Allt såg så bra ut i somras. Volvo Cars vd Håkan Samuelsson var segerviss vid halvårsrapporten. Visst, vinsten hade gått ner, men han trodde på starkare försäljning och ett kraftigt positivt kassaflöde.
Han hade ju ett ess i rockärmen för Europamarknaden: nya elsuven EX60, tekniskt avancerad och som Volvo ska tjäna massor på per såld bil.
Nu får man gnugga sig i ögonen: Rörelseförlusten tredje kvartalet på 5,6 miljarder kronor ska jämföras med 6,4 miljarder kronor i vinst för samma period förra året.
Omsättningen föll nästan 23 procent.
Det riktigt jobbiga är kassaflödet: minus 8,9 miljarder. Man behöver miljarder till 13 nya modeller fram till 2030. Det är därför Samuelsson nu presenterar ett sparpaket på fem miljarder kronor. 2 500 jobb ska bort, varav 2 000 i Sverige.
Och det kan bli mer. Samuelsson öppnar på fredagen för nya besparingar redan i början av nästa år om detta inte räcker. Varje dag blir nu viktig för att inte kapsejsa totalt.
Vad beror förlusten på? Svaret i ett ord: Kinamarknaden. Efter årtionden av skratt och himlande med ögonen har kinesiska märken gått om västmärken i mjukvara och teknik – till lägre priser. Kineserna väljer i klartext hellre inhemska märken än Volvo, BMW eller Audi.
Så sent som förra året var Kina Volvos enskilt största marknad, följd av USA. Men det här kvartalet rasade försäljningen 41 procent och omsättningen nästan 50 procent. Samuelsson varnar nu för två tuffa år till i Kina.
Även i USA tappar man 9 procent, medan man ökade 2 procent i Europa.
Puh. Europa är alltså ljuset i mörkret. Här har EX60 fått över 50 000 beställningar.
Men det kan snabbt släckas.
Europamarknaden pressas från alla håll. Kinesiska bilmärken stormar in, samtidigt som europeiska tillverkare släpper elbilar på pärlband – på en marknad som är 2,5 miljoner bilar mindre än före pandemin.
Bara i september ökade Kinamärkenas försäljning i Europa med 104 procent. Deras marknadsandel nästan fördubblades från 7,4 till 14,5 procent, enligt analysbolaget Dataforce.
Men nu ska ju nya elsuven EX60 rädda Volvo. Problemet är tillverkningen på Torslanda. Automotive News rapporterade nu i oktober att produktionstakten ligger 90 procent under målet. Det kärvar när batteriet ska integreras i karossen. Samuelsson säger att tillverkningen förbättras, men kunde på fredagen inte säga när den ska gå för fullt.
EX60 är en fantastisk bil och ligger i framkant av mjukvaruutvecklingen med sin centraldator – säger jag efter att ha testkört den över 120 mil. Men konkurrensen är hård: BMW IX3 och Mercedes GLC brukar man slentrianmässigt nämna.
Men den verkliga prispressen i Europa kommer från Kina, trots elbilstullar på upp mot 45 procent.
Två exempel: Koncernkollegan Zeekr 7X är nästan lika stor som Volvo EX60, men kostar 60 000 kronor mindre och har något längre räckvidd.
Leapmotor C10 är nästan lika stor och går tio mil mindre, men är 240 000 kronor billigare.
Framåt ser planen stark ut: Volvo ska lansera 13 nya modeller till 2030, varav sex utvecklas särskilt för Kina med teknik från Geely. Det går snabbare och ger Volvo en stor kostnadsfördel.
Problemet är att ta sig igenom det närmaste året. Volvos nettokassa har försvunnit som de sista vattenvirvlarna ner i badkarets avlopp: från 26,9 miljarder kronor vid årsskiftet till bara 1 miljard vid utgången av september.
Visst. Det finns 55 miljarder kronor i total likviditetsreserv inklusive kreditlöften, men det är inte läge att fortsätta förlora pengar. Volvo måste vända utvecklingen nu. Omedelbart.
Sparpaketet köper tid, men löser inte problemet. Volvo måste börja sälja fler nyutvecklade bilar med betydligt bättre lönsamhet.
Det är här vad Volvo balanserar på en knivsegg:
1. EX60 är urviktig för Europa och måste komma upp i full produktion. Även den nya mindre elsuven, som väntas heta EX50 och kommer nästa år, är vital.
2. Framförallt måste två nya Kinamodeller, som lanseras nästa sommar, bli succéer i ursnabb ”China Speed”. Det avgör Volvos framtid.
Håkan Samuelsson vet alltså vart han ska. Frågan är om han hinner dit.
