SLU:s beslut att dra in stödet till äppelförädling hotar framtida svenska äppelsorter

I 85 år har Sverige förädlat äpplen för att få fram sorter som är goda, friska och passar det klimat vi har i landet. En av framgångarna är ‘Aroma’ som är det näst mest odlade äpplet i landet, lika populärt hos yrkesodlare som hos konsumenter och fritidsodlare.

Men nu kan det vara slut på nya svenska äppelsorter. SLU:s ledning har plötsligt och utan förvarning beslutat att dra in allt stöd till växtförädlingen i äpple som påbörjades 1941 i Balsgård. Så sent som 2023 flyttades den till Alnarp dit växtmaterial nu förts från de tidigare försöksfälten i Balsgård. Här finns också den Nationella genbankens samling av lokalsorter från hela Sverige, ett kulturhistoriskt arv och genresurser.

Svenska äpplen är inte bara tradition – de är beredskap, klimatanpassning, kulturarv och näringspolitik på samma gång.

Att då lägga ner arbetet med att ta fram nya sorter visar att statens ena hand inte vet vad den andra gör

Jordbruksverket har satt som mål i livsmedelsstrategin att 50 procent av de äpplen som vi äter ska vara svenska år 2035, det vill säga en fördubbling. Det här kommer att kräva att nya odlingar startas i nya områden med nya varianter som är anpassade för svensk odling och som handel och konsumenter vill köpa. Att då lägga ner arbetet med att ta fram nya sorter visar att statens ena hand inte vet vad den andra gör.

Svenska äpplen är en viktig del av vår beredskap vid framtida kriser. Här har vi en bra källa till många nyttigheter i kosten, lättodlad med stora skördar och inte minst viktigt – lagringsduglig även utan tillgång till kyl och frys. Äpplen är en mycket viktig basvara i beredskapstider.

Äpplen som är framtagna i Sverige är anpassade till vårt klimat. Fruktträd som blommar för tidigt får lätt frostskador. Vi behöver sorter som blommar senare och mognar tidigare än vad de som odlas längre söderut i Europa eller på andra kontinenter gör. Nya sorter ska gå att lagra fram till försommaren. De ska också ha god smak, tunt skal och vara krispiga.

Äpple är en del av vår kulturhistoria. Vi har odlat äpplen i Sverige sedan järnåldern. Självklart var det en äppelkärna som Kristina bar i fickan i Vilhelm Mobergs epos ‘Utvandrarna’ för att ta med en del av sin hembygd till Amerika. I de svenska riksregalierna ingår Erik XIV:s riksäpple som en viktig symbol för landet för att nämna ett par exempel. Äpplet har historiskt varit en viktig vitaminkälla och en del av kosten till skillnad från päron och jordgubbar som var en lyx.

Just fruktträdskräfta, skorv och andra sjukdomar är mycket vanligare på äldre sorter

Varför duger inte vit astrakan, transparente blanche, signe tillisch och andra gamla historiska sorter då? Jo, tyvärr är många äldre sorter sjukdomsdrabbade. Den mest odlade sorten ingrid marie får lätt fruktträdskräfta. Just fruktträdskräfta, skorv och andra sjukdomar är mycket vanligare på äldre sorter, vilket gör att yrkesodlare inte kan odla dessa av ekonomiska skäl. Äpplen av dålig kvalitet kan helt enkelt inte säljas.

Kraven är särskilt stora för ekologiska odlare som behöver tillgång till friska äpplen anpassade till ett svenskt klimat. För yrkesodlingen är det särskilt viktigt att det pågår en ständig utveckling av nya sorter som möter nya utmaningar, inte minst resistens mot sjukdomar, klimatförändringar och handelns krav. Förädling till cider och andra produkter har fått en explosionsartad utveckling med gårdsförsäljningen. Nya odlingar etableras i Mellansverige. Äppelriket i Skåne och Grännabygden har fått sällskap av Sörmlandsäpplen.

Man kan inte förlita sig på att de gamla sorterna fungerar i framtiden! Inte heller nya varianter från Belgien eller Tjeckien.

Den växtförädling på äpple som i dag drivs på Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp använder moderna metoder. Genetiska analyser kopplar egenskaper som härdighet, lagringsduglighet och sjukdomsresistens direkt till äpplets arvsmassa – smak och konsistens inbegripet.

Om SLU:s ledning håller fast vid sitt beslut att dra in all finansiering från januari 2027, för att i stället satsa på ”nytänkande” projekt kring grönsaker, frukt och bär i norra Sverige, så försvinner kompetens från den långsiktiga äppelförädlingen – och så även skötseln av det värdefulla växtmaterialet i Alnarp. Måste man i framtiden börja om från början, räcker det inte med 15–20 år innan man kan få fram en ny sort.

Bara för att förädlingen har sitt säte i Skåne betyder det inte att man enbart tar fram äpplen för södra delen av landet. Tvärtom ligger fokus på sorter som fungerar för odling, både yrkesmässigt och fritidsodling i så stora delar av landet som möjligt. Sorten ‘Folke’ visar att man kan förädla för hela landet – inte bara Skåne. Att lägga ner detta för att satsa på korta projekt i norr är ett beslut som vittnar om att ledningen för ett lantbruksuniversitet med världsledande forskning inte förstår vad växtförädling kräver. Eller att nya sorter inte har något värde för ett universitet som räknar doktorshattar.

Bara för att förädlingen har sitt säte i Skåne betyder det inte att man enbart tar fram sorter för södra delen av landet

SLU:s ledning måste tänka om – nu. Äppelförädlingen behöver trygg finansiering, kontinuitet i kompetens och ett fungerande nätverk av försöksplatser för att ta fram sorter för hela Sverige. Det är inte en fråga om Skåne mot norr, eller om tradition mot innovation. Det är en fråga om vi vill ha förmågan kvar – eller om vi vill betala priset för att bygga upp den på nytt om tjugo år.

Läs fler artiklar från DN Debatt:

Tolv debattörer: ”Sillens självklara plats på julbordet inte längre given”