Insändare. Kristersson bör släppa fram en rödgrön regering utan V

Det finns en utbredd oro i Sverige inför regeringsbildningen. Vänsterpartiet har varit tydliga med sitt ultimatum: de tänker inte rösta på någon regering där de inte själva får sitta med. Samtidigt visar en undersökning från Novus att en mycket stor andel av de svenska väljarna, från höger till vänster, inte vill se Vänsterpartiet i Rosenbad. Det gäller främst Tidöväljare. Bland rödgröna önskar 40 procent att en regering ska kunna bildas utan V. Vänsterns oförmåga att rensa upp bland antisemitism kan i sig vara skäl nog att inte vilja ge dem ministerposter.

Vid förra regeringsbildningen visade du, Ulf Kristersson, en enorm pragmatisk förmåga. Du var beredd att göra betydande kompromisser och kliva över flera tidigare röda linjer för att genom Tidöavtalet få till en funktionell regering. Du visade att när makten står på spel går det att omförhandla tidigare heliga principer.

Nu står vi inför ett nytt vägskäl. Om Magdalena Andersson och Centern tvingas ge vika för Vänsterpartiets krav för att få ihop en majoritet, innebär det att V kommer tilldelas ministerposter. Kommer ett sådant samarbete till stånd kommer Moderaterna att ställas helt utan påverkansmakt de kommande fyra åren.

Men det finns ett annat alternativ. Du kan åter välja pragmatism.

Det krävdes mycket större kompromisser av dig, då du själv skulle bli statsminister, än vad som nu krävs. Genom taktiskt spel kan du sannolikt rädda Sverige från en regering med ministrar från V, samtidigt som du undviker att Moderaterna blir helt ställda på läktaren kommande fyra år.

Slår du nu in en murbräcka mot ett rödgrönt regeringssamarbete får S möjlighet att bilda en minoritetsregering utan V. Magdalena Andersson hävdar förvisso att hon inte vill regera utan en säkrad budget, men förra veckans statsministeromröstning visade att hon var beredd att släppas fram även utan ett färdigt budgetunderlag. När det väl gäller väger maktinnehavet tyngst.

Ur ett moderat perspektiv vore det bättre med en minoritetsregering med C, MP och S.

Utan Vänsterpartiets stöd för en rödgrön budget ställs S-regeringens budget mot oppositionens, vilket precis som hösten 2021 gör det möjligt för högerblocket att samla fler mandat och driva igenom sin egen budget, vilket visserligen inte skulle glädja mig, men det kan vara värt det priset om vi kan få en regering utan V.

Du behöver inte sätta dig i samma regering som Magdalena Andersson. Det räcker att du meddelar att Moderaterna lägger ner sina röster vid nästa statsministeromröstning, men endast på villkor att hon inte bildar regering med V. Därmed skulle du bryta den parlamentariska knuten och bli svikare för somliga och hjälte för många.

Om Moderaterna väljer den vägen kommer Vänsterpartiet att bli utmanövrerade, under förutsättning att MP och C följer er linje. Ur ett moderat perspektiv vore det bättre med en minoritetsregering med C, MP och S än en majoritetsregering där även V ingår.

Situationen påminner om 2022 när Magdalena Andersson sträckte ut en hand till dig om ett tänkbart samarbete. Skillnaden är dock stor. Då handlade den utsträckta handen om att ge henne regeringsmakt.

Det du kan göra nu handlar inte om att ge Magdalena några tjänster, utan om maktlogik, eftersom det är uppenbart att hon redan har statsministerposten i sin hand. Genom att lägga ner rösterna vid nästa statsministeromröstning sparkar du undan benen för Vänsterpartiet.

Vid förra regeringsbildningen valde du pragmatik av stora mått för att själv få regera. Nu behöver Sverige att du är pragmatisk för att förhindra att ett ytterkantsparti får regeringsmakt. Klarar du att ta det steget för landets skull, Ulf? Om du tvekar kanske Jimmie, som företräder en ännu mer extrem ytterkant, väljer att gå först för att visa att han är den som tar ansvar för Sverige.

Om du inte vågar så är det ingen annans fel, mer än vad det är ditt, om Nooshi inom några månader är näringsminister.