– Våra arbetare är utsatta för stor psykologisk press och efter snart fem år av krig behöver vi hela tiden påminna varandra om att ta situationen på allvar, att inte bli nonchalanta även om alla är trötta på det här, säger Lesja Zjarska.
På huvudleden som går genom Zaporizjzja är stationsbiträdet Volodymyr Bilenko och hans kollegor mycket riktigt trötta på situationen. De ägnar flera timmar om dagen tillsammans i den tio kvadratmeter stora betongbyggnaden.
Han visar stolt upp hyllplanen de sågat ut, filat runda och monterat på väggarna, något de jobbat med under timmarna i skyddsrummet.
Det märks tydligt att Volodymyr är luttrad av de många anfallen. När DN är på besök får vi larm i våra telefoner om att Ryssland fällt glidbomber i närheten. På radarbilderna vi har tillgång till ser vi två KAB-bomber på väg mot staden.
De slår ner med ett våldsamt ljud, men Volodymyr reagerar knappt. Han står kvar i dörröppningen till skyddsrummet och visar sin TikTok-profil där han delar naturklipp från Zaporizjzja och närområdet. Några minuter senare tar han på sig en skyddsväst och ger sig ut igen med sopkvasten.
För att försvåra för Ryssland och stärka den egna motståndskraften har Ukrnafta och andra kedjor decentraliserat sin förvaring. Produkterna på hyllorna kommer från olika, mindre, lagerlokaler och drivmedel levereras ofta från utländska tankbilar direkt till stationerna.
När Kreml i början av kriget slog ut Ukrainas oljedepåer och tankanläggningar var det ett hårt slag mot landets drivmedelsförsörjning, men det nya systemet Ukraina tvingats bygga upp ger nu landet ett övertag.
Medan Ryssland bombar bensinstationer angriper Ukraina de ryska leveranskedjorna. Kievs drönare anfaller tankbilar i ockuperade områden och på viktiga logistikvägar från Ryssland till fronten. Dessutom har Ukraina lyckats komma åt och skada en lång rad oljeraffinaderier, djupt inne på ryskt territorium.
Rysslands hundraprocentiga beroende av egenutvunnet drivmedel gör att landets försörjning är känsligare än den ukrainska, och flaskhalsarna som attackerna orsakar gör att vissa ryska regioner stundtals helt saknar bränsle.
Under sommaren spreds bilder på hur ryska bilister köade vid tomma bensinstationer i Krasnodar, Moskva och på Krim. Till slut tvingades Kreml införa begränsningar i drivmedelsexporten för att bensinen skulle räcka till landets invånare och den ryska krigsmaskinen.
Trottoch omvärlden varnar för att Ryssland kommer att trappa upp attackerna mot den ukrainska infrastrukturen ytterligare under vintern är Ukrnaftas ordförande Lesja Zjarska övertygad om att landets drivmedelsindustri kommer att stå stark även framöver.
– Varje år skrämmer de oss om att vintern kommer bli den värsta någonsin, men vi blir bättre förberedda för varje vinter som kommer, säger hon.
