
Trots nya avslöjanden om kopplingar till den dömde sexförbrytaren Jeffrey Epstein fortsätter Woody Allen sin filmproduktion i Spanien med stöd av lokala myndigheter.
AI-generated summary
Woody Allen spelar in sin 51:a film i Madrid. Tidningen Le Monde har nyligen publicerat en granskning om Allens tidigare kopplingar till Jeffrey Epstein.
Centrala Madrids pampiga vita byggnader med tinnar och torn glöder i den heta höstsolen. På en trafikerad boulevard myllrar ett stort filmteam runt en skör figur i läderkängor, ljusa chinos, grön funktionsjacka och matchande fiskarhatt.
Vänta, det är ju Woody Allen, som är i full färd med att spela in sin tredje film i Spanien efter succén ”Vicky Cristina Barcelona” (2008) och San Sebastián-baserade ”Rifkin's festival” (2020).
De spanska finansiärernas kärlek till den skandalomsusade 90-åringen är imponerande slitstark, får man säga. Strax innan inspelningsstarten den 5 oktober togs Woody Allen emot som en kung av Madrids borgmästare José Luis Martinez-Almeida och motsvarande kommunalrådet Isabel Díaz Ayuso på en presskonferens som inleddes med att den amerikanska veteranregissören förärades en exklusiv, handgjord gitarr.
Allen tackade artigt för äran genom att kalla Madrid för ”en väldigt elegant och vacker stad som är perfekt för den atmosfär jag vill åt”. En film som han sedan beskrev som ”en romantisk komedi som på något sätt rör sig i den diplomatiska världen med inslag av otrohet”. På rollistan finns bland annat Jemima Kirke och Alexi Wasser (båda kända från ”Girls”) samt Peter Vives (”The time in between”), Martin Csokas (”The equalizer”) och norske Jakob Oftebro (”Hamilton”).
Woody Allens femtioförsta film lär gå loss på runt 12 miljoner euro som i huvudsak kommer från statliga och regionala spanska filmpengar. På kravlistan finns att namnet Madrid ska ingå i titeln och att en betydande andel av exteriörerna ska framställa stan på ett så härligt sätt som möjligt. Men kommer det att vara värt priset?
Att den vackra spanska huvudstaden har stora politiska pr-problem är uppenbart. Inte långt från inspelningsplatsen ligger torget Puerta del Sol, som fortfarande är fyllt av solstekta aktivister och demonstranter som fyllt platsen med skräpiga plasttält där de kamperar i protest mot den akuta bostadsbristen och brutala vräkningar.
Man kan undra hur staden Madrid tänkt när man valt just den åldrade amerikanska regissören som varumärkesambassadör. Ett par dagar efter starten på ”Woody Allen Fall Project 2026” som den ännu namnlösa filmen kallas släppte den franska tidningen Le Monde ett omfattande grävjobb om den sexbrottsdömda miljardären Jeffrey Epstein med fokus på Woody Allen.
En halvtimmeslång video sammanfattar hur vänskapen startade med en privat kändismiddag i New York 2010, just efter att Epstein avtjänat sitt första fängelsestraff. Genom dokument och rader av e-post följer Le Mondes journalister hur relationen mellan Epstein och Woody Allen hastigt växer via en strid ström av exklusiva gåvor, stora penningtransaktioner och favörer som innefattade allt från privatflyg till att hjälpa Allens döttrar att komma in på prestigeutbildningar.
Enligt Le Monde använde Epstein högst medvetet Allen som ett sätt att återuppbygga sitt rykte och expandera sitt nätverk, bland annat i Frankrike där Allen var på väg att göra succé med ”Midnatt i Paris”.
Cirkus Allens senaste turnéstopp i Paris 2023 resulterade i en av hans bästa filmer på länge, ”Coup de chance” (”Slumpen avgör”). Den kommande Madridfilmen kanske blir mysig, och staden är verkligen underbar, men uppgifterna att Woody Allen så uppenbart låtit sig köpas och underhållas av en sexbrottsling i lyxförpackning är så magstarka att det blir allt omöjligare att skilja verk och person.

The author defends his reporting from Husby and Järva, and emphasizes that residents in the area are well aware of the political rhetoric around migration and deportations, which influenced their voting behavior in the last election.

Submitters criticize that member of parliament Mohamed Ali (V) has been granted Swedish citizenship despite debts and ongoing debt restructuring. The writer questions the control process at the Swedish Migration Agency and contrasts the case with deportations of well-behaved individuals.

The debate about alleged election influence in Järva and Borlänge continues. Critics say the media ignores evidence of social peer pressure and undue influence from local authorities, while others focus on voters' own political priorities.

Birger Schlaug and Märta Stenevi from the Green Party criticize the view that only government or opposition counts as political success, and emphasize the advantages of standing outside the government to be able to pursue one's own policy and preserve the party's identity.

Swedish agriculture is dependent on imported mineral fertilizers and energy, which makes it vulnerable to geopolitical disturbances and price increases. At the same time, there are nutritious animal manure and biogas rot residues that can be recirculated, but transport and processing are costly. Researchers and organizations propose three policy measures: national target for recirculated waterfalls, expanded biogas support for nutrient enrichment and result-based compensation for phosphorus removal, to strengthen food security and reduce eutrophication of the Baltic Sea.

Finance Minister Elisabeth Svantesson highlighted Sweden's low national debt and 3 percent growth as a strength for the next government, while the article compares it to France's high debt, pension protests and economic weaknesses, and highlights Sweden's economic recovery after the 1990s crisis through cross-bloc reforms and high growth.