Ansiktet på min lokala bokhandlare stelnade till.
– Teoretiskt sett skulle vi väl kunna beställa den, sade hon trevande när hon samlat sig från chocken.
Jag hade frågat efter Liz Truss nya bok "Bank job. A short book on how the bank of England broke the bond market and brought down the government".
Att en fristående bokhandel i Londonstadsdelen Hackney, där det Gröna Partiet i vårens lokalval tog hem en jordskredsseger, inte köpt in titeln förvånade mig egentligen inte.
Men att boken inte heller fanns hos den stora kedjan vid tågknutpunkten London Bridge gjorde det. Författaren är trots allt en före detta premiärminister.
En kort återblick är möjligen på sin plats.
Den 6 september 2022 flyttade Liz Truss in på 10 Downing Street med ambitionen att få ordning på den brittiska ekonomin. I stället skrämde hon slag på marknaden, fick pundet att dyka och bolåneräntorna att stiga i skyn med sina plötsliga och enorma skattesänkningar och upplåningar. Det är den gängse förklaringen till att hon avgick efter bara 45 dagar på posten.
Liz Truss avfärdar den med emfas i sin bok och hävdar att det förhöll sig precis tvärtom.
Recensionerna i brittisk press har inte varit nådiga.
"Liz Truss nya bok är det mest vansinniga jag någonsin har läst", skriver The Telegraphs kritiker.
"Liz Truss är galen (men hon har en god poäng)", lyder rubriken i The Times.
Och i The Guardian har man i stället för en recension publicerat en närmast oläslig parodi, med överdrifter, korrfel, versaler och gemener huller om buller. En textuell karikatyr av hennes kaotiska och självrättfärdigande persona.
Truss själv skulle hävda att dessa sågningar i sig är ett bevis på att hennes huvudtes stämmer. Det vill säga att Storbritannien i själva verket styrs av ett korrupt och ansvarsbefriat byråkratiskt klegg.
Kommentatorerna och recensenterna som förkastar hennes idéer är en del av detta inavlade etablissemang, där alla gått "på samma universitet, sitter i samma paneler och fruktar samma anklagelser."
"Bank job" är en märklig bok, skriven i affekt och späckad med ekonomiska termer och förkortningar. Här finns ingen självkritik så långt ögat når.
Enligt Truss var det inte hennes drastiska så kallade mini-budget, i vilken hon presenterade ofinansierade skattesänkningar på närmare 600 miljarder kronor, som fick räntorna att rusa och drev pensionsfonderna mot kollapsens rand. Felet var den "vänsterlutande" engelska centralbankens, som dagen före hade beslutat att sälja statsobligationer för motsvarande mer än en biljon kronor. Utan att meddela henne!
Medierna varken ville eller kunde se det.
"De flesta journalister förstår sig inte på nationalekonomi, än mindre penningpolitik, och de svalde den version de hade matats med."
Första utsagan i den meningen kan nog stämma. Tyvärr känner man sig inte mer upplyst efter att ha läst hennes bok.
Hon skriver att "alla skattesänkningar är ofinansierade" och är övertygad om att Storbritannien hade varit ett bättre land i dag om hennes budget inte hade saboterats. Levnadsomkostnaderna hade varit lägre, det hade byggts massor av nya bostäder, mer gas och olja hade pumpats upp från Nordsjön och London hade varit ledande i AI-revolutionen.
De ekonomiska kommentatorerna hånskrattar åt analysen.
Det är ett skratt som är lätt att falla in i. Och det fick ny fart när det visade sig att hon varit på en valvakebankett i Mar-a-Lago (utan Donald Trump som var i Washington) under mellanårsvalet.
Liz Truss är inte den enda självgoda brittiska premiärministern som tabbat sig eller visat sig stå på fel sida av historien, men ingen förlöjligas som hon. Hon har blivit nationens driftkucku.
Frågan har ställts förut och är lika jobbig att ställa nu: Tycker vi att Liz Truss är den största åsnan för att vi är sexister?
Läs mer:
