
Varför röstar elever på prestigefyllda skolor som Manillaskolan på Nordiska motståndsrörelsen?
AI-generated summary
Nordiska motståndsrörelsen är en terrorklassad sekt med nazistisk ideologi. Artikeln refererar till skolvalet där elever på Manillaskolan röstat på organisationen.
Barn imiterar sina föräldrar. Så också överklassens barn. Men aristokratins söner och döttrar speglar sig också på ett naturligt sätt i tidigare släktled – de namnges efter sina far- och morföräldrar och ärver mark, smycken och pengar av dem. Traderas också förfädernas ideologiska böjelser? Demokratiföraktet? Känslan av utvaldhet? Blods- och bördsmystiken?
Så enkelt är det förstås inte. Nordiska motståndsrörelsen – den terrorklassade sekt som förvaltar nazismens idégods om vikten av en renrasig folkkropp – är ingen politisk kraft på Östermalm eller i villastäderna på Lidingö eller Djursholm.
Det verkar föga troligt att de 4,7 procent av eleverna på Manillaskolan som röstade på NMR imiterade sina föräldrar – att tankegods från rörelsens hårdföra och brottsdömda ”dialogpatrioter” i Bergslagen skulle ha traderats vid köksborden på Narvavägen med omnejd.
Man kan inte bortse från att några av skolans mest bemärkta elever är födda in i släkter med nazistiska familjehistorier.
Men ska man förstå elitelevernas skoj i årets skolval – pranket att förse NMR med riksdagsmandat – kan man kanske heller inte bortse från att några av skolans mest bemärkta elever är födda in i släkter med nazistiska familjehistorier. Att det arvet levde i mor- och farföräldrarnas uppväxtmiljöer. Man har skämtröstat på ett parti som förvaltar en släkttradition. Kanske inte för att man själva är uppfyllda av ett våldsamt hat mot mångkulturen. Men för att det är kittlande att leka med uniformerna på vinden, den egna familjehistoriens skamliga skelett.
Sommaren 2023 publicerade jag en oförarglig bild på Instagram av en släkting i kippa, den judiska huvudbonaden. Snart mottag jag ett direktmeddelande från en tidigare bekant, en pappa som haft barn på en annan av Stockholms mest prestigefyllda skolor. Judar, upplyste han mig om, är ”jordens råttor”. Fränheten överrumplade mig. Menar du allvar, var jag tvungen att fråga. ”Man ska akta sig för juden. Enkelt”, svarade han. Då hade det gått några år sedan DN avslöjade att elever från Fredrikhovs slotts skola heilat på film till tonerna av Richard Wagner under en studieresa till Auschwitz.
Alla på Manilla och Fredrikshovs är förstås inte ättlingar till kungligheter eller adel. Precis som på Lundsberg är elevkadern en sammansättning av gamla anor och nya pengar. Pappan som upplyste mig om judarnas natur är en uppkomling med rötter i förortens hiphopmiljö. Den rasistiska jargong som upprepas i elitskolornas ritualer legerar aristokratisk antisemitism med det slags judehat som Kanye West gjort sig till talesperson för, som Expressen avslöjat i Vänsterpartiet under årets valrörelse, och som fyller republikanska ungdomsförbunds internchattar i USA.
Att NMR:s rasbiologi anses ha komisk potential på just elitskolor med kungligheter i leden kan möjligen också bero på ett slags latent ångest i den kollektiva elevkroppen. Barn på Manilla är knappast omedvetna om att de är placerade där för att föräldrarna har ambitioner med deras skolgång, de ska förvalta familjens pund, säkra släktens status och tillgångar. I groteskt förvriden form är det ungefär vad Nordiska motståndsrörelsens ideologi går ut på: rädda folkstammen från invasiva arter ännu en generation, säkra den nordiska genpoolens överlevnad.
I det avseendet är Manillaskolans röster på NMR kanske att betrakta som en ironisk protest mot föräldrarnas avsikter, snarare än en bekräftelse av deras politiska vägval.

Tenants in 1950s properties have lost legal battles to preserve working kitchen fittings. Despite the environmental code's waste hierarchy, courts prioritize property owners' leeway over waste prevention measures.

Johannes Anyuru collects essays, poetry and statistics about the war in Gaza in the new book "Enlightened Stone. 2023-2026", a work about the violence and the inability of the outside world to act.

The article criticizes the climate passivity in society and links it to the perceived futility of individual actions, exemplified by the debate about the ban on fluorine in cross-country skiing where Greta Thunberg showed limited understanding of DN sport's reporting, while at the same time highlighting the lack of political answers regarding elite sports' resources before the election.

The author reflects on his mixed identity as a Swede with Chinese and Sami heritage, and describes how the family's traditions, food and holidays have integrated several cultures. She talks about being questioned for not being 'Sámi enough' and how political decisions about mines, forests and wind power affect Sámi land and culture. The text ends with her first vote and a wish for a Sweden where no one has to opt out of parts of their identity in order to fit in.

In an SVT Skåne article, the election campaign is described as a sandbox where politicians throw sand at each other and voters vote for short-term gains. The author expresses frustration at the lack of long-term vision and considers voting blank, while at the same time longing for the time after the election to be able to focus on meaningful actions in everyday life.

The author reflects on political indifference on a hot summer day, criticizes parties' focus on financial incentives to increase the birth rate and lacks the ideological fervor of the youth, while at the same time describing taking a stand in the election despite apathy.