Insändare. Släpp in Vänsterpartiet i regeringen

Jag är inte vänsterpartist, utan socialdemokrat. Ändå tycker jag att V ska få chansen att ingå i en regering med S, C och MP. Visa vad partiet går för, genomföra politik och stå till svars för resultaten.

Vänsterpartiet var en av valets vinnare och vann förtroende i exkluderade områden där många känner ett stort avstånd till makten. Partiet mobiliserade väljare där många invånare har invandrarbakgrund. Det borde väcka självrannsakan hos andra partier. Vad gjorde V som de själva misslyckades med?

Centerpartiet säger nej till V i regeringen. Även inom S finns motstånd. Men V:s mandat behövs för den fyrpartimajoritet som skulle kunna bilda regering.

Vad gör dagens V mindre demokratiskt än de partier som vill stänga dörren? V och dess föregångare har funnits i riksdagen i över hundra år. Historien ska granskas, men dagens parti måste också bedömas efter sin politik och sina handlingar.

Blir V mindre demokratiskt för att partiet försvarar det palestinska folkets rättigheter? Och vad säger samma måttstock om dem som försvarar Israels agerande i Gaza, där FN:s oberoende undersökningskommission har bedömt att Israel begått folkmord? Solidaritet med palestinier är inget demokratiskt tillkortakommande. Kritiken mot V måste preciseras.

Ingen har automatisk rätt till ministerposter. Alla måste förhandla och kompromissa. Det gäller också dem som drar röda linjer.

S kan bland annat behålla statsministerposten och ministerposterna för finanspolitik, utrikespolitik, försvaret, justitiedepartementet, arbetsmarknad, integration och skolan. Ledarskapet blir tydligt, även om partiet släpper flera statsrådsposter.

V kan få ansvar för välfärd, socialförsäkringar och högre utbildning. C-ledaren Elisabeth Thand Ringqvist kan bli vice statsminister och en centerpartist som utrikeshandelsminister kan ansvara för företagande, energi och landsbygd. Miljöpartiet skulle i så fall få ansvar för migration, miljö och kultur.

Ge V verkligt ansvar! Då får partiet också svara för finansieringen, prioriteringarna och de löften som inte går att genomföra. Det vore en prövning värd namnet.

Vi har nu chansen att bryta blockpolitikens låsningar och bilda en modernare, framåtriktad regering där olika ideologier möts. Det skulle visa styrka och politisk mognad, och kunna bli ett exempel för andra länder.

Inget parti har egen majoritet. Det kräver nya sätt att tänka, dela makt och bedriva politik.

Låt de röda linjerna bli en regnbågsfärgad tro på möjligheter – fyra partier med olika övertygelser som tillsammans med oss medborgare bygger ett nytt Sverige.